Melodikrysset nummer 22 2010

5 juni 2010 12:04 | Barnkultur, Mat & dryck, Musik, Trädgård, Ur dagboken | 4 kommentarer

Det är lite tidigt på dagen att sjunga snapsvisan ”Sjöbloms dass”, även om hustrun just kom hem från New York medförande bland annat en flaska Finlandia vodka. Sjöblom var namnet alltså.

”Ja, då är det vår”, heter det i texten – men i veckan som var kom ju sommaren så att det dånade om det. Så i dag hade Anders Eldeman förstås plockat fram en av sina favoriter, Lars Berghagens ”Då är sommaren säkert här”, där Jan Malmsjö också är med och sjunger. Vi minns – den har varit med i krysset tidigare.

Men annars kryssade Eldeman som vanligt mellan årstiderna.

Inte är det väl till exempel riktigt dags att skörda lin än? Detta apropå att vi fick höra ”Nu ska vi skörda linet i dag”.

Långt är det också till älgjakten, som föranledde James Hollingworth att skriva ”Älgarna demonstrerar”.

Eldeman spelade vidare ”April, april” som vann Melodifestivalen 1961 och som vi minns med Siw Malmkvist.

Därmed är vi inne på melodifestivallåtar, och jag passar därför på att ta frågan om vem som i årets tävling sjöng ”Doctor, doctor”. Jo, Elin Lanto.

Lite äldre är Darins singelsuccé ”Money For Nothing”, som har Robyn som viktig ursprungskälla.

Ännu äldre är Åsa Jinders fina text ”Av längtan till dig”.

Den minns säkert de flesta, men hur är kunskaperna om äldre schlager?

Kanske kommer många ändå på att dagens Jules Sylvain-melodi hette ”Räkna de lyckliga stunderna blott”. Men vad av metall finns det i textens inledning? Jo, texten börjar: ”Ett gammalt solur jag har”.

Kring djur rörde sig en av dagens dubbelfrågor. ”Björnen sover”, som här skulle ge ide, klarade nog de flesta. Men för att klara den andra delen av frågan måste man kunna äldre schlager. Den här aktuella hette ”Vad tar ni för valpen där i fönstret?”, och för att göra frågan lite knepigare ville Eldeman inte leda oss till den djuraffär som texten ju handlar om, utan till en kennel.

Som mina läsare vet är jag en ogudaktig typ, men barndomens psalmer minns jag, i många fall med glädje. Så fort jag hör melodin, kommer också orden, ett resultat av småskolans psalmtragglande. I dag fick vi höra en klassiker, Lina Sandells och Oscar Ahnfeldts ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”.

Annat verkar aldrig fastna i mitt musikminne. Till den kategorin av musik hör TV-signaturer. Jag har till exempel sett praktiskt taget alla avsnitt av Skavlan, men jag skulle aldrig ha klarat signaturmelodin, om jag inte hade fått ledtrådar och ledbokstäver.

Leonard Cohen har jag lyssnat en hel del på. Sven Wollter är en utmärkt skådespelare men knappast en sångare av Cohens kaliber. Lite kul är det ändå att höra Wollter sjunga Cohen, här ”Tag min vals”, vars svenska text har skrivits av Rikard Wolff.

Jag går i dag i mål med en gammal favorit, ”The Rose” med Bette Midler. Henne har jag en bunt välspelade LP av i skivhyllorna.

En ros vill jag också skicka till Kristina Strömberg i Sollefteå, 70 år i dag. Hon är mamma till Bo, gift med vår Kerstin och pappa till Viggo och Klara. Kristina ska få rosor att plantera i trädgården också, fast senare – vår plan att handla trädgårdsväxter i går havererade på grund av ett förargligt tåghaveri.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nummer 21 2010

29 maj 2010 11:59 | Barnkultur, Musik, Resor, Serier, Ur dagboken | 4 kommentarer

I dag rymde krysset några låtar som jag inte kunde spontant.

”In All the Right Places” med Lisa Stansfield har jag till exempel aldrig hört förut, vad jag kan minnas. Men jag är ganska duktig på att snappa textfraser och sen googla.

