I deklarationstider

4 maj 2008 17:09 | Politik, Ur dagboken | 14 kommentarer

Jag har använt en del av dagen till att deklarera åt Ordfront i Uppsala; det är min sista åtgärd som kassör i föreningen.

Jag hoppas att jag har fyllt i rätt – jag har ingen tidigare erfarenhet av att deklarera åt ideella föreningar. Men jag har åtminstone bemödat mig om att korrekt uppge alla element i föreningens ekonomi.

Min privata deklaration är numera desto enklare: jag skriver under en blankett med alla siffrorna ifyllda när jag får den.

Hustrun – för övrigt i dag avrest för några dagars UNICEF-möte i Barcelona – är den i familjen som har alla de krångliga sakerna i sin deklaration.

För några dagar sen nämnde hon, stolt, att hon dock inte hade gjort något pigavdrag.

Det här bör kanske förklaras.

Jag har här på bloggen fört en enveten kamp mot de där pigavdragen. Jag har också då och då berättat, att jag och Birgitta själva stretar på med de hushållsnära tjänsterna, städning, gräsklippning och annat.

Som ni kanske minns, hade jag i höstas och en bit in på det här året svår ischias: varje steg jag tog var plågsamt, och vardagssysslor som städning var omöjliga att klara av. Birgitta, som annars är van vid att vi delar på det mesta, fick ta hand om en orimligt stor del av vardagsslitet.

Men när också hon före jul fick rörelseproblem, blev situationen helt omöjlig. För första gången i vårt liv beställde vi julstädning från en städfirma respektive en fönsterputsfirma.

Resultatet blev helt OK, men räkningen blev också därefter – vår lägenhet inne i stan är mycket stor, och det var många städdetaljer vi ville ha utförda. Hur stor den sammanlagda räkningen blev kan göra detsamma, men den var kännbar också för ett par pensionärer med god ekonomi.

Likväl är vi principfasta människor: Vi är mot pigavdrag, och det skulle inte falla oss in att vältra över våra städkostnader på människor som har det betydligt sämre ställt än vi.

14 kommentarer

  1. Efter denna solskenshistoria, Enn, kan jag avslöja att jag umgås med många invandrare, som aldrig begärt varken sjukpengar eller bostadsbidrag, trots att dom har varit berättigade till det. Inte ens A-kasseersättning har de gjort anspråk på. Trots att de vid övergång till mellan olika anställningar också skulle ha varit berättigade till sådan ersättning. Jag har hjälpt dem att deklarera och upptäckt hur
    stram och ´”osvensk” deras moral, dvs att inte kräva något av samhället. Vad bottnar deras moral i?
    Ja de är troende muslimer och tycker att de som friska arbetsföra människor inte ska ligga kollektivet till last. Det talas mycket om bidragsberoende, inte minst av den nuvarande regeringen, men få talar om alla de människor som avstår ifrån de bidrag som de är berättigade till. Vilken slutsats skall vi dra av det?
    Är man skyldig att ta emot de bidrag finns?

    Comment by Anders Thunberg — 2008 05 04 19:23 #

  2. Jag blev så glad för detta inlägg!

    Comment by Helene Gunnarsson — 2008 05 04 19:53 #

  3. AT: ”…Vilken slutsats skall vi dra av det?…”

    Att de inte fostrats under mantrat: ”det-ska-du-ha”, kanske?

    Comment by A-K Roth — 2008 05 04 20:01 #

  4. Enn Kokk:
    Underbart med människor som förstår den verkliga innebörden i begreppet ”solidaritet”.
    Sedan tillhör jag dem som tycker att äldre och människor som behöver hjälp hemma, skulle kunna dra av kostnaderna för hjälpen, eller få hjälpen gratis från det offentliga, medan man inte har anledning att subventionera dem som är unga, som har arbeten och har har goda inkomster.

    För övrigt Anders Thunberg:
    så tillhör jag också dem som aldrig tagit ut ens det jag haft laglig rätt att ta ut. Jag har inte legat A-kassan till last när jag varit arbetslös och det innebar att jag avstått från flera års ersättning på den tiden. Jag har inte tagit ut en enda krona för sjukdom de senaste 45 åren av mitt liv. Vi har inte tagit ut bostadsbidrag, fast vi hade rätt till sådant när dottern var liten. När min mamma hamnade på äldreboende och hade rätt att ha en viss summa kvar/månad, så ansökte jag inte om nedsättning av betalningen för boendet/vården och maten, eftersom hennes pension räckte precis till det hon behövde (= att jag reducerade mitt arv).

