Sånger med sjuttiotalsstuk
26 november 2010 15:11 | Musik, Politik, Prosa & lyrik | Kommentering avstängdJag lyssnar, allt mer häpen, på ”14 visor på fastande mage” (Kakafon Records, KAKA CD 001, 2010) med Gunnar Källström & Fridens liljer. Man kunde tro att det var en skiva gjord på MNW under sjuttiotalet – men så ser jag, när jag kollar på nätet, att det här gänget faktiskt har gjort ytterligare en platta för inte så länge sen, på YTFr. Fast med de här påpekandena har ni också fått en hint om vad det här är för slags platta.
Inte allt på den är suveränt bra, men den som gillar Cornelis’ mer krokiga karaktärer kan här hitta en del som han eller hon gillar. Fred Åkerström sjöng ju in dagsverser av Stig Dagerman, och här dyker det upp en sådan, ”Nu slår blomman ut”, fast tonsatt av Kaja med lite dragning åt det ryska. Det kära gamla paret Sonja Åkesson och Gunnar Edander möter vi i ”Humlan från Kumla”. Tonsatt dikt, vanlig på sjuttiotalet, hittar vi också i François Villons ”Balladen om nåd”, i översättning av Axel ”Kluck” Österberg och med musik av Martin Olsson.
Också musiken drar åt olika håll. Den inledande låten ”Tjena Charlie” liksom introt till ”Lullet och Elvira” kunde vara signerade Django Reinhardt, medan ”Kaffegök hemma hos Brittas moster” mer låter som gammeltjoa. ”Kärleken kom som en åsna” är skön rock n’ roll. ”Brännivinsskåpet” har textmässiga inlån från Evert Taubes ballad om Karl Stranne, ”Briggen Blue Bird av Hull”.
På sjuttiotalsvis har en del av Gunnar Källströms texter också politisk och annan tendens. ”Brev från Dawit” handlar förstås om Dawit Isaak. Och vad ”Kära vän (Visa till apatiskt barn)” handlar om behöver jag väl inte förklara. Men sjuttiotalistisk är alltså också Källströms dragning till samhällets udda existenser.
Den allra bästa låten har jag sparat till sist: ”Alba” med sin mycket vackra text och melodi:
Alba
Text och musik: Gunnar Källström, 2010
När natten andas ut och smyger mot min dörr
så är vår kärlek slut och allt ska bli som förr
Alba
Då går du ut i snö som om den vore ny
fast vintern sagt adjö och ljummen morgon gryr
Alba
I trappan står en vän. Hur fasen kom han hit?
Du vet det inte än. Han gjorde det med flit
Alba
Sen stannar vännen kvar på axeln några dar
som skugga eller hund, på tungan i din mund
Alba
Professorn i etik har skola i din kropp
till dess du ligger lik, till dess du druckit opp
Alba
No Comments yet
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^