Och ”Sveriges magasin”, som sändes 1973-1978, har jag knappast mer än högst sporadiskt sett – men lustigt nog kom jag ihåg signaturmelodin.

Och inte kom jag i håg Anna Maria Espinosas ”Innan alla ljusen brunnit ut”, fast den tydligen förekom så sent som i årets melodifestival. 2010 års festival innehöll många nollor, men den nolla som efterlystes fanns att hämta i själva årtalet.

En äldre melodifestivalare förekom också i dagens kryss, här dock i form av en av Bamses dunderhits. Hans ”Ut på äventyr” hade som original ”Genom eld och vatten” med Sarek.

Varför man i dag valde att spela ”Yesterday” med Tom Jones vet jag inte. Inget ont om Tom Jones, men Beatles’ original är faktiskt mycket bättre.

Mike Oldfield spelades hos oss, när vi hade tonåriga barn hemma. Så ”Moonlight Shadow” har jag hört ett antal gånger.

Elton John, det vill säga Reginald Kenneth Dwight, har jag själv lyssnat en del på utan att jag för den skull har samlat på hans skivor. Ronan Keating hör definitivt inte till min musiksfär. I dag hörde vi dem tillsammans i ”Your Song”.

Flera av dagens frågor var knutna till melodier, välbekanta för äldre radioter som jag men kanske inte bekanta för dagens yngre publik.

Ett exempel är ”Det var Capri vi mötte varandra”.

Ett annat, lite senare, är ”Du borde köpa dig en tyrolerhatt”, som Stikkan Andersson översatte från tyska (”Ich kauf mir Lieber einen Tirolerhut” i tyskt original) och Östen Warnerbring sjöng in.

Förr hörde man också i radio ”Fjorton år tror jag visst att jag var”. Själv har jag ett personligt minne förknippat med den: hösten 1956 hade jag fått kungastipendium (!) för en tvåveckors studieresa till Norge. På ett kvällssamkväm – vi var ett helt gäng svenska gymnasister som reste tillsammans – sjöng en av de svenska tjejerna som var med på resan den här visan à capella och inte utan bravur.

En av dagens svåraste frågor tror jag var Taube-texten – trots att jag kan min Taube fick jag grubbla till ordentligt, innan jag kom på svaret. Det vi hörde var ”Tango i Nizza”, som börjar: ”Säg minns ni mig ännu, don Fritiof Andersson”.

Då antar jag att fler spontant kom i håg Povel Ramels fina ”Ta av dig skorna”, som här dock skulle bidra med bara en sko.

Dagens kryss avslutades med ytterligare en visklassiker, ”Höstvisa” med text av Tove Jansson och musik av Erna Tauro. Du hittar den fina texten ovan under Kulturspegeln, Sångtexter.

Den handlar om kärlek. Min egen befinner sig just nu i New York, på UNICEF-möte. Hon ringde i går kväll och berättade att hon hade installerat sig på också för mig välbekanta Beekman Hotel.

Melodikrysset nummer 20 2010

22 maj 2010 11:40 | Barnkultur, Film, Musik, Teater, Ur dagboken | 4 kommentarer

Jag har tidigare bekänt att jag har svårt att minnas TV-signaturer – särskilt svåra att minnas är de ju, när man inte har sett serien i fråga. Svaret på dagens signaturfråga måste rimligen bli tre – men jag har faktiskt aldrig sett ”Tre kronor”, som jag gissar att signaturen hör till.

Däremot har jag sett en del avsnitt av ”Albert och Herbert”, TV-serien med miljön hämtad från Haga i Göteborg. De som spelade Albert och Herbert var Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömsen.

Båda var ju också scenartister, och dagens kryss innehöll ytterligare en framstående sådan, Ernst Rolf. Vi hörde honom i ”Bättre och bättre dag för dag”.

Hair” – Milos Formans film från 1979 – såg jag på bio tillsammans med vår Anna. I dag fick vi dock höra ”Let the Sun Shine”, som är hämtad ur ”Hair”, med Army of Lovers.

