Ulf Lundell: Vinter i pardiset

8 juli 2007 18:58 | Prosa & lyrik | 4 kommentarer

Jag lovade nyligen leta i läggen efter saker som jag har skrivit om Ulf Lundell. I Aktuellt i politiken (s) nummer 2 1980 (24 januari) publicerade jag följande:

Ulf Lundell

Nej, Ulf Lundell har inte fallit igenom med ”Vinter i paradiset” (Wahlström & Widstand) heller. Tvärt om har det blivit en välsvarvad roman igen, med den lundellska jargongen och hela baletten. Med porträttet av den självständiga Gro gör Lundell till och med ett halvlyckat försök att vidga sitt berättande.

Men fortfarande är Lundell fast i Lundells trygga värld. Ramen i ”Vinter i paradiset” är vintrig fjällmiljö. Och vad är den vinddrivne knarksmugglaren in spe Bengt Pavlo Gustavsson och den av succé och förväntningar plågade bestsellerförfattaren Julius Tonker om inte något av ett schizonfrent självporträtt av Lundell och hans alter ego.

I och för sig alldeles utmärkt, som sagt. Men ska Lundell komma längre, kunna berätta en historia som inte är så lätt att ringa in, någon gång?

4 kommentarer

  1. Kan bara inte låta bli att publicera en av de bästa svenska musiktexterna någonsin.

    ÖPPNA LANDSKAP
    (Text och Musik: Ulf Lundell)

    Jag trivs bäst i öppna landskap,nära havet vill jag bo,
    några månader om året, så att själen kan få ro.
    Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart.
    Där lärkorna slår högt i skyn, och sjunger underbart.
    Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört,
    och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört.
    Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo.

    Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,
    ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl.
    Jag trivs bäst när dagen bräcker, och fälten fylls av ljus,
    när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
    Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
    när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
    Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.

    Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
    när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
    När det klara och det enkla, får råda som det vill,
    när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.
    Då binder jag en krans av löv, och lägger den runt närmaste sten,
    där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
    Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.

    Comment by Lars-Gunnar Blom — 2007 07 08 21:27 #

  2. Till Lars-Gunnar Blom: Jag håller just på att skriva in en text om Ulf Lundells skivor, bland annat om hans insjungning av den här-

    Jag återkommer.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 08 22:00 #

  3. Jag konstaterar att Lundell alltid befinner sig i Lundellvärlden, med förbehållet att jag inte har läst hans senaste böcker.

    Många läsvärda författare hittar stoff i sitt eget fickludd, och det kan bli väldigt läsvärt. Kerstin Thorvall är en av dem.

    I Lundells fall är väl bredden i hans skapande det intressanta, även om hans konst inte säger mig så mycket. Musiken kommer säkert att överleva längst.

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2007 07 09 12:37 #

  4. Till Ann Christin Sandlund: Jo, hans musik kommer nog att överleva längst. Jag håller just på att kamma igenom läggen i jakt på vad jag genom åren har skrivit om hans plattor. Det kommer på bloggen, när jag är klar.

    Jag blev inspirerad att göra det här, när jag hörde hans fina sommarprogram.

    Comment by Enn Kokk — 2007 07 09 13:12 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^