Och i byggnaden vid sidan av skall fortfarande innehållet förvaras säkert i 100 000 år.

Lördagsintervjun i P1 med Metalls ordförande Stefan Löfven passade väl in i den kampanj för mer kärnkraft som drivs i de flesta medier. Mäktiga makthavare som Löfven skrämmer mig. Så fyrkantig och så okänslig för de risker som atomklyvning innebär. Vad har denna industriepok som ödelagt så mycket av vår fina jord gjort med oss människor?
Hur kan någon längre vara så totalt oförstående för att den hänsynslösa och kortsiktiga industriepoken har skapat närmast olösbara problem. Med sina tusentals kombinationer av gifter och kemikalier som tränger in i minsta cell hos både djur och människor. Som skadar immunförsvaret och ställer till den oreda i cellerna som forskarvärlden kallar för ”cancerns gåta”.
Vi som växte upp före kemiexplosionen har orättvist klarat oss hyggligt. I min skola i Lane-Ryr med 6 klasser och ett 40-tal elever fanns ingen med vare sig astma, allergi eller eksem. Och ytterst få elever var hemma från skolan p g a sjukdom. Detta är inte ”Sörgården”. Det är fakta som går att kolla i bevarade skolhandlingar. Det var innan gifter och kemikalier erövrat även jordbruket. I dag är vart tredje barn i någon form allergiskt p g av industrisamhällets många farliga produkter som nu ska hejas på med ännu mer riskfylld atomenergi.
Jag bär på ett ständigt dåligt samvete över att ha kunnat njuta av den tillfälliga, kortsiktiga välfärden som industrisamhället gett medan vi överlämnar ett hemskt arv till våra barn och barnbarn. Det är svårt att bara tänka på alla allergiska barn, cancern som sprider sig allt längre ner i åldrarna, förgiftade industritomter,GMO-smittad mat, läckande soptippar, kärnkraftverk som ska skrotas och det olösta problemet med kärnkraftsavfallet som våra barn och barnbarn ska tvingas ta hand om. Sådant som vår generation med högt välstånd inte har klarat av. Eller ens har lösningar på.
Lever vissa fackliga ledare som Stefan Löfven och många journalister helt i sin egen värld? Eller är det individer som inte orkar att ta in vad vi genom vår tids kortsiktiga och omedvetna vulgärkonsumtion har orsakat Moder jord.
Löfven ville inte bara ha mer kärnkraft utan också bryta uran i Sverige. Harrisburgh, Tjernobyl eller den olösta avfallsfrågan tycks inte existera i hans tankevärld. Eller att hela Uppland och stora delar av Mellansverige kunde ödelagts när Forsmark var två timmar från ett reaktorhaveri den 25 juli 2006.
Enligt Löfven existerar inga problem med vare sig kärnkraft eller uranbrytning. ”Uranbrytning fungerar utan problem i Kanada och Australien. Varför ska det inte gå lika bra i Sverige,” undrade fackbasen. Och detta sägs av en person som ska skydda arbetarna för den ohyggliga miljö som uranbrytning innebär.
I stället för mer kärnkraft och mer miljöfarlig industri måste vi besinna oss. I stället leda in utvecklingen på förnybar energi och en produktion av miljövänliga, nedbrytbara produkter, en medveten lägre konsumtion och ett uthålligt ekologiskt jordbruk.
Rune Lanestrand
Redaktör för tidskriften Småbrukaren

Svenska kommittén för Vietnam, vars ordförande hon var, försvarade ländernas i Indokina självbestämmanderätt, bland annat mot amerikansk inblandning – vilket inte innebar något förord för de regimer som kunde upprättas där efter befrielsen.

Vietnamkommittén och dess ordförande hade långvarig erfarenhet av den desinformation som spreds av amerikanarna om vad som egentligen skedde i regionen, och Birgitta Dahls misstag – som hon offentligt har sagt att hon ångrar – var att hon, alltför länge, misstrodde uppgifterna om vad som hände där (läs: Pol Pots massmord) – dock krävde hon och kommittén hela tiden, att få komma in i Kambodja och med egna ögon se vad som hände där.

Jag vill hänvisa intresserade till Birgitta Dahls kapitel i Laboremus-boken ”Var blev ni av, ljuva drömmar?” (Ordfront, 2002). Kapitlet heter ”Solidaritetsarbetet för Vietnam” men behandlar också de beskyllningar du frågar om – läs mer under mellanrubrikerna ”Kambodja det stora traumat”, ”Jag har aldrig hyllat Pol Pot” samt ”Och jag tog ställning – men förstod inte i tid”.