Då passar det väl bra att redovisa svaret på en fråga som, liksom den om ”Hair”, även har scenanknytning. Björn och Benny gjorde musikal av Vilhelm Mobergs utvandrarepos och gav den namnet ”Kristina från Duvemåla”. Här hörde vi ”Guldet blev till sand” med Tommy Körberg, men Peter Jöback låg 1997-1999 på Svensktoppen med den här i hela 110 veckor.

Vi ska strax återvända till Svensktoppen, men apropå guldletande i Kalifornien passar jag på att sticka emellan med ”Hotel California”, stor hit med The Eagles 1976.

Tillbaka alltså till Svensktoppen: Sven-Ingvars låg på Svensktoppen 1966 med ”Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske”.

Och runt årsskiftet 1963-1964 hörde vi Lill-Babs på Svensktoppen med ”Leva livet”. För den svenska texten stod Stikkan Andersson, men originalet med Lesley Gore kallades ”It’s My Party”.

Ett par melodifestivalare från senare år fick vi också höra.

Dels ”I Did It For Love” med Jessica Andersson från 2010.

Dels ”Cara Mia” med Måns Zelmerlöw från 2007.

Dagens allra sista fråga gissade jag svaret på innan den hade ställts. I de två ord som återstod saknades bara mittenbokstaven (i båda fallet av tre), och jag anade att svaren skulle bli nio och fem. Och mycket riktigt: inte förvillade det mig att Eldeman i dag spelade ”Nine to Five” på finska. Själv förknippar jag förstås den här låten med filmen från 1980 med Jane Fonda, Lily Tomlin och Dolly Parton.

Slutligen har jag svårt att se poängen med att Anders Eldeman, så här års, spelade ”Å, se det snöar”. Så vida han inte tänkte på körsbärsblom.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nummer 19 2010

15 maj 2010 11:49 | Film, Musik, Politik, Teater, Trädgård, Ur dagboken | 14 kommentarer

Dagens kryss innehöll en del knepigheter.

Sista frågan kunde jag egentligen inte, men svaret skulle uppenbarligen bli amen. Det som här hade fått ett för mig okänt musikaliskt beledsagande måste följaktligen ha varit en bön, förslagsvis ”Fader vår” eller ”Herrens bön”. Men jag har alltså aldrig själv hört den med den här musikaliska inramningen.

Inte heller hade jag tidigare någonsin hört Johan Palm med ”Emma-Lee” – jag håller mig alltid borta från Idol i TV, där han tydligen tävlade. Men Google ske pris, för att knyta an till förra frågan.

Anna Bergendahl, som vann årets melodifestival, har jag vid det här laget hört sjunga vinnarmelodin ”This Is My Life” inte bara i tävlingen utan också i andra sammanhang.

Däremot fick jag gräva djupt i minnets gömslen för att, även med hjälp av Google, komma på att 2009 års ganska märkliga tvåa i Britain’s Got Talent var skotskan Susan Boyle.

Resten av krysset vållade mig inte några större problem, och då syftar jag inte bara på gamla godingar som Carl Jularbos ”Drömmen om Elin” – som vi i dag dess bättre slapp höra med Peter Himmelstrands sockersliskiga text.

Vi fick höra fler svenska schlager och svensktoppshits av olika årgångar.

Vikingarnas och Christer Sjögrens ”Räck mig din hand” fick vi visserligen höra på tyska – ”Reich mir die Hand” – men visst gjordes originalet på svenska.

Och om Gösta Stevens’ och Jules Sylvains ”Aj-aj-aj, vilken röd liten ros” kan jag berätta att den ingick i filmen ”Ombyte förnöjer” från 1939 och att den där sjöngs av Tutta Rolf.

Schlager blev ju också ”Pappa, jag vill ha en italienare”, som ingick i Galenskaparnas och After Shaves scenföreställning, senare också film, ”Stinsen brinner” (1988). De tre som sjöng var Per Fritzell, Knut Agnred och Kerstin Granlund.

