Sen har vi ju också den politiska osäkerheten om vad hon egentligen vill, ett problem som du tydligen också ser med henne.

Jag kommer uppenbarligen inte att kunna rubba dig i din tro. Därför avstår jag från att förlänga det här meningsutbytet (som ju i alla fall inte innehåller något element av tankeutbyte).

Varför skulle vi då inte göra granskningen själva?

Dessutom: när det kommer till kritan, har vi dessutom som partimedlemmar berättigade krav på hur en partiledare ska vara respektive inte vara för att få vårt fulla förtroende. Det handlar förvisso om ideologi och åsikter – men inte bara om det. Jag hör till dem som – i motsats till Fredrik, har jag förstått – tycker att vi har rätt att ställa höga krav på våra ledares privatmoral och vandel.

Får jag också, i all stillsamhet, påminna om att det här resonemanget inte bara gäller oss socialdemokrater. Nyss föll två moderata ministrar, just efter det ni uppfattar som ”drev” från både medias och i de här båda fallen, inte minst, bloggosfärens sida. Själv tycker jag det var helt i sin ordning, verkligen inte bara för att det rörde sig om två moderater.

Medias granskning omfattar och kommer att omfatta alla politiker, oavsett deras partitillhörighet. Har ni, om vi nu ska göra jämförelser, redan glömt att Britta Svenssons granskning i Expressen av Mona Sahlin bland mycket annat också visade, att hon hade haft svart dagmamma och inte betalt TV-avgiften?

Ni blundar för verkligheten, mina herrar!

Men i samma ögonblick hon är vald skulle perspektiven ändras. Media lyfter dig för att sedan sänka dig. Då skulle granskningen komma. Hur levde hon i Bryssel? Hur smakade gåslevern? Hur väl stämmer livet i sus och dus med partimoralen. Hur förklaras privatchauffören? Allt skulle vändas över en natt. Partiordförandens hemliga lyxliv chockar partikamrater blir medias rubrik. Visste vi detta hade vi aldrig valt henne berättar en partiordförande anonymt.

På samma sätt är det med andra kandidater. Alla inklusive Wanja Lundby har lik i garderoben. Så är det ty det är mänskligt.

Att låtsas som något annat är att göra både partiet och människors uppfattning om politiker en rejäl otjänst.

Med den insikten faller gamla svagheter i mina ögon och vänds till styrkor.

Däremot är värderingar, ideologi, vägval och politiska prioriteringar mer intressant för mig. Väl medveten om att en partiordförande trots allt inte är ensam så inser jag att de personen har en tongivande roll för politikens vägval.

Mer av marknadsanpassning är en skadlig väg att gå för ett parti som förlorat i trovärdighet bland de mest utsatta. Det skrämmer mig att det tycks finnas partirepresentanter som tror att medelklassen vinns med skattesänkningar och pigavdrag.

Möjligen kan Sahlin bromsa dessa. Men det får vi aldrig veta eftersom diskussionen handlar om hon läste kallelsen för tio år sen eller ej.

Är det den måttstocken som råder är det många kommunalråd och styrelseledamöter som skulle falla hejdlöst. I dag.

Dessutom bör det vara en person som kan förväntas leda partiet på rätt kurs – åtminstone om det tycks vi ju i grunden vara överens. För min del har jag också lämnat förslag, redan i det första inlägg jag skrev.

Men om Mona Sahlin har visat upp det här registret på den näst högsta posten i partiet, partisekreterarposten, varför skulle vi då inte försöka hitta någon som klarar granskningen bättre?