Sorgen över det som har hänt i Norge överskuggar allt annat
23 juli 2011 10:36 | Politik | 7 kommentarerNej, det här är ingen dag att lösa Melodikrysset. I dag kan jag, med gråt i hjärtat, bara tänka på det som i går hände i Norge. Hela kvällen i går kryssade jag och Birgitta mellan den norska televisionens sändningar och olika svenska nyhetsinslag. Jag har också kollat norska media på nätet. Så fort jag steg upp i morse, satte jag på radion igen, och då gick den fulla vidden av vad som framför allt hände på Utøya upp för mig.
I radion hör jag Jens Stoltenberg hålla ett sorgetal över de dödade ungdomarna och deras anförvanter, också ett sorgetal över att hans egen och generationer unga socialdemokraters sommarö, en plats för ungdomlig glädje, plötsligt har förvandlats till en sinnebild för helvetet. En politisk vettvilling klädd i polisuniform har med automatvapen berövat, så lång vi hittills vet, 84 unga människor livet. Uppgifter om antalet skadade saknas ännu, men man kan befara att även det är stort. Jag kan föreställa mig skräcken och paniken; smärtan som den här händelsen lämnar efter sig kommer sannolikt aldrig att lämna dem som var med där.
I regeringskvarteren i centrala Oslo hade dess förinnan en mycket kraftig bombdetonation orsakat stor materiell förödelse – i TV såg för mig välkända kvarter ut som en krigszon. Sju människor uppges, hittills, vara döda. Också här saknar jag uppgifter om antalet i olika grad skadade.
Oslo besökte jag för första gången, som stipendiat, under gymnasietiden i mitten av 1950-talet, och under mina år som de svenska socialdemokraternas nordiske sekreterare kände jag mig i alla avseenden – politiskt, kulturellt, nära vänner, ”egna” ställen att gång på gång återvända till – mycket hemma där. Nära de drabbade regeringsbyggnaderna ligger Arbeiderpartiets partikontor vid Youngstorvet, Stortinget, Centralstationen, de hotell där jag brukade bo, musikaffärer där jag letade skivor… Men framför allt känner jag stora delar av det politiska Norge, som var den här högerextremistens hatobjekt. En del av de här arbeiderpartipolitikerna var, på riktigt, under många år mina personliga vänner. Kan någon av dem finnas bland de drabbade? Kan de ha haft barn på AUF-lägret på Utøya?
Är den som utförde de här vansinnesdåden en riktig människa? Den blinda tro, vad vi hittills vet med inslag av främlingsfientlighet, som fick honom att mörda mängder av andra som enligt hans förvridna syn stod för något ont, är – har vi fått veta – någon variant av högerextremism.
Det gör inte till exempel Al Quaidas terrorism mer ursäktlig, men det visar åtminstone att den politiska galenskapen inte sitter i hudfärgen.
7 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag instämmer. Norge är ett kärt land för oss, vi arbetar där varje år, semestrar där, har en norsk svärson och känner många. Det är en fruktansvärt tung dag, inte minst med tanke på att så många döda är så unga. Men, som Jens Stoltenberg sa, svaret är mer demokrati och mer humanitet. Jag sitter klistrad vid TV och dator, kan inte riktigt släppa detta än. På nätet visas mest respekt, men också en del obehagligt hat av både vänster- och högerkaraktär. Nej, den politiska galenskapen finns överallt.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 07 23 11:08 #
[…] Martin Moberg, Peter Johansson, Peter Högberg, Enn Kock, Staffan Lindström, Peter Andersson, SSU Hisingen, Johanna Graf, Johan […]
Pingback by Utöya: kaos och beslutsamhet « Rebella unga S-kvinnor — 2011 07 23 15:24 #
Fantastiskt att SVT låtit oss följa detta drama direkt via NRK. Borde kunna ske oftare och inte vara förbehållet nationella tragedier.
För övrigt är jag djupt imponerad av Jens Stoltenberg.
Comment by Mats Rosin — 2011 07 23 16:55 #
Till Mats Rosin: Jag håller helt med dig i fråga om Jens Stoltenberg – han växer.
Jens hör till de norska politiker jag har träffat, men jag har egentligen haft mer att göra med hans far, Thorvald Stoltenberg. Det har med min egen ålder och verksamhetsperiod att göra.
Norsk TV borde vi få se mycket ofta, gärna otextad, på samma sätt som ungarna i stora delar av Norge ser svensk barn-TV i original. Känd historia om norsk barnfamilj som i bil far in i Sverige. Barnet: Är det Sverige 1 eller Sverige 2?
Comment by Enn Kokk — 2011 07 23 17:41 #
Bra skrivet. Jag bor ju i Oslo och har varit medlem i Arbeiderpartiet. Jag är glad för de som jag vet överlevt, men jag känner stor och äkta sorg för det som har hänt.
När detta hände hade jag precis kommit till Köpenhamn. Jag brukar ofta befinna mig i närheten av regeringskvarteret – huvudbiblioteket i Oslo ligger på gångavstådn – jag hade kunnat befinna mig i närheten.
Jag var inbjuden till att besöka Utøya för att handla i deras solidaritetsbutik. Jag hade kunnat vara där också. Men jag valde att åka till Köpenhamn denna helg för en trevlig vistelse i den danska huvudstaden. I stället har det blivit en vistelse med många tårar, mycket oro och en del ilska.
Jag åker hem till Oslo i morgon, och på måndag är det fackeltåg vid Rådhusplassen mot terrorhandlingar. Jag kommer dit.
Tack för att du bryr dig.
Comment by Johan R. Sjöberg — 2011 07 23 22:42 #
[…] dagen efter och en tillbakahållen vrede, Peter Johansson om att detta är en dag av…., Enn Kokkom att sorgen över det som har hänt i Norge överskuggar allt annat, Johanna Graf om en […]
Pingback by Minnesstund, Sorgarbete, Död & Mitt största Medkännande! | PåRiktigt 2.0 — 2011 07 24 8:50 #
Fruktansvärt det som har hänt. Att gärningsmannen inte ”är sjuk” ( ngn expert uttalade sig om detta)övergår mitt förstånd, han är i mitt tänk obotligt sjuk, han har dessutom proppat sig full med steroider mm. Mina tankar går till hans mamma (som jag verkligen hoppas inte har ngn del i detta)jag har själv två barn (25-30 år)och vet ärligt talat inte vad jag hade gjort om dom hade gjort ngt som detta. Jag vet inte vart vi är på väg, det verkar som om galenskapen tar över mer och mer.Hoppas att jag har fel.
Comment by Ingrid Edgarsdotter — 2011 07 24 21:47 #