Vi fortsätter på scenlinjen. ”Tea For Two” ingick i musikalen ”No, No, Nanette” (1925) av Vincent Youmans och Irving Caesar.

Och så hörde vi musik ur ”Orfeus i underjorden” av Jacques Offenbach.

Ännu äldre, fast i hög grad levande, är Bellmans epistlar. I dag hörde vi nummer nio, ”Käraste bröder”, här fint tolkad av Fred Åkerström. Honom har jag allt av på skiva. Han var för övrigt också med vid introduktionskonserten på Stockholms Folkets hus 1970 för min sångbok ”Upp till kamp! Sånger för arbete, frihet och fred”.

Men som mina läsare vet, har jag inget emot rockmusik heller. Jerry Lee Lewis, i dag med ”You Belong To Me”, hör jag till exempel gärna på.

Och så avslutar vi dagens redovisning med en favorit allt ifrån ungdomsåren i Juniskär – Povel Ramel såg jag till exempel i sitt Knäpp upp-tält, då uppställt på läroverksplan i Sundsvall. Så visst minns jag hans ”Siskorna i björken”.

Och dess sammanfattning stämmer på vår trädgård här i Öregrund i dag: ”Och över alltihopa lyser moder sol”.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag,

Melodikrysset nummer 18 2010

8 maj 2010 11:59 | Barnkultur, Musik, Politik, Teater, Ur dagboken | 12 kommentarer

Nästan alla melodikryss innehåller något som man fastnar på, åtminstone ett slag. I dag hade jag först svårt att komma på vad det var för parodi som sjöngs som duett – men med hjälp av några ledbokstäver kom jag på var jag hade hört den där melodin förut: i Melodifestivalen (vid närmare kontroll visar det sig, att den hade sänts in till 2006 års upplaga, men den kom inte med där). De som sjöng var Markoolio och Linda Bengtzing, och deras bidrag hette ”Värsta schlagern”.

Då var det lättare att minnas ”Keep On Walking” med Salem Al Fakir, kanske för att han sjöng den i årets upplaga av Melodifestivalen.

Anders Eldeman spelade också något jag inte hade hört förut, en alldeles färsk låt med Robyn (Robin Miriam Carlsson). Jag googlade på henne, och det enda jag hittade från i år var singeln ”Fembot”. Var det den vi hörde?

Två musikaler förekom i dagens kryss.

Den första var ”Les Miserables”, ur vilken vi hörde ”Herre i sitt hus”. Den bygger på Victor Hugos ”Samhällets olycksbarn” och har skrivits av Claude-Michel Schönberg och Alan Boutil.

Den andra var ”Chess”, bakom vilken ligger Björn och Benny men också Tim Rice.

Också Thorbjørn Egners ”Klas Klättermus” blev ju ett slags musikal, fast för barn. I Hackebackeskogen letar man efter nötter.

Ytterligare en visa, som ofta används vid ringlekar med barn, är ”Jungfru, jungfru, jungfru, jungfru skär”. Det ovanliga med den i dag var att vi fick höra den spelas i moll.

För egen del förknippar jag också Alf Prøysens ”Lilla vackra Anna” med barn. Vi har en Anna i familjen, och när hon var liten, spelade vi ofta ”Lilla vackra Anna” med Alf Prøysen på skiva.

Elvis Presleys storhetstid ligger ännu lite längre tillbaka i tiden. I dag hörde vi hans hit ”Can’t Help Falling In Love With You”, som på svenska blev ”Tro på mig”.

I schlager kan man besjunga allt möjligt.

Till exempel en hand. ”Jag kysser Eder hand, Madame”, kallade Gösta Stevens sin svenska version av Fritz Rotters och Ralph Erwins tyska original ”Ich küsse ihre Hand, Madame”.

Eller en hatt, som i Edvard Perssons insjungning av Alvar Krafts ”Min lilla hatt”.

Anders Eldeman lyckades till och med få in en hästsko i dagens kryss, detta trots att ”Gamle Svarten”, Cacka Israelssons stora succé från 1954, egentligen inte handlar om just hästskor.

