Sommar med Olof Wretling

29 juli 2011 15:21 | Media, Musik, Ur dagboken | 1 kommentar

Jag måste bekänna att jag hade en smula svårt för den lite manierade humorn i Olof Wretlings Sommar-program. Det hjälpte inte att programmet innehöll i princip känslostarka partier som berättelsen om pappans död och besöket vid hans grav, där sonen ville berätta om ett barnbarn på väg, när detta motbalanserades av den slapstickartade historien om hur han på kyrkogården, själv iförd bara kortbyxor fast det är mitt i vintern, lyckas bli utlåst ur bilen. Kontrasten mellan Wretlings forcerade svada och hans norrländska idiom, som jag – själv uppvuxen i Norrland – är van vid att höra talas på ett sävligare sätt, var också lite märklig.

Wretling, på sin tid en lovande höjdhoppare, lyckades i motsats till Pia Sundhage här om dagen inte heller berätta om sin idrott på ett sätt som lockade mig att lyssna.

I någon utsträckning – Ola Magnells ”Pappa” är ett exempel – lyckades han i musikvalet knyta an till det han pratade om, men även om jag själv lyssnar också på Håkan Hellström, låg det Wretling spelade mestadels utanför det jag gillar. Så för min del kunde han till och med ha spelat ”Nah Neh Nah” med Vaya Con Dios fler gånger än de fyra det nu blev.

Fast andra tyckte kanske helt annorlunda?

1 kommentar

  1. Jag älskade det! Jag har lyssnat på många sommarprogram i mina dagar och ytterst få har enligt mig varit bättre än Olof. Jag lyssnade på det 3 gånger om. Jag älskar hans norrländska och humoristiska men ändå sorgliga program. Att han väver in Katls och Vaya con Dios tyckte jag var fantastiskt roligt och han växlar mellan normal i karaktär på ett fantastiskt sätt! Senast jag hörde ett lika bra program var Rheborg 2008 tror jag att det var…. :)

    Comment by Amanda — 2011 08 23 22:53 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^