Vi bodde i det här huset från strax efter krigsslutet, mamma ända fram till sin död (pappa dog tidigare), men vi tre bröder (av vilka mellanbrodern, Matti, nu också är död) fortsatte även därefter att hålla kontakt med Kjell Nordin, som vi betraktade som en familjemedlem snarare än en hyresvärd – det var till exempel vi som ordnade hans begravning. Vi hälsade regelbundet på, och för egen del ringde jag honom praktiskt taget varje vecka.

För mig och min kvarlevande yngste bror Mikko är det här huset vår barndoms och ungdoms hem, även senare ett slags fast punkt i livet. I och med Kjells död tappade vi den där fasta punkten. Dessutom gick en stor del av de inventarier på nedervåningen, som var våra föräldrars och som vi lämnade kvar åt Kjell när vi efter mammas död skiftade de föremål av minneskaraktär med mera, som var och ville ha, förlorade. Jag talar här absolut inte om penningvärde men om affektionsvärde. Det här huset blev genom åren inte bara Kjells utan också mina föräldrars hem. Det är till exempel min mamma som har anlagt rabatterna på tomten och planterat blommorna där.

Problemet med det här och med det du berättar att ni har gjort med huset är förstås – från vårt minnesperspektiv – att gradvis allt det som vi förknippar med det här huset försvinner. Vi – jag, min hustru och våra barn, för vilka huset i Juniskär var vinterlovsland och delvis sommarlovsland – har faktiskt pratat om att göra en nostalgiresa till Juniskär, men frågan är vad vi återvänder till.

Det råkar vara så att vår dotter Kerstin med man och två barn i går i bil var på väg upp till vänner i Umeå och då tog en sväng till Juniskär för att ta en titt på farmors och farfars hus. De gick ner på strandsidan och såg då, utifrån, de förändringar ni har gjort där.

För Kerstin gick då minnena av farmors hus lite i kras. Hon blev ledsen; jag har talat med henne i telefon.

Missförstå mig inte: Du och din familj är ju de nya ägarna, och ni måste förstås få hantera huset efter era önskemål.

Men för mig och min familj blir huset därmed också något helt annat än det som var mitt barndomshem och våra barns lovviste hos farmor och farfar.

Edla Estländare”

På korter är ett motiv av två sammansatta hus som skulle kunna föreställa ett gammalt torp vid en sjö, kortet är målat av mun-och fotmålande konstnärers förlag AB solna. Efter ett orginal målat av Richard Hext. Kort nummret är 2731.

Jag tänkte att det kanske skulle vara kul att veta att din mors hälsning till efter världen har nått fram!

Du är varmt välkommen att kontakta mig eller komma på besök och se kortet med egna ögon och även se förändringarna som gjorts med huset!

Bästa hälsningar //Christoffer Johansson