Kommentarer till Det här är ditt land, det här är mitt land

Av: Mats Rosin

Mats Rosin — Fri, 04 Apr 2008 12:16:29 +0000

Till Gunnar Kumm: Att dessa två veckor vid Svarta havskusten, inklusive ditt namn, satt sig så i mitt minne beror på att det, dels, var mitt första utlandsbesök överhuvud taget och, dels, råkade sammanfalla med den sovjetiska inmarschen i Tjeckoslovakien. Det kan inte ha varit alltför roligt att vara reseledare då. Själv minns jag dock inte att jag var särskilt orolig, kanske helt enkelt och paradoxalt nog för att informationen var så bristfällig. De enda tidningar på något läsbart språk som fanns att tillgå var ju Neues Deutschland och brittiska Morning Star…
Mitt i alltihop begav vi oss förresten också på en tvådygnsutflykt till Istanbul, ombord på ett sovjetiskt lyxfartyg. Turistbojkott – nej, det tänkte åtminstone aldrig jag på.
Och sen for jag hem till Sverige och Umeå där Evert Kumm just då fungerade som extrainkallad ledarskribent i Folkbladet inför det stundande riksdagsvalet…

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 04 Apr 2008 06:24:51 +0000

Till Gunnar Kumm: Där ser man. Och nu har du orienterat dig också till min blogg.

Det var jävligt längesen vi sågs förresten. Vad gör du numera?

Av: Gunnar Kumm

Gunnar Kumm — Fri, 04 Apr 2008 05:46:29 +0000

Jodå, visst var jag på den bulgariska Svartahavskusten i augusti 1968. GK

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 18 Dec 2007 10:47:38 +0000

Till Mats Rosin bara ett par randanmärkningar:

Gunnar Kumm, Björns bror, arbetade mycket riktigt i resebranschen. Om han var på just den bulgariska svartahavskusten vet jag däremot inte.

Av Arne Helldén har jag flera böcker i bokhyllan, bland annat de om Wigforss respektive Diderot.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Tue, 18 Dec 2007 10:12:43 +0000

Till Mats Rosin: Den Håkon Meyer du nämner minns jag som en flitig åhörare vid olika möten och debatter i ABF-huset på Sveavägen på 60-talet. Mannen i fråga hade nämligen (som du väl vet?) ett andra efterkrigsliv i Sverige (sedan han avtjänat sin landsviksdom). Då som affärsman och ägare till maskinimportfirma (inte så långt från 68:an, om jag minns rätt.) Hans dotter var f öv under många år ansvarig för den utländska avdelningen på Hedengrens bokhandel.Mindre känt är kanske att samme Håkon Meyer suttit modell för en av de mera kända Edvard Munch-tavlorna ( finns att se på Munch-museet på Töyen och föreställande höysterettsadvokaten Meyers barn.) Den sistnämnde (höysterettsadvokaten alltså) var kring sekelskiftet det norska arbetarpartiets ordförande och finansiär och redaktör för partiorganet Arbeiderbladet, och brukade kampera med Hjalmar Branting på olika internationella socialistkonferens.
”Finansiär” kunde han vara tack vare lyckade fastighetsspekulationer som han gjort i 1890-talets Kristiania. De sista åren av sitt liv levde sonen Håkon Meyer ett lugnt pensionärsliv nere i Skåne åtskilligt kritisk Palmes politik, som han menade var en ”statskapitalistisk” avvikelse från socialismen.

Av: Mats Rosin

Mats Rosin — Tue, 18 Dec 2007 06:37:41 +0000

Mitt första minne av Evert Kumm härrör sig från vårterminen 1965 på Medlefors folkhögskola utanför Skellefteå där han föreläste om de svenska zigenarna.
Jag kommer ihåg att han introducerades av vår lärare, idéhistorikern Arne Helldén, bl a som ”pappa till Björn Kumm, en av Sveriges absolut bästa journalister” ett omdöme som jag tog fasta på och heller aldrig haft någon anledning att revidera.
Nästa gång dök Evert K upp som vikarierande ledarskribent i Västerbottens Folkblad i Umeå dit jag då hunnit som studerande vid Socialhögskolan. Det var under valrörelsen 1968 och han skrev inte bara ledare, ganska långa, signerade Km, utan också politiska kåserier under signaturen Kim. Jag läste honom med glädje, i hans kommentarer hittade jag ideologiska perspektiv jag inte var så van vid från andra dåtida s-märkta ledarsidor men som värmde mitt halvsyndikalistiska vänsterhjärta.
Vad jag vet var han också påtänkt för en ordinarie befattning som politisk redaktör för VF men av någon anledning blev det inte av.
Som ansvarig för kulturmaterialet på samma tidning under 70-talet hade jag dock stor glädje av honom som frilansare, han bidrog ofta med recensioner av politiska biografier och memoarer.
När han vid något tillfälle genomreste Umeå och tittade upp på redaktionen fann vi också att vi delade ett stort intresse för Norge och inte minst norsk arbetarrörelse. Jag minns att vi kom in på fallet Håkon Meyer (vänstersocialist som kom att spela en beklaglig roll under ockupationen) och att han blev glatt överraskad av att träffa på någon som överhuvud taget kände till honom. Han var tydligen inte van vid det…
F ö råkade jag vara på semester vid bulgariska Svarta havskusten just under de dramatiska dygnen i augusti 1968, när ryssarna krossade Pragvåren. Och minns jag inte alldeles galet så nog hette en av de svenska reseledarna på plats Gunnar Kumm…

