Ísland på gränsen till politiskt kaos: Hur kan man få en regering med majoritet i Alltinget?

Det isländska alltingsvalet slutade ju med att varken regeringen eller fyrpartialliansen av oppositionspartier uppnådde majoritet. Vågmästare blir det nya partiet Viðreisn (Renässans), till sitt ursprung i huvudsak en utbrytning ur det borgerliga regeringspartiet Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet). Men det vore fel att karaktärisera Renässans som något slags vänsterutbrytning. Det vill nämligen inte samarbeta med vare sig Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) eller med det på vänster-högerskalan svårplacerade Píratar (Piratpartiet). Dess hjärtefråga är dessutom isländsk EU-anslutning, och i den frågan är Gröna Vänstern av rakt motsatt uppfattning, medan Piraterna inte har någon partiståndpunkt – de förordar liksom flera andra isländska partier folkomröstning.

Av oppositionspartierna, de som diskuterade att gemensamt ta över regeringsmakten, är numera egentligen bara liberala Björt framtíð (Ljus framtid) fortsatt inriktat på EU-medlemskap. Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) har länge varit ett EU-stridisparti, men i valrörelsens slutskede gick partiledaren, Oddný G Harðardóttir, ut för att försöka rädda det som kunde räddas och deklarerade, att partiet numera är för folkomröstning innan något avgörande steg tas i den här frågan.

Av partierna i den hittillsvarande regeringen, den som valresultatet nu tvingar avgå, är det nu starkt reducerade bondeförbundsliknande Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) mot EU-medlemskap, medan det stora mer högerborgerliga Självständighetspartiet har en mer avvaktande inställning: ingen isländsk kursändring före en folkomröstning.

Om Självständighetspartiet och Renässans kan bilägga sina motsättningar och Självständighetspartiet inte visar sig ha en falang som motsätter sig till och med folkomröstning i EU-frågan skulle de ju med liberala och EU-vänliga Ljus framtid, förutsatt att detta parti är berett att byta sida, kunna bilda en ny regering med knappast möjliga parlamentariska stöd – 32 av de sammanlagt 63 ledamöterna i Alltinget.

Socialdemokraterna, numera reducerade till bara tre ledamöter i Alltinget, har rimligen annat att tänka på i nuvarande läge än att ytterligare försämra sin sits genom att sätta sig i en borgerlig regering.