pja

mitt grönsaksland täcks just nu av 4 dm snö

Men det gör inte mig något

Så sjunger koltrastarna igen. Jag blir alltid så glad av att lyssna på dem. Under flera år har vi haft en koltrasthane som bott i den del av vår ladugård som är nerrasad. Förra sommaren lärde han sig härma en kortare visselstrof som jag visslade varje kväll när han sjöng. Han drog med jämna mellanrum en exakt likadan strof som min, rent och klart. Den var han ensam om bland alla koltrastar man kunde höra runtomkring och jag har aldrig hört någon vissla så tidigare. Nu har jag med spänning väntat på att få veta om samme hane kommer tillbaka i år igen. Det verkade ganska tröstlöst flera veckor, men så idag hörde jag en hane vissla precis samma strof. Det kan vara samme hane, men det kan också vara en son till honom som lärt sig som fågelunge ”hur det ska låta”. Jag misstänker det senare för den här hanen sitter inte på den gamla vanliga platsen, högst upp i den halvdöda eken utan i en grantopp på andra sidan trädgården.

Så trumptar tranorna borta på myren igen och travar majestätiskt runt på åkern nedanför huset. Sädesärlorna har också kommit och struttar omkring på det som förhoppningsvis blir gräsmatta om någon vecka och igår tog vi fram trädgårdsmöblerna och satt ute i solvärmen och drack vårt eftermiddagskaffe.

Men säg den glädje som är ogrumlad. Jag har tyvärr redan träffat på ett annat mindre roligt vårtecken, tog två fästingar på en av våra hundar igår – bara att längta till hösten igen alltså. Fästingarna är verkligen en veritabel plåga numer. Det är bara att kolla hela kroppen varenda kväll.