Om känslornas förvirring och bräcklighet

7 januari 2013 17:07 | Film, Politik, Prosa & lyrik | 11 kommentarer

I julnumret av Aktuellt i politiken (s) 1977 (nummer 20, 8 december) introducerades min egenhändigt skrivna, en à två sidor långa recensionsavdelning Spegeln. Där recenserade jag bland annat Stig Claessons höstroman:

Porrshow på Guds gröna tiljor

Stig Claesson är en märkvärdig författare.

Nu har han, med bibehållet och utvecklat mästerskap, skrivit en tredje bok om Sverige, ”Henrietta ska du också glömma” (Bonniers). (De tidigare är de båda mästerliga romanerna ”Vem älskar Yngve Frej?”, 1968, och ”På palmblad och rosor”, 1975.)

Det mörknar över Stig Claessons Sverige. Med sin speciella upprepningsteknik tecknar han en bild av allt mer frusna landskap, mänskliga så väl som geografiska. I den här boken representeras det fula, framvältrande nya bland annat av en kraftverksgata, som föranleder en av de roligast formulerade protestskrivelser man påminner sig ha läst: ”När det finns ved!” argumenterar undertecknarna. Kaffeved blir också den pinnsoffa, som i årets roman har samma symboliska funktion som kärringen i ”På palmblad och rosor”, nämligen som representant för ett liv som inte längre får finnas: I kökssoffor ska det ligga rödblommiga pigor, och såna finns inte längre.

Invävd i denna berättelse finns en diskussion av konstens funktion. Konstnären Gotthard får stengärdesgårdar och rostiga plogar som nästan döljs av högt gräs att leva igen på papperet. Och huvudpersonen Gustav Rune Pettersson, direktör för en liten porrshow i tält (med den marxistiske fluktbögen Kalle Svensson, grekiskan fröken Mounaki samt det lesbiska paret Gretchen och Marie) är en Guds egen lille clown på den kommunala gräsmattan i köpcentret:

”Nu tycker du det ser trist ut!

Nu tycker du det ser mörkt ut!

Men vi kommer att komma.

Kanske inte just hit men till liknande platser.

Och vi förjagar mörkret.

Vi kommer att komma med glädjen, konsten och skrattet, kåtheten och leken.

Vi ska resa ett tält mot mörkret.”

Ändå är Claessons roman inte någon optimistisk bok, långt ifrån. Bokens titel, ”Henrietta ska du också glömma” syftar på hur Casanova en gång med tårar i ögonen, på sin Henriettas grav sa just detta: ”Henrietta ska du också glömma”.

Claessons tillägg, samtidigt slutmeningen i boken, är det här:

”Det är inte mer med det.”

* * *

Också den här delen av Stig Claessons trilogi om mörkret som sänker sig över Sverige blev 1983 en film, signerad Lars Lennart Forsberg, kallad kort och gott ”Henrietta”. Det är den mörkaste delen i den här serien, vilket i filmen markeras av den framträdande roll en av vårfloden raserad bro har i handlingen. I handlingen i den här romanen är det en pinnsoffa – vem behöver sådana numera? – som har den symboliska roll något alltid har i den trilogi om tillståndet i Sverige ”Henrietta ska du också glömma” ingår i.

Till Lars Lennart Forsbergs förtjänster som filmmakare hör att han håller sig nära Stig Claessons grundstory. Janne Carlsson som porrshowdirektören Gustaf Rune Petterson är ett kongenialt val för rollen, och den av vårfloden lätt fotskadade hålkortsoperatrisen Henrietta Jakobsson spelas av Eva Kristin Jakobsson på ett sätt som gör att man förstår, att Petterson blir förälskad i henne.

Profilerna är annars flera i den här historien: konstnären Gotthard (som spelas av Svante Grundberg), lantbrukarparet Einar (Per Oscarsson och Sara (Claire Wikholm), den pensionerade apotekaren Höglund (Gunnar ”Knas” Lindkvist) och så markägaren och greven (Ulf Johansson).

