Naturligtvis var det då ingen poäng med att nämna deras namn. Men även många av dem spelade en betydelsefull roll på festen. För att ta ett par exempel: fina tal hölls av Christinas syster och av en gymnasielärare, i dag i åttioårsåldern.

Din poäng, att det finns en grupp där alla känner alla, är ändå värd att diskutera. Nå, alla känner inte riktigt alla; Christinas respektive min krets av bekanta är delvis sammanfallande men har också olikheter. De sammanfaller delvis när det gäller kultur- och mediavärlden, men i min bekantskapskrets finns fler politiker och samhällsbevakande journalister.

Fast naturligtvis har du en poäng i att om man hamnar i centrum för någon av de här kretsarna, känner man väldigt många andra i den kretsen; större än så är inte Sverige.

En annan viktig poäng i sammanhanget är dock, att varken jag eller Christina har fötts in en sådan här krets.

Jag kommer från en estnisk flyktingfamilj, där föräldrarna bara hade sexårig folkskola i bagaget.

Christinas pappa var framgångsrik kommunalpolitiker, ”Frösökungen” kallad, men hon kom ändå från periferin. Den ställning hon har skaffat sig i musikvärlden, i mediavärlden och museivärlden är hennes egen skapelse!

Dock, för att återvända till din reflektion: väl där lär man känna de flesta andra av betydelse i den krets man har erövrat.