Melodikrysset nummer 49 2018

8 december 2018 16:27 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Politik | 9 kommentarer

I dagens melodikryss fanns det bara en fråga, som jag inte kunde. ”Heartbreaker” (från 1983) har jag aldrig hört, och Pat Benatar känner jag över huvud taget inte till. Men nu har jag läst på lite: Hon heter egentligen Patricia i förnamn. Hennes efternamn kommer från hennes första man, men från början hette hon Andrzejewski, så rimligen har hon polskt påbrå.

BB King (1925-2015), för att ta en annan amerikan, har jag åtminstone varit nära att få höra live under ett besök i New York. Birgitta och jag hittade ett ställe i Manhattans nöjesdistrikt där han spelade, men vi hade andra i vårt sällskap som inte var trakterade, möjligen på grund av biljettpriset. Hur som helst: i dag hörde vi honom i ”Into the Night” (1985).

Vi kan ju hålla oss kvar i den amerikanska kultursfären genom att fortsätta med en Steven Spielberg-film. Fast ”Schindler’s List” (1993) utspelar sig ju inte i USA. Därifrån kommer, liksom Spieberg, John Williams som ansvarade för musiken i filmen, men Iszak Perlman som spelade har ju judisk bakgrund.

Nu hejdas ju inte musik av kulturgränser: Ett exempel är Alice Babs’ genombrott i filmen ”Swing it, magistern” (1940), visserligen med musik skriven av Kai Gullmar och text av Hasse Ekman, men märk årtalet och typen av musik!

Fast det dåtida musiklivet saknade inte stollar heller. Johnny Bode (1912-1983) är ett paradexempel. Han var nazisympatisör, arbetade bland annat i det tyskockuperade Norge – men efter kriget sökte han också sin lycka i DDR. Så det är kanske inte så märkligt att hans landsmän här i Sverige vände honom ryggen, hur bra han än sjöng till exempel ”Två solröda segel” och ”En herre i frack”.

Naturligtvis har det funnits både nazister och kommunister också i Sverige – i det förflutna fler än många i dag har klart för sig – men det faktum att till exempel Evert Taube redan i mitten av 1930-talet gillades av allt flera vittnar ju om att folk här gillade hans kulturellt mycket breda perspektiv. Ett exempel, publicerat 1935, är hans ”Möte i monsunen”, där fullriggaren Taifun har en framträdande roll.

Och operascenen är ju en plats, där musik från mycket olika tider och kulturer alltid har mixats. Ett mycket bra exempel är ”Madame Butterfly”, skriven 1903 av Giacomo Puccini.

Jag har inga problem med att kommersiell populärmusik, i dag ”On My Own” (2008) med (Andreas) Kleerup, görs på engelska, förutsatt att syftet är att nå publik också i andra länder.

Men jag gillar också att skivartister även språkligt vänder sig till sitt hemlands publik.

Ett exempel från dagens kryss är Marie Fredrikssons 1984 inspelade ”Ännu doftar kärlek” (med text av henne själv och musik av henne plus Lasse Lindbom) – fast i dag hörde vi en norsk inspelning.

I dag spelades ”För kärlekens skull” instrumentalt, men jag gillar Ted Gärdestad (som skrev musiken 1980) inte minst för att brodern Kenneth gjorde så många bra sångtexter på svenska.

Och när det gäller schlager hittar jag många guldkorn med Family Four (familjen Öst), i dag med Anna Öst som solist i ”Nicolina”.

Så allra sist en dubbelfråga, samtidigt en märklig anderseldemansk konstruktion. Till nöds kan man kanske se ett slags samband mellan de båda ingående frågorna: De handlar båda om boställen. Men svaren handlar om ganska olika saker. I det första fallet söks en färg, på ”En röd liten stuga”. I det andra fallet vill man veta var ”Björnen sover”: Jo, i sitt ide.

Men naturligtvis var det inte svårt för en gammal man som jag att klara svaren. ”En röd liten stuga” skrevs redan 1936, men folk i min ålder har hört den med till exempel Sven Olof Sandberg, Sven Ingvars, Gunnar Wiklund och Sten & Stanley. Och ”Björnen sover” sjöng vi redan i småskolan.