I filmen är porrshowdelen lite mer nedtonad, men den skulle ju där också kännas mer utmanande än de delar som handlar om att dess manlige aktör, kallad ”fluktbög” men snarare exhibitionist, Kalle Svensson (Lars Dejert), mitt i porrshowen kastar ut kommunistiska slagord till publiken. Ett av hans glansnummer är till exempel att damer ur publiken hänger sina handväskor, vid ett tillfälle fyra stycken, på hans styva och rejäla könsorgan, där de dinglar kvar ända tills det går för honom. I filmversionen förekommer därför hans tre kvinnliga scenpartners mer som kulisser på andra sidan vårfloden.

Men det är dem Petterson tar sig över till, innan det forsande vattnet slutgiltigt tar de sista resterna av bron. Kvar på andra sidan finns Henrietta, som väckte starka känslor både av kärlek och förvirring hos honom. Men henne ska han alltså snart också komma att glömma.

11 kommentarer

  1. Du har säkert mycket bättre koll på detta än jag men jag minns det hela så att det var Henrietta själv som skrev (eller ristade) dessa ord på en spegel.

    Dramatiskt blir det i vart fall bättre så.

    Eller kanske blandar jag ihop henne med Ebba Brahe…

    Comment by Bengt O. — 2013 01 07 20:05 #

  2. Till Bengt O: Jag har gått tillbaka till boken, som jag inte har läst om nu i samband med att jag såg filmen. Bokens själva slut är följande dialog mellan Gotthard och bokens jag, Petterson. Gotthard säger där lite frågande att Kalle säger att ni ska köra Henrietta hem. Varpå Gotthard tillägger:

    ”Men hon tillhör ju dig. Det är ju i henne du känner igen dig själv.

    Nej, sa jag.

    Du har tårar i ögonen, sa Gotthard.

    Jag har läst nånstans, sa jag, att när Casanova en gång stod vid sin Henriettas grav syntes det tårar i ögonen på honom och man hörde honom mumla in mot sig själv och sitt eget hjärta: Henrietta ska du också glömma.

    Det är inte mer med det.”

    Comment by Enn Kokk — 2013 01 07 21:52 #

  3. @Enn. Tack då är ju saken klar. Även om det alltså är Slas romanfigur som säger det.

    Comment by Bengt O. — 2013 01 08 10:01 #

  4. Till Enn Kokk: Något helt annat – vad tycker du om din gamle journalistkollega Sven Anér och dennes skriverier om Palme-mordet?

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 01 08 13:07 #

  5. Till Bengt Eliasson: Jag har faktiskt inte läst just något av det han har skrivit i saken – på mig verkar han besatt av den här frågan. För all del inte heller vad andra privatspanare med flera har skrivit. Utan att själv läsa in sig på alla detaljerna, inklusive de detaljer som hör samman med den ena eller den andra teorin, är det svårt att ha någon berättigad mening om värdet av det ena eller det andra.

    Comment by Enn Kokk — 2013 01 08 16:22 #

  6. Till Enn Kokk: Jag mötte på Uppsalapendeln häromdagen en gammal kurskamrat från Juridicum. Vi kom att tala om gamla tider och han berättade om sin tid i alla de utredningar kring mordet på Olof Palme. Världens största och mest skandalfyllda mordutredning. En tragedi för det svenska rättssamhället.

    Det är en sak jag undrar:

    Din hustru Birgitta sade i en intervju i TV 4 1995 apropå lunchen på Statsrådsberedningen den 28 febr 1986:

    ”Just den här fredagen var vi inte många i stan, en fem sex stycken. Olof kom inte förrän tjugo över ett. Han var upprörd som en osalig ande och travade fram och tillbaka. Jag såg på honom att han varit med om något riktigt svårt”.

    Förklarade han på något sätt varför han var orolig?

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 01 08 17:31 #

  7. Superintressanta programtips för den som har vägen förbi Sthlms stadsbibliotek!!!
    Alltid fri entré.

    19 januari kl. 14.00
    Möte med finlandssvenska poeten Edith Södergran.

