Mozart med Martin Fröst
30 april 2008 17:29 | Musik, Politik, Ur dagboken | 7 kommentarerVi är ständigt i rörelse. Birgittas måndag är fullpackad av sammanträden. Själv måste jag in till Uppsala i ett mer trivialt men ändå nödvändigt ärende: Åsa på Folktandvården fullbordar den senaste tidens behandlingar genom att sätta in en ny krona i en av hörntänderna i underkäken.
Eftersom vi ska till Konserthuset i Stockholm tidigt på tisdag kväll, är det lika bra att stanna i stan över natten. Birgitta får dessutom på tisdag eftermiddag besök av en DN-journalist: hon är föremålet för en av två stora artiklar som kommer i Dagens Nyheter; den andre intervjuade är en person som både hon och jag läser med glädje, Sven-Eric Liedman.
Före konserthusbesöket måste vi hinna få en bit mat i oss. Det får bli på London på Bryggargatan, dit förr Annas flickor jämt ville gå, när vi var ute på stan med dem.
På Konserthuset ska vi på konsert med delar av Filharmonikerna. Kvällens program kallas ”Frösts Mozart” – klarinettvirtuosen Martin Fröst både dirigerar och är solist.
Före pausen spelas Mozarts ”Serenad i B-dur, Gran Partita”, Köchel 361, från 1784. Dess sju satser spelas här nästan helt av blåsare, bland dem klarinetter – men Frösts roll här är inte som musiker utan som dirigent.
Inget fel på det, men det är först efter pausen – i Mozarts ”Klarinettkonsert i A-dur”, Köchel 622 från 1791, som den här konserten blir så där översinnligt härlig – något så underbart har jag inte hört på länge, och med det senare avser jag både Mozarts musik – välkänd för Birgitta och mig genom åratals skivlyssning – och Frösts virtuosa spel, dessutom hans samspel med de övriga musikerna – här också bland annat stråkar – ur Filharmonien.
Publikens jubel, även vårt, kände inga gränser, och vi fick förstås också vårt efterlängtade extranummer: ett stycke svindlande vacker klezmermusik.
Efter en sådan här musikupplevelse känner man sig lyft i anden under flera dagar.
I morse åkte vi, fortfarande med musiken i huvudet, ut mot Öregrund, våren och faktiskt värmen. Trädgården prunkar: Scillorna bildar hjärtknipande mattor i gröngräset, i körsbärsträdgården har tusenskönorna börjat slå ut, rabatterna är plötsligt fulla av olika slags blommande narcisser.
Jag plockar in två stora buketter med påskliljor och andra slags narcisser.
Det är sista april, och snart ska vi ut och fira våren: Birgitta talar på Societetshuset, och det blir naturligtvis också brasa.
Och i morgon är det Första maj!
Birgitta talar förstås då med, i Tierp. Det blir avmarsch för tåget klockan 11.00 från Salutorget, och mötet hålls klockan 11.30 i Gammelgården.
Mer om Första maj i Tierp på Erik Laaksos blogg.
7 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Martin Fröst visade sina talanger redan på högstadiet i Sollefteå, fast vad han spelade har jag inget minne av nu. Det märktes i alla fall att han hade en talang större än staden.
Comment by Bo — 2008 04 30 18:08 #
Jag försökte spela jazz tillsammans med Martin Fröst och några andra i Sollefteå i mitten av 1980-talet. (Det var exponentiellt mycket mindre hippt att spela jazz då än det är i dag.) Faktum är att jag har en liveinspelning bevarad från Radio Västernorrland, där vi framför Basin Street Blues under en musikskolekonsert. Martins klarinettsolo är – till skillnad från mitt försök till pianosolo – ganska lysande, kan man höra på kasssettbandet. Och sedan dess har han bara blivit bättre, dock kanske inte just på dixieland. Jag har digitaliserat inspelningen och funderar på om jag skulle lägga ut den på Youtube. Undrar om Fröst skulle upptäcka det?
Comment by Magnus Andersson — 2008 05 04 23:01 #
Till Magnus Andersson: Det vore väl kul om du gjorde.
Själv hade jag för övrigt ingen aning om att han kommer från just Sollefteå – förrän vår gemensamme vän Bo berättade det.
Comment by Enn Kokk — 2008 05 05 8:12 #
En av världens bästa solister och framför allt klarinettist, helt klart
ingen slår honom ! sku vara fint om han kunde vara solist åt Mariehamns ungdomsorkester en vacker dag i framtiden, de skulle alla på hela åland uppskatta 
Comment by Jonathan — 2008 06 22 1:14 #
Jag minns en konsert som Martin Fröst gav under Festspillenne i Bergen. Efter att fyllt en kväll med sina underbara Mozart-tolkningar, tre extranummer och applåder som inte ville ta slut, skommer han in för sitt fjärde extra. Han ger oss en fullkomligt bedövande vacker ”Nature Boy”. Det är inte vilken jazzstandard som helst, det var den fantastiska sångerskan Radka Toneffs paradnummer. Hon som gick bort allt för tidigt, som lämnade ett vokalt tomrum efter sig som ingen förmått fylla, henne kom Fröst att hylla. Han hyllade en stor sångerska, stor musik och som det kändes där och då, ett land som fick förmånen att hysa henne en alltför kort tid. Utan ett ord, enbart med musiken och efteråt satt vi där, förstummade och tysta, omtumlande medvetna om att vi upplevt ett mirakel.
Comment by Anders Nilsson — 2008 06 22 8:15 #
Till Anders Nilsson: Just valet av ett Radka Toneff-nummer måste väl ha gått rakt in i norrmännens hjärta?
Comment by Enn Kokk — 2008 06 22 11:40 #
Ja, jag blev själv överraskad över hur stark upplevelsen var. Man samlar ju på de här ögonblicken för samlingen av ”Best of…your moments in life.”
Comment by Anders Nilsson — 2008 06 22 12:29 #