    Vi är långtifrån ensamma om att avstå från ”bidrag” eller utbetalningar från de allmänna försäkringarna, och jag gissar att de som avstår från ”bidrag” som de är berättigade till är fler än de som fuskar till sig sådana som de inte har rätt att ta ut. Men det passar ju inte att tala om den saken – av någon underlig anledning.

    Comment by Kerstin — 2008 05 05 1:01 #

  5. Till Kerstin Berminge: Jo, jag resonerar själv som du: Samhällssubventioner för så kallade hushållsnära tjänster känns berättigade, om det rör sig om till exempel gamla och sjuka. Kanske är det så man ska göra när man efter nästa val förhoppningsvis avskaffar det nu införda systemet.

    Comment by Enn Kokk — 2008 05 05 8:10 #

  6. Enn Kokk har uppenbarligen en annan hållning till de här sakerna än de östermalmsdirektör som jag omger mig med.

    Här i mina trakter (redan på 80-talet Sveriges mest ”Porsche-täta” distrikt) skulle väl ingen i Stureplansgänget tveka en sekund att ta ut pigavdrag som man är berättigad till?

    Arbetarsrörelsens syn på stöd, nämligen att den som behöver stöd från kollektivet också ska kunna få det, tycks dock trots allt finnas kvar på andra håll.

    Det här generella att har man bara rätt att få något, så ska man också kräva det till sista kronan, det tycker jag för övrigt är det borgerliga tänkandet i dess prydno. ”Solidariteten” som en transaktion. Och som bygger på ”läran” att man är sig själv närmast. Finns det en förmån så ska den också tas ut.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 05 05 10:35 #

  7. Anders Thunberg skriver:
    Det här generella att har man bara rätt att få något, så ska man också kräva det till sista kronan, det tycker jag för övrigt är det borgerliga tänkandet i dess prydno. “Solidariteten” som en transaktion. Och som bygger på “läran” att man är sig själv närmast. Finns det en förmån så ska den också tas ut.

    Jag har en känsla av att det mer handlar om att ”så mycket som jag betalar i skatt så ska jag minsann se till att jag tar tillbaka så mycket jag kan av mina egna pengar, de där som staten stjäl från mig”.

    Comment by Kerstin — 2008 05 06 2:55 #

  8. Ja ”staten (kollektivet) stjäl” – en bra utgångspunkt för en politisk hållning. Eller hur?

    Comment by Anders Thunberg — 2008 05 06 9:29 #

  9. Oj, oj… nu blev det bara för präktigt, kamrater! Det präktiga är också til del borgerligt, åtminstone småborgerligt.
    Solidaritetstanken är faktiskt att vi ska dela på bördorna, och den som har det svårt eller har behov av det ska inte skämmas för att begära bostadsbidrag, A-kassa eller SOCIALBIDRAG.
    Detta tänkande slog igenom i Sverige efter kriget genom politisk kamp (s och k) och pressade tillbaka skamkänslorna allt mer. Nu försöker högern få tillbaka detta tänkande.
    Då förvånar mig att ni, samtliga med hjärtat till vänster,kan framhäva och berömma er själva för att inte tagit emot det ni varit berättigade till.
    Varje individ väljer själv naturligtvis, det respekterar jag. Men inte om valet beror på tryck från andra, t ex skamkänslor eller en förvriden arbetsmoral inympad uppifrån.