    Ebba Witt-Brattström, professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet och ledande Edith Södergran-expert föreläser.
    Skådespelerskan Claire Wikholm samt kompositören Gunnar Edander läser dikter, sjunger och spelar.

    Vernissage i samband med program kl.14.00.
    Fotoutställningen ”Edith Södergran i närbild” invigs av finska ambassadören Harry Helenius.

    I samarbete med Edith Södergran-sällskapet.

    30 januari kl. 18.30
    Edith Södergran – myten och människan

    Agneta Rahikainen, författare och programchef på Svenska litteratursällskapet i Finland,
    samtalar med Jonas Ellerström, författare och förlagschef, kring ett av Nordens mest intressanta författarskap.
    .
    Båda författarna utkommer med nya böcker om Edith Södergran.

    Agneta Rahikainen med en biografi om poeten år 2014 och Jonas Ellerström med bokverket Jag är ett svärd, som innehåller
    stridsskrifter, diktöversättningar och okända dikter av Edith Södergran, under jan. 2013.

    I samarbete med Edith Södergran-sällskapet.

    19 januari – 17 februari 2013
    Edith i närbild : fotoutställning

    Vernissage den 19 januari i samband med program kl. 14.00.
    Finska ambassadören Harry Helenius inviger utställningen.
    Medverkande: Ebba Witt-Brattström, Claire Wikholm och Gunnar Edander.

    Bildmaterial från Svenska litteratursällskapet i Finland.

    Varmt välkomna alla!!!

    Comment by susi holmgren — 2013 01 08 18:43 #

  8. Jag har läst Slas sista roman ”om” fröken Ann, och sett filmen om Yngve Frej. Båda verken är vackra saker. Jag minns också en tv-grej om tio guds bud som jag gillade från 70-talet, även om jag inte minns så mycket idag. Mer än känslan av det känslomässiga samförståndet med författaren då, fast jag är komplett icke-religiös. Det kanske Slas var också, vad vet jag?

    Det jag minns bäst av allt är en scen i filmen där ett bibelcitat, tror jag, dyker upp som handlar om att det är människans lott att gå dit hon icke vill. Tangerar lite Buddhas filosofi, tycker jag, om livet som ett lidande.

    Nå, jag går min egen väg jag, saknar Slas och Povel och andra stora författare, men är väl ganska glad ändå.

    Comment by Sonny — 2013 01 08 19:29 #

  9. Hej Enn!
    Jag har bara läst romanen ”Vem älskar Yngve Frej” och sett filmen med stor behållning, med bl a Janne ”Loffe” Carlsson. Vilken del av landsbygden höll Slas till i förutom sitt Södermalm? Det sägs att Tage Erlander läste Slas böcker med stor behållning. Hade Slas kunskaper om villkoren i Värmland? Det finns en skylt som citerar några rader från en roman skriven av Slas, intill Holländska ambassaden, nära Slussen. Göran Persson citera några rader av Slas i sina memorarer ”Jag har gått genom skogen längs kraftledningen. Jag tog bussen till vägskälet och sen gick jag landsvägen en bit och sen genade jag genom skogen. Det är inte så svårt, det är inte så lång”. Ur boken ”Varsel om kommande tilldragelser”, 1999

    Comment by Rustan Rydman — 2013 01 08 20:36 #

  10. Till Rustan Rydman: Hans familj kom ursprungligen från Västergötland, och det var där han själv skffade sig ett hus som han bodde i en stor del av året.

    Slas, som ju också var konstnär, målade ett stort porträtt av Tage Erladner, som på min tid på partiexpeditionen hängde i sammanträdesdelen högt uppe i huset.

    Comment by Enn Kokk — 2013 01 09 7:57 #

  11. Till Sonny: Det finns en recension av ”God natt, fröken Ann” ovn under Kulturspegeln, Prosa & lyrik, Claesson, Stig.

    Comment by Enn Kokk — 2013 01 09 8:02 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^