Die Partei, die Partei, die hat immer recht!
20 februari 2011 13:18 | Musik, Politik | 9 kommentarerPå Tommy Rådbergs blogg hittar jag en östtysk kommunistisk kampsång, som beredde oss mycken munterhet i det tidiga sextiotalets Laboremus. Arne Gadd, styrelseledamot och sedermera under en lång period riksdagsman (s), hade någonstans fått låna en inspelning av den här sången och själv spelat in den på band.
Jag påminns om det här när jag på Tommy Rådbergs blogg hittar texten till ”Die Partei”. När jag kollar den av Tommy återgivna texten, hittar jag små avvikelser (om än sakligt betydelselösa) jämfört med den text som finns i en DDR-sångbok jag har fått av min vän Anders Thunberg, Inge Lammels (redaktör) ”Mit Gesang wird gekämpft. Lieder der Arbeiterbewegung” (Dietz Verlag, Berlin 1967). Där anges också texten vara från 1949, medan Rådberg anger den vara från 1950 – vilket kan vara förklaringen till de små skillnaderna i texten, av typen bearbetningar.
Här är hur som helst texten i den version jag har i Lemmels bok – där finns för övrigt också noter:
Das Lied der Partei
Text och musik: Louis Fürnberg, 1949
Sie hat uns alles gegeben.
Sonne und Wind, und sie geizte nie,
und wo sie war, war das Leben,
und was wir sind, sind wir durch sie.
Sie hat uns niemals verlassen,
wenn die Welt fast erfror, war uns warm.
Uns schützt die Mutter der Massen,
es trug uns ihr mächtiger Arm.
Die Partei, die Partei, die hat immer recht,
Genossen, es bleibt dabei!
Denn wer für das Recht kämpft,
hat immer recht
gegen Lüge und Heuchelei!
Wer das Leben beleidigt,
ist immer schlecht.
Wer die Menschheit verteidigt,
hat immer recht,
denn aus Leninschem Geist wächst,
von Stalin geschweißt,
die Partei, die Partei, die Partei!
Sie hat uns niemals geschmeichelt.
Sank uns im Kampf auch einmal der Mut,
so hat sie uns leis nur gestreichelt:
Zagt nicht! – und gleich war uns gut.
Zählt denn noch Schmerz und Beschwerde,
wenn uns das Gute gelingt.
Wenn man den Ärmsten der Erde
Freiheit und Frieden nun bringt?
Die Partei, die Partei, die hat immer recht…
Sie hat uns alles gegeben,
Ziegel zum Bau und den großen Plan,
und sprach: Jetzt baut euch das Leben!
Vorwärts, Genossen! Packt an!
Hetzen Hyänen zum Kriege,
bricht die Welt, die ihr baut, ihre Macht!
So zimmert das Haus und die Wiege!
Bauleute, seid auf der Wacht!
Die Partei, die Partei, die hat immer recht…
Den här sången är ju först och främst ett paradexempel på den tyska varianten av stalinismen, så både komisk och skrämmande i sin blinda tro.
Men när vi i 1960-talets Laboremus sjöng med i refrängen, ”Die Partei, die Partei, die hat immer recht”, fanns där nog också ibland en ironisk ton vänd mot vårt eget parti.
Och det slår mig att de socialdemokrater som trosvisst hävdar att partikursen blir rätt oavsett vem vi nu väljer till partiledare nog också tankemässigt sitter fast i den där gamla östtyska refrängen.
9 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Eftersom det enda som SAP’s partiapparat är till för numera är att tillförskansa sig makten i vårt samhälle oavsett praktiskt politiskt innehåll så spelar givetvis valet av partiledare en oerhört stor roll, det är helt korrekt.
Vilken kurs partiet går är nog av väldigt underordnad betydelse, prioritet nummer ett är att vinna makten, likaså prioritet 2 och 3 och ..
Comment by Jonny Disenfeldt — 2011 02 20 13:35 #
Intressant Enn, minns inte inköpet av sångboken men det måste ha varit vid någon av mina subversiva resor till Östberlin…DDR-tullen var väldigt nitisk vid varje utresa men den här sångboken släppte man igenom.
Comment by Anders Thunberg — 2011 02 20 13:59 #
Till Anders Thunberg: Jag skrivit i boken att jag har fått den av dig 1968.
Comment by Enn Kokk — 2011 02 20 14:29 #
På åttitalet smugglade jag ut identitetstpapper från Polen. Hade gömt dem i strumpan. Blev inkallad. Störtnervös. Men jag fick ”bara ”tulla några dollar för en kristallvas som jag hade fått som ”guide”. Guide – för uppehälle betalade jag allt i dollar.
Comment by Tommy Rådberg — 2011 02 20 15:09 #
Här en äkta nostalgitrip:
http://www.youtube.com/watch?v=OPNin0-dLVE&NR=1
Comment by Kasper Wall — 2011 02 20 16:31 #
Till Kasper Wall: Jättekul – tack!
Comment by Enn Kokk — 2011 02 20 16:41 #
Jaa, säger inte detta en hel del om socialismen i dess blinda troendeform. Staten fördelar och bestämmer, medborgarna får huka sig.
Det är egentligen likadant med alla rörelser som blir stora, så stora att toppen förlorar kontakten med basen.
Jag har börjat misströsta även med EU. Det finns tyvärr för få personer att rekrytera till dessa höga ämbeten, personer som har kunskaperna och den rätta inställningen som ödmjuka tjänare till dem de ska representera.
Comment by Gunnar Bergquist — 2011 02 20 21:44 #
Vad menar A Thunberg med ”subversiva resor” vad gäller detta ämne? Var inte han, liksom resten av rödvinkommunisterna på 60-talet helt ”sålda” för den sovjetiska ideologin? Jag upplevde dem så i Sthlm under det decenniet.
Sedan är jag något förvånad över att så många här ler lite snett åt sångens text! Är det inte så de svenska, till vänster stående, socialdemokrater tycker idag?
Comment by Lars Rudström — 2011 02 23 22:21 #
Till Lars Rudström: Anders Thunberg – jag känner honom från läroverkstiden i Sundsvall – har aldrig haft några extrema åsikter. Han är (numera pensionerad) journalist, av Sveriges Radio under många år placerad i olika europeiska huvudstäder, också – som så många andra journalister – nyfiken och berest.
Att på svenska, vänstersinnade socialdemokrater klistra på innehållet i den här DDR-sången, för att också kommentera slutklämmen i Lars Rudströms inlägg, är inte bara insinuant utan också tarvligt. Vad jag återgav var ett östtyskt propagandastycke, så groteskt att det ter sig komiskt.
Comment by Enn Kokk — 2011 02 24 10:38 #