Men denna enorma cirkus runt bröllopet och det i kristider och nu när somliga inte ens får sjukpenning fast de inväntar döden, var verkligen förfärlig att skåda. Lite måttlighet hade varit att föredra och bröllopet hade vunnit på att inte ha varit så gruvligt storslaget. Det var visserligen en kronprinsessa som gifte sig men det var ju inte kejsarinnan av Tellus.

Talmannen har till exempel enligt den här överenskommelsen tagit över kungens tidigare politiska uppgift som regeringsbildare. Men kungen har fortfarande en ceremoniell roll vid riksdagens högtidliga öppnande, som talmannen ju knappast kan utebli från.

I många offentliga sammanhang, till exempel vid riksdagens högtidliga öppnande, hör det till god ton att till exempel talmannens och statsrådens äkta hälfter närvarar. Till ceremonielet vid detta tillfälle hör att utvalda gäster (bland vilka alltså finns talmannens make/maka) vid den efterföljande mottagningen med förtäring går in i ett vaktavspärrat rum och hälsar på kungen och drottningen – i det här rummet finns naturligtvis också talmannen.

På kvällen följer i Konserthuset en festföreställning beställd av Riksdagen, dit kungafamiljen också är inbjuden. Längst fram på hedersläktaren sitter då de båda som enligt den svenska konstitutionen finns högst upp i rangrullorna, kungen och talmannen plus deras respektive, det vill säga drottningen och, under ett antal år, herr Kokk.

Vi är alla där i våra officiella tilldelade roller, så vad skulle det, även om man är republikan, tjäna till att låtsas som att kungen och drottningen, som sitter bredvid en, inte fanns? Nej, man hittar förstås något att tala med drottningen om, inte buttert utan med vänlig min. Det här handlar om vanlig mänsklig anständighet.

I det där ceremonielet ingår också att man sjunger ”Kungssången”. Där går gränsen för min del, och eftersom jag vägrar hyckla, har jag aldrig någonsin vid dessa tillfällen, där jag har stått näst intill drottningen, beskådad av hela salongen i Konserthuset, sjungit med, detta trots att jag allt sedan folkskoletiden har kunnat texten utantill.

Kluvenheten inför auktoriteter är något socialdemokratin borde hantera bättre: vi ska bekämpa överheten, inte ”krussidulla” för dem.
Vissa bränner bilar för att visa sin åsikt. Det tycker jag är fel. Men att ”fet-dissa” monarkin genom att medvetet låta bli att ha med dem att göra är väl bra?
Vad skulle hänt? Knappast blir det åtal för något sådant. Lite rubriker har väl sossar på höga poster fått stå ut med förr.