Men även om det finns en del kulturpoliti8sk ignorans även på vår kant (och en och annan bildad och kulturpolitiskt engagerad borgerlig politiker), ser jag även här – åtminstone inom den uppländska kulturpolitiska sfär jag kan hyggligt väl; jag sitter i kulturnämnden i Uppsala för (S), och Börje Wennberg som jag åberopar är socialdemokratiskt landstingsråd – en tydlig skillnad mellan blocken, som borde få på allvar kulturintresserade borgerliga väljare att byta block.

Här tror jag man kan hitta basen för en verklig förändring av det letargiska politiska landskapet som gått mot ”den enda vägens politik”. Partimotsättningarna som de var berättigade för hundra år sedan har numera ersatts med motsättningar inom partierna; bildade konservativa, marxister, gröna och socialdemokrater verkar allt mer närma sig varandra då de i mångt och mycket delar samma analyser, egentligen inte helt olika Marx slutsatser. På samma sätt har liberaler och socialdemokrater kommit att gå upp i varandra, och politiskt verka för liberalismen dvs kapitalets herravälde. Här borde det finnas underlag för att kunna bilda en rörelse, eller en allians av olika grupper. Vi måste sluta stirra oss blinda på partier när det inte är mellan dem motsättningarna längre finns och fråga oss själva ifall det finns behov av ett parti när det viktigaste är att det finns en rörelse eller en allians av grupper som kan driva politiken framåt.

I mångt och mycket delar jag samma uppfattning som Ulf Modin (vars essä om höger/vänsterskalans upplösning kan läsas på min följande länk); den bildade borgerligheten som finns kvar skall inte förväxlas med den etiketterade borgerligheten inom politiken och finansvärlden.
http://www.nytid.fi/arkiv/artikelnt-684-4947.html