För egen del är jag inte någon idrottsfantast – tvärt om – men Nacka Skoglund var ju en sån där fotbollsspelare som man inte kunde undgå att stöta på, ens på skiva. De flesta tyckte nog att han var en skön lirare, och i detta, som var hans eget språk, hittar vi dagens sista kryssvar, lir.

För egen del förknippar jag budskapet i den sång Nacka sjöng mer med vad som äger rum den 19 september i år: Vi kommer tillbaka!

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. Sen bläddrar du dig ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nummer 17 2010

1 maj 2010 17:24 | Barnkultur, Film, Mat & dryck, Musik, Politik, Ur dagboken | 4 kommentarer

Jag var alltså i Gimo och förstamajdemonstrerade i dag: lyssnade bland annat till min hustru, en person med stor talang för agitation.

De två sånger vi sjöng där till blåsorkester, ”Internationalen” och ”Arbetets söner”, förekom inte i dagens kryss, men Anders Eldeman avslutade, dagen till ära, med en kampsång av Povel Ramel.

Fast den hade han ingen fråga till.

Efter att ha bjudit min förstamajtalande hustru på vårlunch satte jag mig, så här lite i efterskott, och löste krysset. Det innehöll faktiskt några frågor, som jag för min del tyckte var lite knepiga.

Allra knepigast tyckte jag allra sista frågan var, den med sjuttiotalaren, men när jag hade fått Pepe Jaramillo och hade googlat, bekräftades det jag var inne på: Visst hette den där låten ”Love Is In the Air”.

Också dagens filmmelodier kändes lite knepiga.

Avatar” har jag för egen del inte sett men känner till, så när jag hade fått ett antal ledbokstäver, föll svaret på plats. Sen kunde jag ju kontrollgoogla och fann då att Leona Lewis i den sjunger James Horners ”I See You”.

”Jalla Jalla” känner jag bättre till men mindes för den skull inte spontant – fick googla igen – att det var Daniel Lemma som gjorde ”If I Used To Love You”.

Plácido Domingo däremot kände jag igen på rösten. Det var han som sjöng ”Noche Azul”.

Från Spanien över till Portugal: dagens kryss började med ”Ring ring” på portugisiska. Den blev en hit med ABBA, men den kom bara på tredje plats i Melodifestivalen 1973.

I Melodifestivalen 2004 tävlade E-type, det vill säga Bo Martin Erik Erikson, med ”Paradise”, men den kom bara på femte plats.

Också Amy Diamond har tävlat i Melodifestivalen, dock inte med ”Up” som vi fick höra i dag.

Den gode Anders Eldeman har en viss tendens att återvända till låtar han tidigare har spelat som melodikryssillustrationer.

Dick Frymans, Sven Paddocks och Åke Söderbloms ”Två små fåglar på en gren” har vi hört förut i krysset, men den här gången skulle vi identifiera något ur växtriket i melodititeln.

Per Martin Hambergs ”Nu tändas åter ljusen i min lilla stad”, den som Gunnar Wiklund fick en så stor hit med, har också förekommit tidigare. Men för att krångla till det lite, skulle svaret på frågan var låten utspelar sig den här gången skrivas i bestämd form, staden.

Den där förvillelsetaktiken, att inte i exakt samma form använda det eftersökta ordet i texten eller titeln, brukade sig Eldeman av ytterligare ett par gånger i dag.

Vi fick höra Jules Sylvain-melodin ”Anna, du kan väl stanna”, där det underbara rimmet ”vinet och apelsinet” förekommer, men den eftersökta sydfrukten skulle här skrivas i pluralis, apelsiner.

Och det efterfrågade förnamnet i Irving Berlins första stora hit, från 1911, ”Alexander’s Ragtime Band” skulle här alltså skrivas Alexander.

Och så här den stora demonstrationsdagen passar det väl bra att ta farväl med ”Adios Amigo”, 1961 en stor hit med Jim Reeves.

