Oktoberfester
25 oktober 2015 18:35 | Film, Mat & dryck, Politik, Ur dagboken | 14 kommentarerDet här är en månad, då det periodvis har hänt så mycket, att jag inte riktigt har hunnit skriva om allt vad jag har varit med om.
I onsdags var jag och Birgitta till exempel på middag med den krets av människor som prästen Kerstin Berglund har skapat. Några av de tidigare deltagarna kunde inte komma, men kvällens värdpar, Sten och Berit Rylander, hade i stället bjudit hem några andra till kvällens middag. Berits middag var lysande god, så jag – som även vid det här tillfället hade blivit placerad bredvid värdinnan – behövde inte använda överord i mitt tacktal.
Jag vet inte om ni som läser det här känner till Sten Rylander, så låt mig för enkelhets skull citera Wikipedia: Rylander anställdes vid Utrikesdepartementet 1970. Han tjänstgjorde vid Världsbanken i Washington, D.C. 1972-1974 och vid OECD-delegationen i Paris 1974-1976. Han var biståndskontorschef i Botswana/Lesotho 1979-1981, kansliråd vid utrikesavdelningen vid UD 1982, ambassadör i Luanda 1985-1988 och departementsråd vid UD 1989-1990. Rylander var därefter ambassadör i Windhoek 1990-1995, Tanzania 1998-2003 och Zimbabwe 2006-2010. Han var Afrikachef på Sida 1995-1998 och dialogambassadör på UD för Afrika 2003-2006. Under 2004-2005 var han medlare för EUs räkning i Sudan/Darfur.
Vill ni veta mera, kan ni ju läsa hans böcker.
Makarna Rylanders våning på Luthagen i Uppsala bär prägel av det här, inte minst deras år i Afrika. I bokhyllorna finns mängder av böcker som vittnar om att afrikaintresset inte bara var ett yrkesmåste. Och överallt hittar man konst, skapad av afrikanska konstnärer.
Det är det här, inte social status, som drar oss gamla sextiotalsradikaler till varandra.
* * *
I lördags, efter Melodikrysset, var det dags för fest igen, den här gången ett 75-årskalas i Stockholm.
Den som hade kommit upp i denna ansenliga ålder var en av mina äldsta vänner, äldsta i meningen att jag har haft kontakt med honom ända sen gymnasietiden på 1950-talet i Sundsvall.
Den jag talar om heter Anders Thunberg. Vi fann varann fastän han är yngre än jag, men han hade kommit på att det fanns mycket som förenade oss: intresse för skrivande, läsande, film, politik, demokrati också i skolan och mycket annat. Anders var pådrivande i att få mig att återuppväcka elevrådet och bli dess ordförande, och tillsammans gjorde vi detta elevråd till navet för massor av spännande verksamheter. Det drev till exempel en studiecirkel i semantik och hade under veckohelgerna filmstudio i källaren i huset på Kyrkogatan i Sundsvall där Anders bodde.
Efter min studentexamen och militärtjänstgöring började jag plugga i Uppsala men fick så småningom under en period sällskap av Anders i den våning på Jumkilsgatan där jag hyrde ett rum.
Sen försvann Anders åter ur mitt omedelbara synfält och fick jobb på Dagbladet i Sundsvall och Nya Norrland i Sollefteå, så småningom i Stockholm, först på Aftonbladet, sen på Ekot i Sveriges Radio. Där blev han kvar länge, med placering bland annat i Rom och Oslo.
Såna här livslånga vänskaper betyder mycket för ens eget liv, så det är alldeles klart att jag och Birgitta, när vi får inbjudan till Anders’ 75-årsfest, en mottagning i hans våning på Kaptensgatan i Stockholm, inte bara enligt hans önskemål skickar pengar till Läkare utan gränser utan själva åker till mottagningen.
Den här festen var så typisk för Anders: spontan, självgående, lätt kaotisk – men ändå med servering skött av en tjej, som av hederskulturskäl hade tvingats gömma sig i Anders’ sommarboställestrakt. De som var där kom från alla skrymslen och verksamheter i samhället, och det var så livligt att jag och Birgitta en stund stod ute i trapphallen och pratade med Anders.
Jag har ingen aning om vilka alla de här var, men jag träffade bland annat en gammal bekant från Sundsvall och Anders’ bror som numera bor på en av Kanarieöarna.
Det här var en tillställning då allting kunde hända, och mig hände det bland annat att jag med en ung dam fick diskutera dagens melodikryss och att jag plötsligt upptäckte, att jag hade tappat plånboken.
Fast när jag störtade ut i trappen för att leta, stod taxichauffören som jag hade betalat för resan från Centralen utanför dörren med min plånbok i handen.
14 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Menar du att dina bekanta bor på hela våningsplan i de aktuella fastigheterna eftersom du använder begreppet ”våning” istället för ”lägenhet”?