9 kommentarer

  1. Nu var det förstås brodern Kenneth, som, med något undantag, skrev de geniala texterna till Ted Gärdestads låtar. Ted skrev musiken, även den genial. ”För kärlekens skull”, gavs, vad jag förstår, ut 1993.

    God fortsättning på advent!

    Comment by Stefan H, Järfälla — 2018 12 08 17:15 #

  2. Hej Enn! Enligt Wikipedia är Johnny Bode född 1912 och död 1983. Johnnys far Alvar Bode är född 1884 och död 1947.

    Comment by Sören Forslund — 2018 12 08 17:31 #

  3. Till Sören Forslund: Tack – jag har korrigerat nu. Faktum är att jag själv blev tveksam, när jag skrev in texten på bloggen. Jag tyckte mig nämligen minnas att Johnny Bode levde längre än vad jag hade uppgett.

    Comment by Enn Kokk — 2018 12 08 18:20 #

  4. Till Sören H: Ja, jag har vänt på uppgifterna. Tack!

    Comment by Enn Kokk — 2018 12 08 18:22 #

  5. Johnny Bode är en intressant man. Han har bland annat skrivit och gett ut ”klassikern” Bordellmammas visor.
    Johnny Bode Sällskapet delar ut ett årligt pris som ”går till en artist eller annan kändis som under det senaste året agerat i Johnny Bodes anda, på så vis att hon/han trampat i klaveret, skapat en skandal eller på annat underhållande sätt visat fräckhet och/eller ställt till det för sig själv och sin omgivning. Extra meriterade mottagare är personer som trots upprepade självförvållade motgångar vägrar att ge upp, utan envetet kämpar på, starka i tron på sig själva.”
    En av de senaste mottagarna av priset var Mona Sahlin.
    http://johnnybode.com/johnny-bode-priset/

    Comment by Thomas Åkerblad — 2018 12 08 23:49 #

  6. Till Thomas Åkerblad: Jag kände till båda sakerna men ett till omfånget något så när hanterbart melodikrysskåseri kan ju inte ta upp allt. Fast det var kul att läsa prismotiveringen, som jag tidigare inte hade läst.

    För övrigt har jag själv inte, som du väl vet, hört till Monas fan club.

    Comment by Enn Kokk — 2018 12 09 13:36 #

  7. Har ett eget, personligt minne, kopplat till Bordellmammas Visor. När jag gjorde min militärtjänstgöring 71-72 hade vi vinterträning i Härjedalen en vårvecka 1972. Från regementet i Mellansverige var det en bussresa på 8+ timmar upp till Härjedalen. En av killarna hade B.V. på diskett och bad vårt befäl att få köra den i bussen på de interna högtalarna. En begäran som genast beviljades. Så den gick non-stop på både uppresan och hemresan. Så jag kommer fortfarande ihåg den rätt väl efter 16+ timmars intensiv gnuggning :-)
    En direktlänk till hela motiveringen bakom Mona Sahlins pris
    http://johnnybode.com/johnny-bode-priset-2017-till-mona-sahlin/#comment-9625

    Comment by Thomas Åkerblad — 2018 12 09 22:24 #

  8. Ska vi prata personliga minnen så har jag träffat B.B. King och fått hans autograf efter ett framträdande i Nice. Samt blivit inbjuden till jam session på hotellet, men jag tackade nej. *gnolar* Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie…

    Comment by Dorothea — 2018 12 10 15:15 #

  9. Till Dorothea: Jag har alltså aldrig hört B B King live, men jag har under det sena fyrtiotalet och större delen av femtiotalet varit på liveuppträdanden med en mycket stor del av den tidens mest kända svenska artister plus till exempel Delta Rythm Boys, som sjöng en del på knagglig svenska. Förklaringen är att de uppträdde på de faktiskt gigantiska midsommarfesterna plus fiskarfesterna på Sågplan i min dåtida hemby Juniskär, som låg söder om Sundsvall – kommunen, Njurunda, är nu sedan länge inkorporerad i Sundsvall, där jag för övrigt såg mitt livs första Povel Ramel-revy i tält.

    Comment by Enn Kokk — 2018 12 10 16:12 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^