Fast krysskamraterna är ju så många, att det egentligen inte passar att ta farväl i singularis.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Melodikryssandet uppskjutet på grund av Första maj-demonstration

1 maj 2010 9:33 | Musik, Politik, Ur dagboken | 1 kommentar

Som ni som läser mig någorlunda regelbundet väl anar, är jag i dag förhindrad att lösa Melodikrysset under ordinarie sändningstid.

Det är ju Första maj, och jag har allt sedan tidiga tonår haft för vana att demonstrera den här dagen. I dag ska jag göra det i Gimo, där min egen hustru är huvudtalare.

Men sen, när jag får tid, kommer jag att försöka lösa Melodikrysset och som vanligt berätta vad jag har kommit fram till.

Återkom gärna då!

Melodikrysset nummer 16 2010

24 april 2010 12:01 | Deckare, Film, Musik, Politik, Prosa & lyrik, Resor, Ur dagboken | 7 kommentarer

Anders Eldeman betecknade själv dagens kryss som ganska svårt, men det innehöll faktiskt inte något som jag stupade på.

Vi är inne i Uppsala för att göra den sista delen av utrymningen inför stamrenoveringen – det vill säga sonen är här och avlastar sin hjärtklene far. Så när han får höra Miles Davis spela ”My Funny Valentine”, sticker han in huvudet och säger ”Miles Davis”. Men det behövs inte; även jag kan. Förresten är det jag som har gett honom Miles Davis-boxen ”Kind oif Blue”, som han gillar mycket, i present.

Ungefär samma sak upprepas, när vi får höra ”Light a Candle” med Neil Young. Neil Young är en artist som finns även i mina skivhyllor.

När ”Let It Be” av John Lennon och Paul McCartney spelas, bryr han sig inte ens om att försöka hjälpa till. Han vet att jag kan Beatles och har alla deras plattor i skivhyllorna.

Annat, som farsan kan, ligger utanför det sonen kan tänkas ha hört.

Ett exempel är Rudolf Sieczynskis ”Wien, Wien, nur du allein”, som brukade spelas i radion på den tiden då sonen inte ens var planerad. Här skulle den ge landet där staden i melodititeln ligger, nämligen Österrike. Där har jag varit några gånger, inte bara i Wien. Bland annat har jag åkt passagerarbåt nedströms på Donau.

För ung är sonen också för att ha hört Lily Berglund eller Thory Bernhards sjunga ”Vita syrener” i radion. Egentligen är melodin tysk och heter ”Weisser Holunder”. (Holunder är det tyska ordet för fläder, alltså inte syren.)

Från det tyska kan vi väl gå över till det franska. ”La Cage Aux Folles” heter den musikal, där Jan Malmsjö sjöng ”Vår bästa tid är nu”.

Sen kör vi något amerikanskt. ”Fly Me To the Moon” är väl mest känd genom Nat King Coles insjungning 1961, men låten skrevs redan 1954 av Bart Howard och hette då ”In Other Words”.

Och så avslutar vi den här geografiska utflykten med Sibel, som tävlade i 2008 års svenska melodifestival med ”That Is Where I’ll Go”. Hennes efternamn, Redzep, skvallrar om att hon kommer någon annanstans ifrån än Sverige, och så är det: Hon kommer från Makedonien men lär höra till en turkisk familj.

Carl Michael Bellman, vars ”Nå, skruva fiolen” vi i dag hörde med Sven Bertil Taube, betraktar vi väl gärna som det svenskaste som finns, men sanningen är ju att han ofta lånade melodier ur sin tids europeiska repertoar.

Och Björn Skifs, denne dalmas, valde i dag att sjunga på engelska: ”I’m Here To Stay”.

Något av det mest pursvenska vi hörde i dag blev därmed ”500 dagar om året” med Tomas Ledin.

Nej förresten, ännu mer genuint svensk känns nog ändå Lars Molins TV-serie från 1989 ”Tre kärlekar” med musik av Ted Ström. Jag gillar, mycket, både Molin och Ström, har Molins filmer på DVD och Ströms musik på CD; jag har också och har läst Molins böcker. Honom träffade jag förr inom ramen för Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening, KSF – Molin satt förresten under en period i kulturnämnden för (S) i Östhammar, där han bodde. Hans satiriska film ”Baddjävlar” är inspelad i Öregrund, där vi redan då hade hunnit skaffa hus.

