Ritualer vid läggdags

23 februari 2017 20:41 | Barnkultur | Kommentering avstängd

Alla vi som någon gång i livet har haft barn som vi med hjälp av sagoläsning och olika ritualer har försökt få att somna känner igen oss i Gunilla Hanssons bilderbok ”God natt har jag sagt” (En bok för alla, 2016, ursprungligen på Cikada, 1983).

Pappa läser godnattsaga för lille Max och den aningen äldre Mia, och historien om tigern är så spännande, att han måste läsa den en gång till.

Men sen säger pappa, att nu måste de ta sig till sina sovhyddor, innan mörkret faller, och första biten genom djungeln får barnen rida på den gamla elefanten, det vill säga pappa. Därefter måste de simma över en flod full av krokodiler. På andra stranden smyger de för att inte väcka tigern. Väl inne i regnskogen måste de ha paraply, för det regnar ju där. Till slut är de ändå framme vid sovhyddorna, som är märkvärdigt lika en våningssäng. Nu måste pappa säga god natt också till nallarna, långa ormen, papegojan, hunden, kaninen och alla småråttorna.

Fast nu är det mörkt, och pappa säger god natt till sina barn.

Men vad är det som hörs? Har tigern vaknat? Mia klättrar ner till Max som bökar i sin hydda. Mia gör ett filttält som ska skydda dem. Fast där inne blir det så mörkt att Max blir rädd. Han vråltjuter så att hela tältet rasar.

Men det är inte tigern som kommer utan pappa. Och då somnar Max lugnt.

I sängen ovanför känner sig Mia ensam, så hon klättrar ner och lägger sig bredvid Max.

Då vaknar han igen och frågar: – Mia, vad sa tigern?

Och Mia svarar: – Tigern sa, god natt har jag sagt.

En trevlig berättelse om ett känt och kärt ämne, alltså.

Väl, möjligen lite för gulligt tecknad, men det är ju en smaksak.

No Comments yet

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^