Ella, 4, och Sofia, 1

Vi var på födelsedagskalas i Stockholm i går, hos Matti och Karin, vars båda barn fyller år med bara någon veckas mellanrum: Ella blev fyra år och Sofia ett. Med från vår, alltså Mattis sida av familjen var Mattis syskon, Kerstin och Anna, Kerstin med sina två barn. Från Karins sida kom hennes föräldrar, Lennart och Lena plus Karins syskon, tvillingarna Nisse och Ingrid, Ingrid med man och son, Gunnar, som är aningen äldre än Sofia. Dessutom deltog Karins faster som också heter Karin.

Vi har träffat de flesta tidigare, så redan från början rådde avspänd stämning – dessutom har de här båda av Matti och Karin sammanförda familjerna ganska lika värderingar, även politiska sådana.

Vi bjöds på en mycket god klassisk köttgryta med kokt potatis och till detta ett urval fräscha salladsgrönsaker och så svarta oliver och fetaost samt till det gott bröd med ost.

Därefter blev det kaffe och te, och till det två tårtor, en tillägnad Ella och en tillägnad Sofia. Sånt får farfar, som är diabetiker, inte äta, men Matti ställde fram ett fat sockerfria kakor plus lite vindruvor.

Framför soffan där jag satt – vi fick dela på oss runt två bord – fanns på golvet en mängd leksaker, så dit drogs snart Ella och Gunnar. Lilla Sofia var tyvärr lite förkylningshängig, men när jag först anlände, fick jag ett soligt leende från henne, vilket tydde på att hon mindes mig från besöket hos oss i Öregrund i påskas.

Så småningom blev det sång och hurrande för födelsedagsflickorna och därefter presentutdelning. Båda fick många olika klädesplagg av olika slag, något som behövs inte minst när det gäller barn som växer. Birgitta överlämnade bland annat var sin egensydd klänning till småflickorna.

För min del satsade jag på böcker åt Ella och leksaker åt Sofia, och så hade jag ett jättepaket till Ella, innehållande ett helt muminhus med figurer, möbler och allt. Och så hade Matti hjälpt mig att köpa en lämplig sparkcykel.

Också Sofia kröp snart omkring bland alla muminsakerna, mest intresserad av kartongerna.

När festen var slut och några måste i väg, utdelade också jag och Birgitta adjökramar till värdfamiljen och till Karins mamma, pappa och faster.

Och så åkte vi till Öregrund.