Sommar i P1 med Clara Henry

30 juni 2015 15:48 | Media, Musik, Ur dagboken | 3 kommentarer

Clara Henry pratar som en fors i sitt Sommar-program, och min hustru, som har hörselproblem, säger med en suck, att hon inte hinner uppfatta det dagens sommarpratare säger.

Mitt problem med hennes sommarprogram är, att jag – trots att hon har 300.000 följare på Youtube (eller kanske just därför) – inte känner till henne. Har aldrig hört talas om henne, vad jag minns. Och kanske är just det här intressant. Det som i dag i vid mening är media når människor selektivt, kan ha stor spridning utan att för den skull inte nå mer än delar av den möjliga publiken.

Jag slog själv igenom i media i mycket unga år och har verkligen inget emot att andra mycket unga – Clara Henry är 21 år – gör detsamma. Det fanns till exempel särskilda ungdomstidningar, när jag själv var ung, men i dag finns det ett nytt problem: En krympande skara, särskilt av yngre människor, prenumererar i dag på dagstidningar och köper kvällstidningar.

Jag medger att det här är en utvikning från ämnet, men en inte särskilt långsökt sådan.

Också jag uppfattar stora delar av Clara Henrys sommarprogram som pladder, ibland roande pladder men ändå i grunden pladder.

Jag är till exempel inte av den typen som blir besvärad av hennes föredrag i ilfart om mens, men mens är kanske ändå inte ett ämne som kommer i första rummet, om man ska välja ämne för ett sommarprogram.

Samtidigt vill jag ge henne en eloge för hennes förmåga att ge en ålderdomlig pluralform en helt ny innebörd. Jo, även jag hör till kretsen av dem som fram mot årsslutet dricker Apotek-Arnes julmust, fast i mitt fall håller jag mig till light-varianten.

Jag gissar att många av dem som hade problem med hennes prattempo också kan ha haft motsvarande problem med stora delar av musikvalet. Fast där hittade jag själv i alla fall några artister som även jag kände till, Veronica Maggio, Timo Räisänen, Robyn, Håkan Hellström.

Men det vore intressant att få veta om redaktionen för Sommar egentligen har gett upp den gamla tanken med programmet, att det görs för en publik som om och om igen varje dag klockan 13.00 slår på P1.

3 kommentarer

  1. Man hör på de som intresserar en och struntar i de andra. Vi datorn eller telefonen. Sällan radion.

    Comment by Fredrik — 2015 06 30 20:29 #

  2. Till Fredrik: Du bekräftar mina farhågor. Teknikutvecklingen slår sönder det som förr var en gemensam referensram.

    Ett suveränt exempel på det senare utgjordes av forna tiders grammofontimme, en mix av all slags musik. Många hörde på den för att få hör den senaste schlagern, och den kom där – men man visste inte när den skulle komma. Alltså lyssnade man, åtminstone med ett halvt öra, också på det andra: gammaldans, operett, jazz – plus alltid ett stycke militär marschmusik. Man måste inte för egen del gilla allt man hörde, men man fick ett slags musikalisk allmänbildning.

    Comment by Enn Kokk — 2015 07 01 9:28 #

  3. jag hade heller aldrig hört talas om henne. Jag har heller aldrig sett en vlogg (eller v-logg, hur det nu skrivs ut) – men jag blev extremt positivt överraskad. Äntligen någon som inte har något intressant att berätta, som snarare utgår ifrån sin ointressanta vanlighet, men ändå lyckas göra den intressant.

    Bästa sommarpratet hittills i år – mer pladder i radio!

    Comment by Emil — 2015 07 01 15:23 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^