Musikalisk lyrik
10 januari 2011 17:32 | Musik, Prosa & lyrik | 3 kommentarerDen brittiska folksångerskan Vashti Bunyan, född 1943, debuterade på skiva 1970 men fick ingen nämnvärd framgång då. Så hon lämnade den offentliga scenen och flyttade till Hebriderna.
35 år senare, år 2005, gjorde hon en sensationell och mycket mer uppmärksammad comeback med CDn ”Lookaftering” (Fat Cat Records STEP06, svensk distribution Border).
Jag har i en stor svensk tidning sett den klassad som folkrock, men den beteckningen leder definitivt tanken fel. Dess musik är föga larmande, snarare spröd och melodiös, och den har ingenting av rockens rytm. När jag hör de elva låtarna på den här skivan, går mina tankar till 1970-talets tonsättningar av poesi. Och tonsatt poesi är det ju, men även den tanken leder en smula fel: Många av 1970-talets många försök att tonsätta lyrik led av det faktum att de valda dikterna hade en oregelbunden rytm som inte utan vidare lät sig fångas i en tondräkt som egentligen kräver en större regelbundenhet. I det här fallet är de lyriska sångtrexterna ett med musiken: båda är skapade av Vashti Bunyan. Hon dominerar också, med sång och gitarr, utförandet, även om man vid skivinspelningen har lagt till mellanspel och vissa bakgrunder på andra instrument.
Skulle jag säga något kritiskt om den här skivan, vore det att många av tonsättningarna mer fungerar som musikaliska bakgrunder till Bunyans poetiska texter än melodier som fäster sig i minnet. Men till exempel de båda avslutande ”First of Clay” och ”Wayward Hum” blir mycket vackra helheter, den första genom föreningen av lyrisk text och melodi, den andra genom sitt musikaliska utförande.
Lite kuriosa som avslutning: Jo, Vashti Bunyan är en sentida ättling till John Bunyan, han som på 1600-talet skrev ”Kristens resa”.
3 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
De bloggar jag läser fungerar som tankeföda och bildning. Just nu lyssnar jag på Vashti Bunyan på Youtube, en artist som jag aldrig har hört talas om. När jag arbetar har jag alltid Youtube uppe, så att jag kan välja musik efter humör och tillfälle. Fakturor och mail kan vara oerhört trist sysselsättning. Bloggläsning ihop med en kopp kaffe är trivsamt, när man inte har arbetskamrater. Hunden, vedeldningen och snöskottningen ser till att jag kommer ut. Jag skulle lätt kunna fastna här inne.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 01 11 11:10 #
Visst är Vashti Bunyan bra och nog har du rätt i att det inte är folkrock. ”Godmother of Freak Folk” har hon dubbats till, andra kallar det för acid folk eller psych folk. Jag antar att du hört hennes första platta ”Just another diamond day”? Om inte så gör det, den är jättebra. Alla hennes tre skivor finns för övrigt på Spotify.
Din blogg är trevlig, det är kul med äldre människor som har ett brinnande musikintresse och inte låser sig vid en viss stil från en viss epok, men tyvärr är det ovanligt.
Hälsningar Björn
Comment by Björn — 2011 01 11 16:50 #
Till Björn: Både min son och min dotter – av naturliga skäl i helt annan ålder än jag – är ganska roade av det faktum att deras farsa är så pass förtrogen med musik som de och ännu yngre människor lyssnar på. En del input har jag fått via dem.
Men den här skivan var faktiskt en julklapp från min hustru.
Comment by Enn Kokk — 2011 01 11 17:19 #