Ingen kommer undan genetiken
19 december 2007 11:26 | Musik, Ur dagboken | 4 kommentarerJag har nyligen skrivit om hur systrarna Kate & Anna McGarrigles ”Complainte pour Ste-Catherine” blev ”Ingen kommer undan politiken”; båda texterna finns ovan under Kulturspegeln, Sångtexter.
Systrarna McGarrighles fina original hade jag hört men hade den inte själv på skiva.
När jag i höstas var på IOGT-NTOs julmarknad här i Uppsala, hittade jag bland skivorna till försäljning ”Kate & Anna McGarrighle” (Warner 9362-45677-2), där den ingår. Den här CDn låg bland andra som hade tillhört min i höstas avlidne bror Matti; bland hans arvtagare fanns min dotter Kerstin, aktiv i nykterhetsrörelsen. Jag köpte skivan för tio kronor.
Sen har jag haft stor glädje av den. Den innehåller åtskilligt som jag gillar.
Jag har också funderat lite över vad systrarna McGarrighle gjorde sen och vad det blev av dem.
En del av svaret hittar jag i dagens DN, i en artikel om Rufus Wainwright, nu aktuell med ett par Judy Garland-CD.
Jag visste redan tidigare, att Rufus är son till singern-songwritern Loudon Wainwright. Men jag hade faktiskt ingen aning om att hans mor heter – Kate McGarrigle.
I DN läser jag också, att Rufus efter föräldrarnas skilsmässa växte upp hos sin mamma i Montreal i Canada.
Ingen kommer undan genetiken!
4 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag kanske måste ompröva min inställning till Rufus Wainwright som jag tycker är en uppblåst och manierad sångare som inte verkar ha något av betydelse att säga. Men när det gäller systrarna McGarrigle är jag sanslöst okritisk på grund av vad de har gjort för det som kanske kan kallas amerikansk folkmusik och för deras fantastiska rösters skull. Och om Kate har åstadkommit en son så får jag väl stå ut med honom också. Vår son Olle som vet mycket mer om musik än jag sätter Rufus Wainwright oerhört högt och menar att det är CD-n i vår bil som inte gör honom rättvisa. Ja, ja. God jul och Gott nytt år i alla fall.
Hans O
Comment by Hans O — 2007 12 19 13:12 #
Angående Loudon Wainwright så är det nog en person som många 70-talister aldrig hört talas om men som man åtminstone indirekt faktiskt hört… Stefan Mählqvists barnprogram ”Boktipset” hade ju just Wainwrights ”The Swimming Song” som signaturmelodi.
Mer om detta här:
http://www.thomastvivlaren.se/2007/05/70-talet-barnprogrammens-frlovade-tid_9645.html
Comment by Thomas Tvivlaren — 2007 12 30 14:24 #
Till Thomas Tvivlaren: Kul information! Jag hade barn i rätt ålder när programmet gick och lyssnade också gärna själv, eftersom jag då recenserade barnböcker. Signaturen minns jag väl – men inte heller jag hade en aning om att den var Loudon Wainwrights ”The Swimming Song”.
Comment by Enn Kokk — 2007 12 30 16:58 #
Och Swimming Song fins oxå med på albumet som tråden började med. Det är faktiskt en av mina allra bästa skivor. Det var därför jag lämnade den i skivhögen när hos Stor Matti. Jag har den redan, både LP och CD. Tänkte någon annan kunde få ha den. Kul det blev du.
Comment by Anna Kettner — 2007 12 31 10:00 #