Själv minns jag palmeepoken som en reformepok: särbeskattning, 40-timmarsvecka, sänkt pensionsålder. Ta bara valprogrammet från 1973 om arbetslivets sociala förnyelse:
* Lag om anställningstrygghet
* Ökad makt åt skyddsombuden
* Arbetsmiljölag
* Styrelserepresentation för anställda
* Vidgad förhandlingsrätt – bort med den förhatliga § 32!
* 500 miljoner ur AP-fonderna till aktieköp
* Statligt industriverk
* Ny satsning på regionalpolitik och riksplanering

Olof Palmes socialdemokrati använde skattepengarna på ett sätt som var till gagn för arbetarklassen, till att bygga ut servicen i den gemensamma sektorn och till att förbättra socialförsäkringarna.

Du verkar ju ha koll på arbetarrörelsens musikskatter. Vet du var man kan få tag i originallåtar, inspelningar, av Victor Jara? Hittils när jag har sökt har jag bara hittat svenska eller engelska tolkningar, men jag är ute efter iaf spansk text.

1. Jag gick med i SSU 1957 eller möjligen 1958, jag var i alla fall inte 15 fyllda men det brydde de sig inte om i SSU Facklan. Så det är ett halvt sekel sedan, inte fyrtio år… Från 1961 när jag gick ut gymnasiet och till 1967 var jag inte politiskt aktiv, min far, som jag tyckte mycket om och hade respekt för, avrådde mig från det, eftersom han tyckte jag skulle sköta mina studier. (Han var medlem i SAP.) Sedan var jag alltså aktiv i olika stadsdelsföreningar men sedan 1980, efter kringflyttande, har jag varit passiv. Bland annat för att det ansågs (anses?) på DN att DN-anställda inte ska vara medlemmar i partier över huvud taget. Jag fortsatte vara medlem och har aldrig gjort någon hemlighet av det, förstås.

Det var kul att få skriva det där bidraget i valannonsen för resten. Jutterströmskan ringde upp och skällde ut mig, det är jag bara stolt över.

2. Jag har bett förlaget skicka över min senaste bok, Är du alldeles rysk?, till dig. Där finns två sidor om melodin till Det unga gardet.

Tuus

Staffan

Minns inte om jag skickade över mitt kåseri om cd-skivan:

En raritet för alla samlare: den klassiska svenska versionen från 1932 av Internationalen med Spårvägsmännens musikkår i Stockholm och manskör finns nu överförd till cd, tillsammans med Det unga gardet. Så ska det låta! Käckt, renhjärtat, musikaliskt högtstående i all sin anspråkslöshet.

Dirigerade gjorde ingen mindre än Per Berg, då musikdirektör vid I 21, senare P 10, och en av Sveriges stora marschkompositörer. Dirigera Internationalen och skriva marschen ”Hertigen av Västerbotten” åt nuvarande kungens far arvprins Gustaf Adolf – det kan man kalla spännvidd!

Bredd är det också på cd:n, med musik av många slag från musikkårens historia. För att få den måste man inhandla boken ”Stockholms läns blåsarsymfoniker 100 år”, om Spårvägarnas musikkår i Stockholm. Den bytte för sex år sedan namn till blåsarsymfoniker, ”för att höja musikkårens status”, som det står.

Spårvägarnas musikkår, förlåt, länsblåsarna, har i alla år haft hög status tack vare sin höga musikaliska nivå, svensk och därmed internationell toppklass.

Men blåsmusiker har än i dag ofta ett onödigt mindervärdeskomplex, vilket som synes kan driva dem att göra sig av med ett inarbetat och högt respekterat varumärke. Spårvägens musikkår i Göteborg har numera det flotta namnet ”Göteborgsmusiken” (ibland ”Flygvapnets musikkår”), men när Stockholmskollegerna bytte namn ville landstinget att ”Stockholms län” skulle vara med i namnet.

Allra viktigast är ändå att orkestern finns kvar efter alla dessa år. Ibland känns det som alla blåsorkestrar lever på nedläggningens gräns.
Desto mera imponerande med hundra år! Och det är det framför allt spårvägarna och spårvägen som ska hedras för.

STAFFAN SKOTT

Min lista över inspelningar av ”Internationalen” var inte menad att vara fullständig. Medan jag skrev bloggartikeln, fyllde jag undan för undan på med skivor, på vilka jag kom i håg att ”Internationalen” fanns med. Troligen har jag alltså fler inspelningar av ”Internationalen” i min ägo, som inte kom med, därför att jag inte orkade med att systematiskt gå igenom alla skivhyllorna.