    Comment by Sixten Andréasson — 2008 05 06 12:04 #

  10. Till Sixten A: Jag har nog aldrig varit berättigad till något bidrag, och kan därför inte berömma mig om att ha avstått från något sådant. (Möjligen med undantag för utländska pensionsrättigheter, som jag inte orkat forcera den europeiska byråkratin för att få) Det hindrar dock inte att jag tycker det är viktigt att påpeka att det i det flitiga talet om understödssanda och bidragsberoende sällan dras fram att det bland folk i gemen finns en sund känsla av att inte ligga kollektivet till last, när det inte är nödvändigt. Med den inställningen kan vi – när vi verkligen behöver kollektivets stöd – med större frimodighet begära det, t ex när vi på äldre dar ligger på sjukhemmet och t ex behöver dygnet runt-passning. Med en sån hållning rycker vi också undan grunden för diverse borgerliga idéer om att vi alla för att klara de äldre åren måste skaffa oss privata sjuk- och pensionsförsäkringar. Det är av den anledningen jag f öv en gång var emot den s k pensionsöverenskommelsen som (s) lät sig lockas in i av de borgerliga, och där de obemedlades grundskydd urholkades. Det starkaste argumentet för en solidarisk lönepolitik och små löneskillnader (dvs jämlikhet) är att välfärdssystemet verkligen fungerar när vi saknar resurser och behöver det. Använder vi pengar till skattesubventioner till högavlönade som inte önskar betala för den egna städningen, så blir det mindre över att satsa på en god hemhjälp för t ex sjuka pensionärer, som fysiskt inte klarar den egna städningen och hushållet. Det här är i alla mina lekmannafunderingar… Jag är varken borgerlig ekonom eller välfärdsbyråkrat.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 05 06 12:51 #

  11. Håller med dig, Anders. Även om jag var upprörd när jag skrev mitt inlägg undrar jag om inte du håller med mig.
    Det finns fusk och svinn i alla system (bankerna och ICA m fl tycks vara tysta om hur mycket för att inte störa kommersen!) och naturligtvis ska det beivras i våra välfärdssystem. Men hur många procent rör det sig om? 5,4,3 …
    Om man tillsätter 100 nya kontrollanter för minst 500 000 gånger 100 dvs 50 miljoner måste de ju dra in mer än det beloppet. Annars är det förlust för skattebetalarna.
    När jag drog det för en borgare höll hon inte med. Fusket ska bekämpas även om det blir förlust. Hon grundade det moraliskt – det är fel (synd) att fuska! Men illasinnad som jag är beror det nog på att folk ska känna sig jagade och inte hävda sin rätt. Hon blir inte så upprörd över Skandiadirektörerna, nämligen.

    Comment by Sixten Andréasson — 2008 05 06 13:20 #

  12. Till Sixten Andréasson, Kerstin Berminge och Anders Thunberg: Själv tycker jag att det finns poänger med att socialförsäkringar som sjukförsäkringen omfattar alla, alltså även människor med hyggliga inkomster. De här människorna ska känna att de inte bara betalar utan också själva har nytta av systemet de betalar till; det gör dem förhoppningsvis mer benägna att stödja systemet.

    För egen del har jag också sjukanmält mig de få gånger under mitt yrkesverksamma liv då jag faktiskt har varit sjuk.

    Annorlunda förhåller det sig med pigavdragen, detta eftersom de ju är snedriktade till dem som har råd att utnyttja dem, alltså till helt fel socialgrupp. Och att från att principiellt ha bekrigat de här avdragen till att, när de väl har införts, själv börja använda sig av dem tycker jag är omoraliskt.

    Comment by Enn Kokk — 2008 05 06 17:31 #

  13. Jag har inte underlåtit att ta ut de pengar jag enligt lag haft rätt att ta ut av skam. Jag har låtit bli av solidaritetsskäl. Behöver jag inte pengarna så har jag ingen anledning att ta ut dem. Det finns andra som behöver dem bättre än jag.

    Sedan håller jag ändå med Enn om att socialförsäkringarna ska omfatta alla, trots att jag själv inte tagit ut något ur dem, mer än barnbidraget och förstås utnyttjat rätten till utbildning och annat som det gemensamma har betalat, bibliotek ex.

    Jag anser förstås inte, om Anders Thunberg trodde det, att staten stjäl våra pengar. Det var en ironisk kommentar om skattegnölare.

    Comment by Kerstin — 2008 05 07 4:44 #

  14. Enn Kokk, håller helt med dig. Riktig princip att också ha med löntagare med hög inkomst i systemet och att taket höjdes från tid till annan.
    Pigavdraget helt förkastligt, men inte att anlita städfirmor. Även av dem som inte är så bra på att städa som du och Birgitta eller vill hinna med annat och tycker sig ha råd. Men de ska inte subventioneras. Det ska däremot äldre och sjuka.
    Kerstin, ska inte bråka för vi brukar tycka rätt lika, men är det inte i princip bättre att ta emot berättigade bidrag och sen ev ge till behövande eller behjärtansvärt ändamål? Det som ”står inne” går inte den vägen automatiskt, går kanske till försvaret eller vägbygge exempelvis – numera troligen till skattesänkningar!

    Comment by Sixten Andréasson — 2008 05 07 12:19 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^