Jag fick första Euskefeurat-skivan av släktingar 82-83 då vi sedvanligt semestrade i Piteå, och sen skaffade jag dem efterhand de kom. Tycker idag som jag tyckte då: Delvis genialiska, framför allt Ronny Erikssons texter, och inte bara hans ”roliga” sådana – exempelvis ”Aotom taotom”, ”Sjunde dagen”, ”Sommarens sista kväll”, ”Till Elias” är snudd på fantastisk, ja, faktiskt poesi. Musikaliskt nådde de dock inte riktigt upp till den nivån, och vissa texter föredrar jag rentav att läsa; deras ”riktiga” sångare Bengt hade inte hälften av den sångarpersonlighet Ronny besatt.

En marginell anmärkning: skivbolaget heter Meukskrede Music. (Enligt uppgift betyder Meukskrede ungefär ”gällivarehäng” på Pitemål.)

STADSBUDSVISAN

Text: Paul Robland, 1943

Stadsbudet får ej ska ni tro
en enda stund av ro
nej jämt så ska man gno
Folk ska ju alltid byta bo
och då ska man va’ med och bära
Flåsande trappa upp och ned,
Man knogar med besked
och bär sig halvt ur led
Folk ska ju allt sitt skräp ha med,
och gamla saker är så kära
Det är schatull och spinetter
och gamla blekta jaquetter
och vintermössor och hätter,
på vilket jag ej värde sätter
Och det är lump och klenoder
som ärvts av fan och hans broder
I form av gamla kommoder
och illa gjorda marmorstoder.

Och det är gafflar och porslin
och blommig rullgardin
och singersymaskin,
Filtar som lukta naftalin
och högar utav tidningsnummer.
Lådor och blommor utan tal,
lampett och piedestal,
porträtt utav prins Karl,
Flaggor, medaljer och pokal,
pianon, basfiol och trummer
Man gnor så påkarna sväller
från morgon tills det blir kväller
Och knogar med akvareller,
som inte något föreställer
Man bär upp duschateller
av alla sorters modeller
och gamla literputeller
där sista droppen ännu dräller.

Och det är bord som ej kan stå
Och klockor som ej gå,
men det ska med ändå
Stolar och rokokóbyrå
och soffor ifrån wasatiden.
Tavlor med ram men utan glas,
och glas till fint kalas
och blommor i en vas
Fotografier i enface
och draperier utav siden.
Man gnor så svetten den skvalar
och bär på dynor och schalar
Från både kamrar och salar
som riktigt vimlar utav malar
Man lastar tunna och bytta
och pallar som blivit lytta
Och inte är till nån nytta –
men man får göra mer än flytta.

Man kan få knalla till station
Och stå där som ett hjon
och glo som en spion
Ty det kan komma en person
som vill att man ska väska köra
Och man får hämta ut ranson
Av cognac, vin och kron
åt greve och baron
Och man får vara postiljon,
ja allting får ett stadsdbud göra.
Man går til farbror på ”stampen”
Med klockan åt småstadspampen
när som det lider mot tampen
Och han har tänkt att uppge kampen
Man piskar kuddar och matter,
betalar hyror och skatter
Och dränker hundar och katter
så man blir både trött och matter.

Man går med brev och cirkulär
Och blir impopulär
i bostad och affär
För att dom hotas här och där
att vräkas om dom ej betlar
Man blir av springet mycket trött
Det värker i ens kött
och ögat blickar slött
Men man får gno tills man ser rött –
om vila ska man aldrig tala
Ty folk ska ha hem paketer
Med ärtor, sill och tapeter
Och kräftor, dill och raketer
för alla eventualiteter
Nu får jag sluta skrodera
Jag hinner inte nåt mera
Ty jag skall ut och rotera
kring alla plank och affischera.