Jag tror att många av dagens framträdande socialdemokrater har problem med Olof Palme, eftersom så mycket av den politik han drev och av det han skrev har en så tydlig vänsterprägel. Han försökte skapa ett samhälle som i väsentliga avseenden är en slående kontrast mot det vi har halkat in i.

När jag själv möter unga socialdemokrater, uppmanar jag dem att läsa föregångare som Ernst Wigforss och Olof Palme, gärna också Hjalmar Branting och Axel Danielsson. Även under min sena tid i programkommissionen såg jag till att ta fram nya upplagor av böcker, skrivna av dessa och dessutom också böcker som Arnold Ljungdals ”Marxismens världsbild” i nya upplagor.

Återvänd till det friska källvattnet! Läs själva eller bilda cirklar!

Varför är det så tyst om Olof Palmes politiska idéarv inom arbetarrörelsen?

Mvh
Rustan Rydman
Stockholm

(Jag kallar mig ab inte för att gömma mig, utan för att inte generera meningslösa Googleträffar till varenda kommentar jag gör).

Problemet med socialdemokratin för närvarande är att så många i ledande ställning tycks sakna ideologisk förankring i den mening äldre generationer av socialdemokratiska ledare hade det.

Men jag känner många yngre socialdemokrater, som för partiets klassiska idéarv vidare, personer som har intelligens, lidelse och ideologisk skärpa. Så det här partiet är fortfarande inte bara ett tomt skal. Dem hoppas jag på.

Och så fortsätter jag själv, gamle man, att dra mitt strå till stacken.

På det sättet har jag läst Göran Persson, Mona Sahlin och Thomas Bodström.

Ingenstans hittade jag en gnista av intelligens, lidelse eller ideologisk skärpa. Tyvärr. Jag har en känsla av att partiet effektivt rensat ut allt i den vägen och nu finns bara skalet kvar.

Stämmer det?