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 17 Dec 2007 16:28:20 +0000

Göran Holmbergs lilla kommentar om Evert Kumm har föranlett Everts son Björn Kumm att svara – fast per mejl. Jag har dock fått kopia av mejlet och tar mig därför friheten att återge det för min läsekrets:

”Evert Kumm 1912-88

Hej Göran,
Örebro-Kuriren var faktiskt en av de A-presstidningar faderskapet INTE jobbade på. Vid krigsslutet – efter militärtjänst som skrivbordsmalaj på Karlberg i Stockholm och inhopp på Dala-Demokraten och Folket i Eskilstuna – jobbade han på gamla Sossen, sedermera Morgon-Tidningen, blev därefter chefredaktör på Oskarshamns-Nyheterna tills den slogs samman med Östra Småland, från 1951 chefredaktör på Motala Posten tills den några år sedan uppgick i Östgöten. Då ledsnade han, familjen flyttade till Örebro, men där blev han så vitt jag vet aldrig ens ombedd att axla ansvaret för Kuriren utan ägnade sig åt frilansjobb, föreläste, skrev, hoppade in då och då på t ex Nya Samhället (senare okänsligt omdöpt med det politiskt sterila namnet Dagbladet) och Västerbottens Folkblad för att slutligen ägna sig åt folkbildning, FN-förbundet och dess tidning Världshorisont, från vilket redaktörskap han slutligen avsattes några år före sin död 1988.
Så Wilhelm Forsberg är i livet? Evert var definitivt PA-man. Åmanit? Vet inte. Hans stora insats var vid partikongressen 1944 då han gick i fält mot höglundarna. dessförinnan gett ut en mottidning till Ture Nermans Trots allt, allt mycket vällovligt i Per Albins ögon. Kanske var Oskarshamn en belöning? Dit kom han som up and coming young man men råkade som vanligt i konflikt med inte minst den lokale bossen, Arnold Petersson. Dessutom hade han planer som inte passade A-pressens ledning som ville strukturrationalisera och slå ihop Kalmar läns tidningar. Han lade handpenning på en tryckpress i Danmark alldeles innan budet kom att Nyheterna skulle försvinna – den utgiften, sa kära mor senare, fördärvade familjens ekonomi under lång tid framöver. Men allt detta är mest diffusa minnen för en liten slyngel, född 1938.
Kan jag hjälpa till med annat, så säg till!
Hälsningar,
BK

Av: Göran Holmberg

Göran Holmberg — Sat, 08 Dec 2007 11:22:55 +0000

Gunnar Svensson, statssekrt hos kulturminister Bengt Göransson, och jag arbetar för närvarande ( 2007) med en intervjubok om/med Wilhelm (Wille) Forsberg, fd kulturborgarråd i Stockholm och landstingsråd. Boken beräknas utkomma 2008.

Wille berättar hur kan kanditerade mot Kumm i SSUdistriktet på 3o-talet om posten som studieledare. Wille blev vald, bla med stöd av Hjalle Mehr som ”blivit osams med Evert Kumm så jag blev Hjalles kandidat”.
Själv har jag från 50-talet ett minne av Kumm från Borås och Viskadalens folkhögskola/ Västagöat Demokraten.

Av: Kristina Strömberg

Kristina Strömberg — Mon, 17 Apr 2006 21:06:31 +0000

Jag har ett svagt minne av att mamma sade att Violas hade gjort brudbuketten till Birgittas föräldrar i samband med att hon träffade Kerstin första gången. Men helt säker är jag inte. Däremot vet jag att hon talade om att Anna-Britta hade teaterbiljetter via abbonemanget på Stadsteatern i Göteborg som mamma var engagerad i. NTO i Göteborg abbonerade en hel föreställning på Stadsteatern första onsdagen efter varje premiär på stora scenen. Genom detta fick jag själv också under hela min uppväxttid och fram till att jag flyttade norrut möjlighet att se alla föreställningar och få många oförglömliga teaterupplevelser (även om jag som 12-åring inte alltid begrepp vad det handlade om).

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 04 Apr 2006 10:33:15 +0000

enn.kokk@telia.com är e-postadressen.