Tidig Mozart
8 april 2011 12:40 | Mat & dryck, Musik | 3 kommentarerAnna och Enver skulle gå med oss på kvällens konsert i Musikens hus, och eftersom programrubriken var Mozart, bjöd jag först på wienerschnitzel här hemma, på estniskt vis serverad med surkål och saltgruka skuren på längden.
Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) hann skriva otroligt mycket trots att han alltså bara levde i 35 år. I det här fallet hade Uppsala kammarorkester – eller snarare delar av den, ett tjugotal musiker; formatet torde ha att göra med att man ska turnéra i länet med det här programmet – valt att koncentrera sig på tidiga kompositioner, och även där finns det mycket att ta av.
Man hade valt att börja med ”Kassation nummer 1 i G-dur”, skriven 1769 då Mozart således bara var 13 år. Det här är väl knappast något av hans mest fullödiga verk men ändå häpnadsväckande moget.
När Mozart år 1773 skrev ”Symfoni nummer 29 i A-dur”, det verk som den här konserten avslutades med, var han 18 år gammal. Det här är naturligtvis ett mognare verk: Stråkarna och blåsinstrumenten i den reducerade kammarorkestern gjorde det här verket full rättvisa.
Ändå tyckte jag att de två konserter för soloinstrument plus orkester vilka omgav pausen var de mest hörvärda i gårdagskvällens program.
Före pausen spelades ”Konsert nummer 4 i D-dur” för violin och orkester från 1775, med Nils-Erik Sparf som solist. (Sparf ledde för övrigt under hela kvällen den dirigentlösa, reducerade orkestern.) Sparf är en mycket skicklig violinist – vid ODs konsert helt nyligen belönades han mycket rättvist med ett pris för sitt spel.
Efter pausen hörde vi ”Konsert i D-dur” för flöjt och orkester från 1778. Här fick vi höra den likaledes skickliga Sarah Lindloff som flöjtsolist. När man hörde henne, var det svårt att föreställa sig att beställaren av verket när det begav sig inte var nöjd med resultatet.
Det här mozartprogrammet ges under den närmaste tiden på ytterligare åtta platser runt om i länet. Skaffa biljetter om ni inte redan har gjort det!
3 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Mozart är ett av livets glädjeämnen. Särskilt nr 4, allegrot gillar jag skarpt. Annars, allt med Karajan. Kombinerat med gott sällskap, god mat och dryck. Du får gärna lägga ut recept på din wienerschnitzel.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 04 08 17:13 #
Till Ann Christin Sandlund: Wienerschnitzel är ju ingen estnisk rätt, men den förekommer i det estniska köket, kanske främst på grund av det långvariga balttyska inflytandet i landet. Det finns också olika varianter.
Jag gör den på benfritt fläskkött, till exempel bog. I Estland gör man den ibland utan citron, ansjovisfiléer och kapris, och den kallas då fläskkarbonad. Men jag föredrar att använda de där välkända tillbehören.
Jag startar tillredningen med att göra i ordning tre djupa tallrikar med det jag i tur och ordning doppar fläskskivorna i: 1) vetemjöl med salt (i mitt fall seltin) samt tre sorters peppar: svart-, vit- och kryddpeppar, 2) ägg (med gulorna och vitorna hoprörda) och så 3) skorpmjöl. I detta doppar jag fläskskivorna och låter paneringen stelna en stund innan jag steker.
Steker gör jag i smält smör, i ganska hett sådant, så man får vända de ganska tunna skivorna ett par gånger och sen ta upp dem när de har fått ordentlig färg.
Jag lägger upp dem på ett stort fat och lägger sen citronskivor på dem, och på dessa gör jag ringar av ansjovisfiléer och i de här ringarna lägger jag sen rikligt med kapris.
Till det här serverar jag kokt skalad potatis och ytterligare två tillbehör: Jag strimlar hela saltgurkor, på längden, i fyra delar. Och så kokar jag en burk surkål, som jag kryddar med någon buljongtärning samt rikligt med kummin.
Som man väl kan ana, blir det godast med kall öl till.
Det finns också en fiskvariant som jag har hittat i en estnisk kokbok och anrättat med gott resultat.
Här använder man sig av fiskfiléer – jag brukar använda torskfiléer, men kokboken anger också kummel eller helgeflundra som alterantiv – men när det gäller paneringen och stekningen (möjligen med en skvätt olja i steksmöret) är receptet precis likadant som det ovan. Här blir det dock riktigt gott bara med citronskivor, ansjovisfiléer och kapris. Längdsnittad saltgurka är gott även till fiskvarianten, däremot inte surkål – kokboken föreslår salladsblad som tillbehör. Jag brukar även i det här fallet servera den med kokt potatis, men här föreslår kokboken stekt potatis.
Comment by Enn Kokk — 2011 04 08 17:54 #
Tack för receptet, det låter väldigt gott. Jag (och mina barn) börjar gå tillbaka till gamla hederliga rätter. Surkål och saltgurka låter precis i vår smak.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 04 09 13:17 #