Jag får nog hitta svar på annan plats, t.ex: En bok om Olof Palme av en Claes Arvidsson som kommer ut i dagarna: MED VERKLIGHETEN SOM FIENDE.

Som C.A. själv skrivit om sin bok i SvD,

”…Under arbetet med min bok Olof Palme – Med verkligheten som fiende har jag bl a slagits av motsägelsefullheten i hans person och politiska liv. Jag tänker inte på överklassbakgrunden, utan på att han både var vänsterintellektuell och kommunistjägare. Eller på fredspolitiken och den hemliga alliansen med USA och Natoländer. Han var en exceptionell politiker i en exceptionell tid…”

Det är liknande du också har fört fram.

Nästa citat närmar sig mina frågor:

”…Utrikespolitiskt spelade Palme i ett fält mellan stormaktsblocken. Han agerade dörröppnare för Ho Chi Minh, Yassir Arafat, Fidel Castro och Daniel Ortega. Han gav också politiskt och materiellt stöd till avkolonialiseringen av Södra Afrika. Tyvärr rymdes inte krav på demokrati i Palmes neutralism. Resultatet blev därefter. Ett svek, tycker jag…”

Det blir nog intressant läsning. Goda insatser och dåliga.

Att Sverige under Palme och Andersson agerade dörröppnare för Arafat verkar klart. Andersson gjorde mer än öppna dörren; han gick hand i hand – bokstavligen – och arbetade hårt för att få Arafat accepterad. Ingen borde ha fallit för det; man visste vad han stod för.

Annan intressant läsning är det som en f.d. chef för information under Ceausescu, Mihai Pacepa, har tecknat ned, bl.a. en artikel jag läst i Wall Street Journal. En bok av samma författare, ”Kremlin Terrorists” beskriver hur Arafat och PLO skapades och lanserades under kalla kriget.

Med tanke på vad PLO stod för kan jag bara dra slutsatsen att svenska ledare var lurade eller att de medvetet spelade med somligt i kommunistblocket – trots att de var antikommunister. Om du själv har skrivit kritiskt om Arafat och Sovjets och Rumäniens roll i lanseringen av PLO har jag missat det. Men annars verkar du mest defensiv när kritik av Arafat kommer. Det är sannerligen dags att Sverige gör upp med sitt förflutna i denna instans också.

Somliga som var entusiastiska för khmer rouge kom till sans och ändrat ton efter ett tjugiotal år. Hur länge kommer det att ta innan man gör upp med detta förflutna?

Kan bara ana hur välkommet detta blir. Inte se, inte höra, inte tala något ont om Arafat är tydligen det som gäller.

Och dessutom vill jag inflika att jag ar trott pa att socialdemokraternas partiledarval behandlas som Sveriges presidentval (ok liten overdrift). Det ar faktiskt vart val, var partiledare. Sjalv ar jag socialdemokrat fran Skane, och dar ar det enligt media INGEN som stodjer Mona. Konstigt, jag gor ju det (aven om Jamtin var mitt forstahandsval).

Hur du ens kan komma på idén att försöka bunta ihop mig med Ceausescu & co är helt obegripligt med tanke på till exempel den recension jag helt nyligen publicerade av Sandra Kalnietes bok. Också Olof Palme, Sten Andersson med flera – jag kände dem väl och har koll på vad de har sagt och skrivit – var samtidigt demokratiska socialister och antikommunister.

Försök att förstå: du är ute och cyklar!

Åter igen: starta gärna en egen blogg för dina myter och manier. Jag lovar att aldrig någonsin lämna någon kommentar, hur befängda dina utsagor än är.

All information som fanns om den som av somliga kallas den moderna terrorismens fader borde ha stoppat Sverige och andra västländer från att stödja honom och hans organisation. Men man spelade rakt in i deras händer. Men vill man inte se så vill man inte. Och detta är ingen drapa!

Jaja, jag ska sluta. Detta leder ingestans.

Jagär är en demokratisk socialist.

Kan du inte sluta upp med dina okunniga kommentarer!

Under alla år i USA har jag lite självsäkert (detta med självsäkerheten får man kanske med modersmjölken i Sverige ) beskrivit svenska socialdemokratien som icke-socialistisk. Typ: ”Sverige är inte socialistiskt; det är socialdemokratiskt; det finns ju ’free enterprise'”. Detta hade min egen far sagt och han var med från början. Blev tom hyllad vid begravningen av några som kom, gjorde honnör och kallade honom ”kamrat —-ström”.

För övrigt hade jag inte nutidens Rumänien i tankarna. Det var det forna styret under Ceaucescu och så förstås röda khmererna, Östtysklands m.fl. diktaturer svenska extremvänstern sägs ha haft samröre med, jag hade i åtanke.

Nej, jag tror nog inte detta är rätta sajten att få några svar eller någon kritisk återblick på eventuella forna misstag. Jag har gjort fel som drivit på. Du kanske har förslag på andra i ”innekretsen” som har förmågan till självkritik? Eller så får man vänta tills det kommer ut i arkiven. När man själv är under jorden.

Att delta i intriger ligger däremot inte för mig. Under mina 34 år på socialdemokratiska partistyrelsen lierade jag mig aldrig någonsin med någon person eller gruppering – vilket väl är en av förklaringarna till att jag överlevde där så länge.

Eftersom jag höll mig borta från intrigmakeri och folk visste om det, fick jag ofta inte ens veta, vad som pågick. Den teori du lanserar har jag således aldrig ens hört talas om.

Lustigt nog blev jag så sent som i går uppringd av en journalist, som hade snappat upp en intrig från den rakt motsatta sidan. Inte heller i det fallet kunde jag leverera någon bekräftelse (inte heller någon dementi).

Läser din blogg med stort intresse. Vi har haft en diskussion på jobbet om´vilka det var som satte dit Mona förra gången internt i partiet. Det var ju inte så att Expressen plötsligt kom på att hon hade betalningsanmärkningar hävdar vi. Skulle vara kul att höra om detta är skrönor eller har en verklighetsbakgrund att Göran P mfl intrigerade?

/C-J