Populärklassiker och Panterserien gavs båda ut av Norstedts.

Alla Tiders Klassiker ingick i Natur och Kultur.

Tyvärr kan jag inte start- och slutår. När det gäller de tre första serierna får du väl fråga Norstedts, men jag har ibland haft intrycket att de inte har så bra ordning på sin backlist och sitt arkiv, allra minst när det gäller förlag som har integrerats med Norstedts efter uppköp.

Jag lärde mig spontant, genom att fråga en vän till familjen om bokstäverna, läsa vid den extremt låga åldern tre år. Och jag fick faktiskt böcker som liten, om än inte så många.

Under smä- och folkskoleåren var jag bokslukare. Ingen födelsedag eller jul utan en bokpresent! Men det räckte ju inte, så jag lånade och läste praktiskt taget alla böcker, till slut även flickböcker, som fanns i min lilla B-skola, Nylands skola nära min hemby Juniskär i dåvarande Njurunda kommun.

Våra tre barn fick, när de var små och skulle lägga sig, först bilderböcker, sen kapitelböcker lästa för sig, av mig och Birgitta varannan kväll. Jag tror som du att föräldrars (och morföräldrars) högläsning, gärna med barnet i knäet eller på den vuxnes arm i sängen, är mycket avgörande för barnets fortsatta läsande. Men man ska heller inte underskatta skolans och bibliotekens roll – en bra lärare eller bibliotekarie kan hjälpa en vidare till nya typer av läsupplevelser, i vissa fall till och med lära en att älska böcker.

Det sjunkande läsandet bland män och pojkar är oroande, och inte minst i det perspektivet är det bekymmersamt, att den moderata kulturministern överväger att strypa stödet för vuxenutgivningen i En bok för alla – de här billiga böckerna säljs ju ofta i miljöer, där läsovana kommer åt dem utan att behöva gå till biblioteket.

En del av bibliotekens sjunkande lånesiffror kan förklaras av just det du påpekar, förekomsten av böcker i pocket praktiskt taget överallt. Men man ska förstås komma i håg, att pocketköparna består av olika kategorier. Dels såna som du och jag, som köper böcker som Gilgamesh-eposet. Dels såna som bara köper enkla underhållningsromaner.

Vad som händer med socialdemokratin under de närmaste åren, nu med Mona Sahlin som partiledare, är det svårare att skriva kort om, särskilt som någon linje ännu inte har utmejslats på flera av de viktiga områden du nämner. Här måste jag be att få återkomma i takt med att det kommer förslag och politiken sen läggs fast.

Däremot är det nog så att det måste komma från föräldrarna och andra närstående släktingar. Det hjälper inte mycket att dagis och skola gör det. (Jag inbillar mig att personalen fortfarande håller boken högt). Att sitta i lugn och ro i en förälders knä (eller morfars) är det absolut bästa. Nu finns böckerna, men kanske har människor som läser blivit en bristvara?

Läsandet sjunker mest bland män och pojkar påstås det. Samtidigt kan man undra vilka som köper alla dessa böcker som numera finns overallt, inte minst i pocket? Jag fann t o m Gilgamesh-eposet på Centralen i Stockholm!

Till något helt annat: vad tror du kommer att hända med SAP under de närmsta åren? Vilken blir riktningen i arbete kontra bidrag, skatter, invandrare, jämlik- och jämställdhet, EU osv? Jag förmodar att du inte har tröttnat på politik. Eller?