Och så avslutar vi med ytterligare en TV-serie, en serie som jag för en gångs skull har sett ett antal avsnitt av, men så gick den ju också länge, 1984-1996. Så jag har sett Angela Lansbury spela Jessica Fletcher i ”Murder, She Wrote”, på svenska ”Mord och inga visor”.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nummer 15 2010

17 april 2010 12:08 | Barnkultur, Film, Musik, Ur dagboken | 5 kommentarer

Dagens melodikryss var inte alldeles lätt, men till slut klarade jag också det jag inte kunde spontant. Lustigt nog hade jag mest besvär med en fråga som jag kunde. Vi hörde Jan Johansson spela Felix Körlings ”Om pappa ville ge ja en femöring, vet mamma”. Men det skulle handla ”om ett sådant” – vad då? Jag grubblade länge – tills sonen, Matti, levererade ett svar som gick in: mynt.

Annars var det väl bara en fråga som jag alls inte kunde men lyckades lösa med hjälp av Google: Lalla Hanssons ”Han gav upp alltihopa” mindes jag bara vagt, och jag hade inte den blekaste om vem som skrev originalet – dock såg han ut att heta Albert i förnamn. Men när jag fick klart för mig att låten i original hette ”Free Electric Band”, var det ju inte så svårt att få det bekräftat: Albert Hammond var namnet.

Jag noterar också åter igen att jag har jättesvårt att minnas årets svenska melodifestivallåtar. Vem var det nu som à la Andrea Bocelli sjöng ”The Saviour” (”Il salvatore”)? Jo, Anders Ekborg.

Äldre religiösa melodier är jag mycket bättre på. Det är klart att jag känner igen ”Ovan där”.

Tre av dagens låtar handlade om fortskaffningsmedel.

Visserligen sjöng sånggruppen Men ”Man ska ha bredband”, men i original heter den här låten ju ”Man ska ha husvagn”.

Bland annat om svårigheter att hantera en båt handlar Tage Danielssons film ”Att angöra en brygga”, där det också finns en sång med samma namn.

Och även ”Teaterbåten” var väl ett flytetyg. Här handlade det dock om en låt, ”Bill”, i Jerome Kerns och Oscar Hammersteins musikal från 1927.

Kärlek av olika slag är ett ständigt återkommande tema i de låtar som spelas i melodikrysset.

Will Harris och Victor Young tillbad ”Sweet Sue” – henne har vi fått möta bland annat i Benny Goodmans tappning.

Susanne Alfvengren sjöng på gotländska ”När vi rör varann”, och i Benny Dan Hills original hette den här låten något snarlikt, ”When We Touch”.

Men säg den lycka som varar för evigt. ”Happiness Will Fly” sjöng Roger Hancliffe, vilket väl ganska väl uttrycker grundtanken i Povel Ramels original, ”Underbart är kort”.

Och sen står man där med sin tvättade hals. ”Alone Again”, som Gilbert O’Sullivan uttryckte saken.

Ibland hjälper det inte hur mycket man än strävar. Som Lars Winnerbäck sjunger: ”Jag får liksom ingen ordning på mitt liv”.

Ramel, O’Sullivan, Winnerbäck – jag har dem alla på skiva. Lars Forssell också för den delen – jo, han har faktiskt gjort skivinspelningar själv också.

Frågan är om Krister Henriksson borde ha gjort någon skivinspelning. Han är en utmärkt skådespelare, men någon sångare är han ju knappast. I dag hörde vi honom i alla fall i ett hyllningsprogram till den avlidne Lars Forssell, i Forssells ”Ett sista glas”.