Comment by Leif — 2015 10 25 22:18 #
Till Leif: Jag använder här ”våning” synonymt med ”lägenhet”. Deras bostad är högst normal, inte alls särskilt stor.
Comment by Enn Kokk — 2015 10 25 22:34 #
Alla ledande socialdemokrater bor väl i ”våning” numera – nu senast har Tomas Bodström lämnat Nacka till förmån för våning på Norr Mälarstrand.
Comment by Bengt Eliasson — 2015 10 26 19:36 #
Varför folk gör det ena eller det andra varierar från fall till fall. En inte alltför ovanlig variant är att en familj med flera barn, senare tonåringar, av utrymmesskäl om de har råd väljer att bo i villa men sen, när barnen har flyttat hemifrån, säljer huset och i stället köper bostadsrätt.
Comment by Enn Kokk — 2015 10 26 20:27 #
tack enn och birgitta. försökte posta en kommentar som jag gjorde om taxichauffören som dök upp utanför porten, och som jag utnämnt till festens hedersgäst.. men datorn ville inte ta emot kommentaren i går kväll.. går det här fram möjligen
Comment by Anders Thunberg — 2015 11 02 16:48 #
Till Anders Thunberg: I går kväll befann jag mig i Öregrund, men adressen till bloggen är ju densamma var jag än befinner mig. Så varför du inte kom fram då vet jag inte.
Comment by Enn Kokk — 2015 11 02 17:12 #
På, (vilket är där lägenheten befinner sig i höjdled från gården räknat) vår våning finns det fler lägenheter, (nämligen en till lägenhet men vår våning ligger en aning lägre än grannens lägenhet som även har en annan uppgång (från gården räknat) och därför är det vår våning, fast grannen bredvid i samma trappuppgång ligger någorlunda på samma höjd men det kan skilja lite i äldre hus, därför har vi nog en egen våning.
Bara för att förenkla det hela om hur en våning kan vara befattad.
Comment by Sjölandersurban — 2015 11 02 18:56 #
Till Urban Sjölander: I min ungdom där uppe i sundsvallstrakten sa vi alltid våning om bostäder i flerbostadshus. Beteckningen lägenhet minns jag inte från då.
Jag misstänker att det var så över hela landet. Jag minns till exempel att Povel Ramel sjöng ”Är det nån som har en våning åt mej?”, och nog var det väl en egen bostad snarare än ett helt etage han då var ute efter.
Comment by Enn Kokk — 2015 11 02 20:20 #
Så var är ”första våningen” i ett flervåningshus? På nedre botten eller en trappa upp?
Comment by Bengt O. — 2015 11 03 11:41 #
Till Bengt O: Det här är ett lika evigt och nog så intressant problem.
Åtminstone för egen del kallar jag det som finns längst ner i ett flerbostadshus (om vi då bortser från källarvåningen) för nedre botten, medan det som ligger närmast ovanför då benämns en trappa upp.
Comment by Enn Kokk — 2015 11 03 12:08 #
Vi har ju halvtrappor så kanske vi inte bor helt då? Halvboende kanske är ett nytt svenskord, vem vet, men hur man än räknar ”våningarna” från utsidan bor vi alltså på fjärde (4) fönstret räknat från det första om inte nåt ljushivud räknar första fönstret som noll….. skit vilket vi bor högst upp!!
Comment by Sjölandersurban — 2015 11 04 20:40 #
Tänkte lite på Nya Norrland.
Som liten grabb satt man ibland i fönstren utanför NN och såg på den lilla rullpressen och tittade på blysättarna som satte tidningar. Kanske inte så många som vet något idag då blygjuteriet och sättarna försvann över en natt, inte direkt men bokstavligt(hahahaha).
Egentligen hade man haft samma teknik sedan Gutenberg uppfann på 1450-talet ända fram till 1970-talet när andra tekniker kom fram.
Och egentligen har tryck och sättekniken genomlevt 500 år utan förändring och sedan kom alla förändringar på en och samma gång.
Nya Norrland införd den teknik som sammanföll med det initiala It-tekniken och journalisterna fick redigera sina egna texter med vad det kunde innebära.
Fråga bara några som arbetade med VA eller NN på den tiden, de brukar ju ”randa” lite på den här sidan.
Att undertecknad skulle utbilda sig i tryckerikunskap och bli faktor det kunde man inte ana då när han ibland hittade eller fick typsättningar från sättarna som ibland gav bort raderna.
Tiden går och inget kan ändra den annat än att tid egentligen inte finns enligt min filosofi!
Comment by Sjölandersurban — 2015 11 04 20:57 #
Urban Sjölander: Du bor väl själv i alla fall? (jag menar det är ingen annan som göär det åt dsig).
Comment by Bengt O. — 2015 11 04 22:29 #
Enligt ungdomarnas sätt att prata och många i både TV och radio; -att bo sälv är lika med ensam, men det gör inte jag. Jag bor tillsammans med min fru.
Comment by Sjölandersurban — 2015 11 06 18:50 #