Last chorus: Viveka Heyman

7 februari 2013 11:18 | Politik, Prosa & lyrik | 13 kommentarer

I dagens Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet finns en dödsannons för Viveka Heyman.

Viveka Heyman, född den 27 oktober 1919, död den 5 februari 2013, dog alltså vid 93 års ålder, och eftersom tyngdpunkten i hennes kulturgärning vid det här laget ligger årtionden tillbaka i tiden, är det väl få – i vart fall alltför få – i de yngre generationerna som minns henne.

Själv kom jag under min gymnasietid på 1950-talet att läsa henne i den syndikalistiska Arbetaren, där hon skrev kulturartiklar från 1946 och framåt. Jag minns henne för hennes eleganta stilkonst och politiska medvetande.

När jag från 1960 och framåt var aktiv, bland annat ordförande, i den socialdemokratiska föreningen Laboremus, upptäckte jag, att också Viveka Heyman hade varit aktiv i den här föreningen – hon var vice ordförande i Laboremus 1941-1942.

Begravningsannonsen över Viveka Heyman har som symbol davidsstjärnan, och begravningen äger rum på en judisk kyrkogård. Jag påminns i det här sammanhanget om Ola Larsmos grävande i det så kallade Bollhusmötet 1939, där han bland annat lyfter fram Laboremus’ mycket hedersamma roll i uppgörelsen i studentvärlden om tillstånd för ett antal judiska läkare att lämna Nazityskland för Sverige.

Viveka Heyman kom för övrigt senare att under långa perioder bo i Israel. Jag kände henne inte – träffade henne aldrig – så jag vet inte hur hon såg på det moderna Israel och dess expansiva förhållande till sina arabiska grannar, men jag har mycket stor respekt för hennes insatser för att levandegöra bärande delar av judisk kultur för oss här uppe i höga nord.

Viveka Heyman var klassiskt bildad och gav bland annat ut böcker om antik grekisk och romersk litteratur. Men framför allt gjorde hon under sextiotalet en enastående insats genom att till svenska – en både korrekt och poetisk svenska – för Bibelkommissionens räkning nyövesätta ”Höga visan”, ”Predikaren”, ”Jobs bok” och ”Ordspråksboken”. Senare gav hon också ut ett par volymer med egna tolkningar av profeterna i Gamla testamentet. Jag har alla de här böckerna, och det är en njutning även för mig som själv inte är religiös att läsa dem.

I dödsannonsen finns följande rader ur ”Höga visan”, tolkade av hennes egen hand:

Min vän har gått ner i sin lund
till sina välluktsängar
att gå i vall bland hindarna
och plocka vallmo

13 kommentarer

  1. Viveka Heyman var mångsidig. Strax efter sexdagarskriget skrev hon vad hon kallade ”ett slags deckare”, som länge förblev outgiven men under namnet ”Taximordet i Jerusalem” gavs ut 30 år senare. Taxin är en ”sherut”, den sorts linjetaxi i vilken passagerare stiger av och på, i hennes bok också ett mordoffer och en mördare. I sitt förord 1999 vill hon minnas hur det var då, när det ännu fanns vänskapsband mellan judar och palestinier innan, som hon påpekar, bosättningspolitiken kommit till stånd. Kanske, skriver hon, kunde några ha utbyte av att minnas ”hur pass hoppfullt det kunde te sig då, innan det sedan gick som det gick.”

    Comment by Björn Kumm — 2013 02 07 12:14 #

  2. Till Björn Kumm: Också jag hyste en gång i världen det där hoppet – jag var i Israel innan nästan allt hade gått över styr. Jag minns till exempel ett nattligt gatusamtal med israeliska intellektuella som med respekt talade om arabiska intellektuella.

    Comment by Enn Kokk — 2013 02 07 12:29 #

  3. Det var tråkigt.

    För en vecka laddade jag upp 16 fotografier på Viveka Heyman från Arbetarens bildarkiv (som nu finns på ARAB) till
    https://www.sac.se/Om-SAC/Historik/Arkiv/Bildarkiv/Bilder-fr%C3%A5n-verksamheten/Personer/H/Heyman,-Viveka

    Comment by Daniel — 2013 02 07 12:59 #

  4. Till Daniel: Tack!

    Comment by Enn Kokk — 2013 02 07 13:50 #

  5. Ett randpåpekande: Muslimer och judar begraver sin döda på begravningsplatser, inte på kyrkogårdar. Enligt annonsen ska Viveka Heyman begravas på en judisk begravningsplats.

    Comment by Jean — 2013 02 07 18:41 #

  6. Till Enn Kokk: Du skriver med anledning av Viveka Heymans bortgång, att även du, som icke-troende, med stor behållning läser skrifterna ur Bibeln. Det är en sak som är svårt att få grepp om som utomstående betraktare. Hur kan en icke-troende tycka om dessa texter? Kanske finns det trots allt spår av en kristen tro inom dig, Enn?

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 02 07 20:12 #

  7. Till Jean: Du har naturligtvis rätt. Jag använde här ordet kyrkogård i en överförd betydelse.

    Comment by Enn Kokk — 2013 02 07 20:29 #

  8. Till Bengt Eliasson: Nej, den kristna tron och all annan religion gjorde jag upp med redan under tonåren. Men naturligtivs är jag uppvuxen i en kristen eller om man så vill kristet-judisk kulturkrets och därmed – eftersom jag har gått i äldre tiders skola – välbevandrad både i Bibeln och Psalmboken. Men just i flera av de gammaltestamentliga böcker Viveka Heyman har tolkat till svenska finns dessutom en poesi och ett språkuttryck som en prosa- och poesi- och sagoälskande person som jag tilltalas av.

    Comment by Enn Kokk — 2013 02 07 20:36 #

  9. Till Enn Kokk: Jag förstår hur du tänker samtidigt som det ändå är svårt att förstå, eftersom ex vis uttrycket solidaritet, att man skall bistå sin nästa, ytterst kommer från den kristna läran. Jag tror att alla människor, oavsett om man säger att man tror eller inte tror, omslutes av de värderingar som präglar kristendomen och i så måtto är, låt vara av olika grader, just en sorts kristen. Ingen människa föds ju solidarisk utan det kommer med senare under uppväxten.

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 02 07 21:19 #

  10. Jag har under kvällen upptäckt att jag delvis hade fel i mitt påpekande om kyrkogård och begravningsplats. I annonsen i dagens DN står det faktiskt kyrkogård, men den korrekta benämningen är Södra begravningsplatsen.

    Comment by Jean — 2013 02 07 21:34 #

  11. Till Jean: Kanske var det just formuleringen i annonsen, som jag just hade läst, som spökade för mig också.

    Comment by Enn Kokk — 2013 02 07 22:09 #

  12. Till Bengt Eliasson: Det är ett välkänt faktum att många element i de stora världsreligionerna, även om de formuleras lite olika, är besläktade med varann. Själv skulle jag tro att detta speglar en allmänmänsklig erfarenhet, där man snarare utfifrån erfarenheter än profeters förkunnelse försöker formulera levnadsregler, som gör det lättare för oss att leva tillsammans.

    Comment by Enn Kokk — 2013 02 07 22:15 #

  13. Snyggt jobbat Enn!

    Comment by Henrik — 2013 03 26 15:19 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^