Melodikrysset nr 19 2008

10 maj 2008 12:32 | Musik, Ur dagboken | 1 kommentar

I dag var jag lite stressad, när jag löste Melodikrysset. Barnbarnen, Klara, tre, och Viggo, fem, är här, och mitt i krysset måste hustrun ta bussen till Östhammar: hon ska hämta ut beställda växter på Eds handelsträdgård och där hämtas upp av barnens föräldrar, Kerstin och Bo, som kommer hit i bil från Uppsala. Barnen är hur snälla som helst, men det är ändå svårt att upprätthålla koncentrationen.

Stressen gjorde att jag hade rejält besvär med en fråga. Jag kände så väl igen melodin men kom under programmets gång för mitt liv inte på vad det var. Ledbokstäverna antydde att det andra av de sökta orden borde bli ”naken”. Det första av de sökta orden borde bli ”av”. Först efter programmets slut kom jag på en melodititel som detta passar in på, Eva Dahlgrens ”Jag klär av mig naken”.

Eva Dahlgren ligger ju kvalitetsmässigt över mycket av det som oftast förekommer i melodifestivaler och på schlagertopplistor.

Det betyder inte att jag ser ned på allt som spelas där. Jill Johnson är en trevlig artist, och hon gjorde bra ifrån sig i Ted Gärdestads ”Oh, vilken härlig dag”.

Lika tänd blev jag inte på Patrik Isaksson i ”Under mitt tunna skinn”.

Det är väl så att de äldre schlager vi hör i Melodikrysset generellt känns kvalitativt bättre därför att det där har hunnit ske en selektion: Eldeman spelar gärna godbitarna; tiden har dragit en barmhärtig slöja över all smörja som producerades också förr i världen.

En sådan godbit i dag var Kai Gullmars ”Den gamla refrängen”, sjungen av den oförglömlige Max Hansen.

En annan var Jules Sylvains och Karl Gerhards ”Nu ska vi vara snälla”.

En tredje var Dan Anderssons sjömansvisa, den som börjar ”Hej och , jungman Jansson”.

Och så hörde vi Lars Lönndahls gamla hit ”Tänk att få dansa vid midnatt tango med den man har kär”.

Men man måste naturligtvis inte gå så långt tillbaka i tiden för att hitta låtar, som har hunnit bli evergreens. Ett exempel är väl ABBA-hiten ”Dancing Queen”, den som vi i dag hörde med Anni-Frid Lyngstad och The Real Group.

En annan modern klassiker är ”Time to Say Goodbye”, som vi här hörde med Andre Boccelli och Sarah Brightman.

En klassiker är utan tvivel också Beatles’ ”Help”. I det fallet hade dock Eldeman gjort sitt bästa för att förvilla lyssnarna: den lät, med hjälp av gitarr och bandoneón, som argentinsk tango. Om bandoneón kan du förresten läsa mer i den text som ligger närmast under den här.

Men för att återvända till svenska schlager: Jag måste bekänna, att jag inte är någon av Lasse Berghagens riktigt stora beundrare. Här sjöng Berghagen tillsammans med Jan Malmsjö sin egen ”Då är sommaren säkert här”. Den innehåller fina ansatser (”Då i syrenbersån njuter bror och jag av Ljunglöfs snus…”) – men i motsats till Eldeman tycker jag inte att det riktigt vill sig.

Mer förtjust är jag då i Hasse Alfredson – även om jag inte tyckte att dagens sång om livet på SL hör till det allra bästa han har åstadkommit.

En ljudillustration kvar. Dagens klassiska stycke var ”Pastoralsvit”, som Lars-Erik Larsson skrev 1938.

* * *

På jakt efter något svar till det allra senaste melodikrysset? Prova då med att gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

1 kommentar

  1. Håller med Dig om Berghagen…
    men Eva Dahlgren är ingen av mina favoriter heller…
    Gillar Din hantering av genitiven på Beatles´!
    Den är ju nästan överkurs,men det är ju så apostrofgenitiven ska användas på svenska. Alltför ofta ser man apostrofen användas på brittiskt vis (Gunnar´s) även i offentliga sammanhang, reklam o dyl., men i svenskan ska det ju vara ett enkelt ”s”,utan apostrof (Gunnars), utom när namnet/substantivet slutar på s redan i sig självt (Anders´ , Beatles´).

    Comment by Gunnar Bergquist — 2008 05 10 15:51 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^