Nu ska jag övergå till att hjälpa hustrun och sonen med utrymningen inför stamrenoveringen.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eöller med att klicka på Blög ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nummer 14 2010

11 april 2010 13:26 | Film, Musik, Politik, Resor, Ur dagboken | 8 kommentarer

När jag kom hem från den socialdemokratiska distriktskongressen i Enköping i går kväll, kollade jag förstås av bloggen. Sitemetern visade då – och det här var långt före midnatt – att jag hade haft ungefär 3500 besökare, vilket jag tydde till att det melodikryss jag inte hade kunnat göra hade varit ganska svårt. Nu på söndag förmiddag, då jag själv har lyssnat på det på webben och löst det, är jag beredd att hålla med.

Fast vad man upplever som svårt beror förstås på vad man har lyssnat på för musik eller sett för filmer.

För att ta det sista först, filmmelodierna i gårdagens kryss:

Jag har aldrig sett ”Bodyguard” med Whitney Houston och Kevin Kostner. Men jag hittade filmtiteln med hjälp av Whitney Houston och låttiteln ”I Will Always Love You”. Dolly Parton har jag lyssnat en hel del på, men jag mindes inte att det faktiskt var hon som skrev den här låten, som Whitney Houston gjorde sådan succé med.

Inte heller har jag sett den animerade filmen ”The Prince of Egypt”, där samma Whitney Houston tillsammans med Mariah Carey sjunger ”When You Believe”. Men när jag väl hade listat ut det här, var det ju inte så svårt att komma på att svaret på kryssfrågan skulle bli Egypten.

Betydligt lättare var det då att följa London Symphony Orchestra till USA: Vi hörde nämligen deras version av Bruce Springsteens ”Born In the USA”. Allt av och med Springsteen finns i mina skivhyllor.

Les Paul, som nu är död, är en gitarrist jag faktiskt hann höra live i New York. I dag hörde vi honom spela en låt, som spelades mycket i radio när jag var ung, bland annat med Mantovanis orkester om jag inte minns fel: ”Tico Tico”, ursprungligen en brasiliansk låt, som handlar om en sorts sparv.

Det var många resor i geografin i det här krysset. Med tanke på Nils Holgerssons färd genom Sverige på ryggen av Akka, en gås, får man väl också hänföra ”Jag är en liten gåsapåg från Skåne”, som vi minns med Edvard Persson, till den kategorin.

Och som för att fullfölja linjen resor, lät oss Anders Eldeman också höra H C Lumbyes ”Jernbanegalopp”, som mycket riktigt förekommer i det trivsamma TV-programmet ”På spåret”. Här var det underlaget för tågresorna som efterfrågades, räls.

Som en märklig resa i tiden kan man väl beskriva Charles Aznavours duettsång från 2008 med Dean Martin – som dog redan 1995! Det finns mycket man kan göra med modern ljudteknik. Man kunde ju alltså förledas tro att de här båda herrarna faktiskt hade spelat in ”Everybody Loves Somebody” tillsammans i studio.

Karl Gerhard har jag hört live medan han levde. Han brukade sjunga Jules Sylvain-melodin ”Tack ska du ha”, där han presenterade sig själv.

Vera Lynn, den engelska sånglegenden, lever tydligen fortfarande och är nu hela 93 år gammal. Det är märkligt nog, men ännu märkligare var det att få höra att hon har lyckats bibehålla sångrösten och dessutom använt den till att sjunga in ABBAs ”Thank You For the Music”.

Ja, då är det några betydligt yngre artister kvar att redovisa så här mot slutet.

Och Eric Gadds ”Do you believe me, I’m your’s, you’re mine” tålde väl att lyssnas på den också.

Visserligen hörde vi i dag ”Öppna din dörr” med Lars Roos, men ursprungligen gjordes den väl av Tommy Nilsson, en sångare som för övrigt förekommer ganska ofta i Eldemans melodikryss.

Allra sist tar vi vinnaren i årets upplaga av den svenska eurovisionsschlageruttagningen, ”This Is My Life” med Anna Bergendahl, en av dessa Idoler. Jag såg finalen där hon vann, och jag kan dess värre inte förstå varför.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

« Föregående sidaNästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^