Julkalas hos mormor och morfar
27 december 2007 14:25 | Ur dagboken | 3 kommentarerPå annandagen hade vi julkalas för barn och barnbarn, tolv personer plus en hund. Sonens, Mattis, sambo Karin skulle förstås också ha varit med, men hon var på annandagskalas med sin familj; hon och Matti kom dock redan på juldagen och stannade över natten, så vi har hunnit träffa också henne.
Kerstin har lagt ut bilder från julkalaset på sin blogg – du kan se dem här. En rolig replikväxling under kalaset mellan henne och sonen Viggo hittar du här.
Det här har inneburit julklappsutdelning vid tre skilda tillfällen. På julafton bytte jag och Birgitta klappar med varann. På juldagen delade vi ut julklappar till Matti och Karin och de till oss. Och på annandagen var det de övrigas, framför allt barnbarnens tur.
Under juldagarna har vi också ätit god mat, det mesta av den hemlagad. Min estniska julsylta blev lyckad i år, Birgittas julskinka sedvanligt god och hennes tomatsill superb. På juldagen lagade Birgitta dessutom rostbiff, som serverades också på annandagen, nu med hasselbackspotatis. På våra julbord brukar det finnas något till var och en efter hans eller hennes smak.
Till våra jultraditioner hör att som efterrätt servera Birgittas hembakta mandelmussor tillsammans med vispgrädde och olika sorters sylt. Men det får familjens diabetiker – ni vet vem – avstå från.
Det blev mycket glädje och gamman, särskilt när barn och barnbarn deltog i vårt julfirande. Men det fanns också ett stänk av vemod över den här julen: Min bror Matti, som i alla år har varit hos oss dels på julafton, dels på det stora familjekalaset, saknades. Birgitta och jag talade om honom flera gånger under julaftonens lopp. Även våra barn pratade om den här konstiga julen utan Stor-Matti.
Vi brukar numera ha julbord utan alkohol, när barnen och framför allt barnbarnen är med oss; inför den här julen hade dessutom Birgitta i egenskap av UNICEF-ordförande tillsammans med företrädare för andra barnanknutna organisationer och för nykterhetsrörelsen i en stor artikel i Aftonbladet rekommenderat en vit jul för barnens skull.
Men hade det inte varit så, hade jag nog följt Christina Schollins exempel och på julbordet framför en tom stol ställt fram ett fyllt snapsglas åt en mycket saknad absent bror, svåger respektive farbror.
Vi saknade dig allihop, brorsan!
3 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Du har upprepade gånger nämnt att du är diabetiker – men inte sagt vilken typ av behandling du får. Jag har varit diabetiker i mer 25 år och naturligtvis gjort vissa erfarenheter.
Min viktigaste erfarenhet är att det blev väsentligt lättare att leva – både på jul och andra tider – när jag fick insulinsprutor och kunde unna mig lite av det goda – naturligtvis parrerat med en extra dos insulin. Vi kämpar på Enn – också med våra skröpliga kroppar/arne
Comment by arne engkvist — 2007 12 27 19:11 #
Till Arne Engkvist: Jag hsr typ II-diabetes, är alltså åldersdiabetiker. Jag har inte upplevt detta som särdeles problematiskt: har hittills klarat mig genom att till måltiderna ta tabletter, som stimulerar kroppens egen insulinproduktion, genom att välja vettig kost samt genom att motionera, främst promenera.
Det senare har det det här året blivit lite klent med. Först fick jag pacemaker med åtföljande konvalescens. Strax därpå fick jag häftig lunginflammation – låg bland annat en vecka på Akademiska – också det med en lång återhämtningsperiod. Och slutligen fick jag elaktartad ischias, som varade hela hösten och som ännu inte är helt över. Som du förstår går man inte gärna ut på långpromenader, när det gör alldeles förbannat ont att gå.
God fortsättning (fast inte på ovanstående), förresten!
Comment by Enn Kokk — 2007 12 27 20:10 #
Broder Enn. Förstår dig mer än väl eftersom jag i 15 år haft en skada i vänster fot som ortopederna gått bet på. Och som onda dagar gör 50 m astronomiskt långa. Min bästa motion är praktiskt arbete på Hedvigsberg – Anita och mitt ”Öregrund”.
Var rädd om dig och Birgitta – så att du kan fortsätta med bloggandet/arne
Comment by arne engkvist — 2007 12 28 16:10 #