Jag har förstått att Du har stora kunskaper när det gäller Estlands historia.

Jag vore tacksam om Du kunde skriva några rader om Dagöborna som talade svenska.

SVENSKA I UKRAINA.

Häromåret besökte jag en gotländsk by för säkert
25-gången. Lekt som barn på sandstranden ungefär i den vevan när Sverige tog VM-silver i fotboll.
Ingo tog VM-guld i boxning. Att återvända till
en barndomsplats är en speciell känsla. Kontakt med sina rötter. Eftertanke och reflektion.

En kvinna som är född och uppvuxen i byn ca 50+, berättade att hennes far var född och uppvuxen i Gammelsvenskbyn i södra Ukraina, belägt cirka 10-15 mil norr om Svarta havet, intill breda floden Dnepr.

Fadern född 1915-16 utvandrade med mor och syskon til Sverige 1929, tillsammans med ca 600 andra från byn, en by där man talade svenska. Ett stort antal flyttade till Gotland för att söka arbete. Jag träffade hennes far några gånger under 70-talet i byn (Fadern föddes således under Tasarens välde, därefter under Lenin styre och därefter Stalin järnnäve. Man kan känna historiens vingslag).

Under slutet av 1780-talet blev cirka 700-800 Dagöbor när Estlands fastland mer eller tvångsförvisade ner till södra Ukraina.

Dessa Dagöbor talade svenska, språket slog dom vakt om när byggde upp Gammelsvenskbyn, med en liten kyrka. Kvinnor med hucklen på bygatan, Ankor och gäss. Dottern återvände till fadens
by häromåret sökte upp släktingar – videofilmade.

Ungefär hälften av Dagöborna avled av hunger och kyla – den långa marschen från Dagö ner mot södra Ukraina. Vandringen tog cirka 9-10 månader. Att se sina nära och kära dö utmed vägen måste har varit djupt tramuatiskt.

Jag förmodar att Du har mer kunskaper när
det gäller detta mänskliga drama.

Hälsningar
Rustan Rydman
Stockholm