Jag har för övrigt noterat att det vemod jag normalt känt när jag passerat Adolf Fredriks kyrka och Palmes gravplats på senare år ökat.

När vi ändå är inne på Mäster Olof så har det nyligen släppts en bok om Palmes tidigare år. Författaren heter Kjell Östberg. Den ligger i traven av ”must-reads” på mitt nattduksbord…

Självklart har temat i sången ett samband med det vi aktualiter diskuterar.

Inlägget får mig att tänka på Björn Afzelius text till ”Mäster Olof” (inte Strindberg). Klipper och klistrar lite då länkningen inte fungerar:

”Pappa, hur var det förr?
Berätta hur allt var förr.
Det säjs ingenting, det skrivs ingenting;
Hur var det egentligen förr?

G Am
Då hade vi ett respekterad namn.
G C
Då var jag stolt över mitt fosterland.
D G Em
Man kände till oss vida omkring;
C Am D
Snart vet man ingenting.
G Am
När Sverige talade så lyssna man,
G C
för alla visste att det vi sa var sant.
D G Em
Att säja ifrån var en filosofi
G D G
på mäster Olofs tid.

Då var vi tredje världens store vän,
en ständig förkämpe för friheten.
Vi sände pengar vida omkring;
Snart ger vi ingenting.
Det vackra ordet solidaritet
fick då en innebörd som var konkret.
Att hjälpa till var en filosofi
på mäster Olofs tid.

Då krävde folket av ministrarna
att hålla löftena til väljarna.
Att värna ordet demokrati;
Snart värnas ingenting.
Den gången såg man som en självklarhet
att ansvar förutsätter ärlighet.
Att hålla ord var en filosofi
på mäster Olofs tid.

Den gången drog sej inte medierna
för att ta upp dom stora frågorna.
Dom ville vara ett med sin tid;
Snart vill dom ingenting.
Den gången tilläts journalisterna
gå ut och engagera männskorna.
En hög nivå var en filosofi
på mäster Olofs tid.

Då blev man uppmanad att tänka stort,
och att förstå att allting hör ihop.
Att se att världen är som en ring;
Snart ser man ingenting.
Den gången eldades miljonerna
till att förverkliga visionerna.
Att ha en dröm var en filosofi
på mäster Olofs tid.

Den nya tiden kom en kylig natt.
Ingen har nånsin sett en natt så svart.
En natt som alla människor minns;
Sen minns dom ingenting.
Så låt mej säja till dej, lilla vän:
En kula drev oss in i tystnaden.
Med det var aldrig filosofin
på mäster Olofs tid.”