Kommentarer till Höst, höst, höst. Var ska man få tröst?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 04 Dec 2009 13:51:21 +0000

Till Matti: Den länk du erbjuder är verkligen inget vokalt skrattekontor. Men jag känner mig uppiggad efter att ha lyssnat.

Av: Matti

Matti — Fri, 04 Dec 2009 13:41:33 +0000

Om det känns trist och du vill bli uppiggad kan du vända dig till ditt vokala skrattekontor.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 01 Dec 2009 13:53:27 +0000

Till Björn Kumm: Så här års tar det emot att gå ut och gå även om man inte har ont i just knät. Men jag har gjort min plikt även i dag: tagit en sväng förbi Klaras dagis – men inga ungar var ute när jag gick förbi.

När jag ändå var ute, postade jag också månadens beställning till Ordfronts Bokfront. Snart kommer Örjan Svedbergs nya bok om Hoola Bandoola och så nyutgåvan av ”Historieboken”.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 01 Dec 2009 13:47:46 +0000

Till Hans O Sjöström: Nej, religiös håller jag inte på att bli på gamla dar. Men man blir ju allt mer påmind om livets korthet, och de åldersbetingade krämpor man får är svåra att bortse från – även om man alltså förhoppningsvis har en bit liv kvar att leva.

Av: Björn Kumm

Björn Kumm — Tue, 01 Dec 2009 13:15:31 +0000

Själv har jag ont i knät och svårt att gå i trappor. Molokenheten ligger nära till hands, men jag gläds åt att läsa din blogg också när den är dyster. Känns nära och vänskapligt på något sätt.

Av: Hans O

Hans O — Tue, 01 Dec 2009 13:14:37 +0000

Håller med den förra kommentaren om att du verkar moloken. Min far fick en dunderinfarkt när han var sjuttio år. Sedan levde han i 23 år till och när han var 89 och vi firade jul med honom i Malung sa han: ”Nu får ni klara er själva ett tag. Jag ska ut och sjunga för de gamla”. Han var tenor i Missionskyrkans kör. Då hade han sedan infarkten överlevt ett hopp från cirka tre meter, en propp i nacken och en bilfärd till Örebro, omkring 20 mil, på julafton utan värme i bilen. Så det finns hopp om livet även med hjärtinfarkter och annat.
I södra Indien tycker de tydligen också att december är trist och kulen. Jag har aldrig sett så mycket adventsstjärnor som där och knappast heller så smaklösa, trots att dagarna (och nätterna) är ungefär lika långa året runt. Tydligen går det bra utan kristendom också.
Ibland tycker jag mig skönja ett religiöst färgat vemod i dina betraktelser om livets korthet. Men så illa ska det väl ändå inte gå.
Lev och skriv väl!
Hans O

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 30 Nov 2009 17:27:40 +0000

Till arne engkvist: Om du går upp under Kulturspegeln, Sångtexter, hittar du där på ”Visa i Molom” en hänvisning till halländska Steninge.

Av: arne engkvist

arne engkvist — Mon, 30 Nov 2009 14:41:47 +0000

Fasligt vad du är moloken broder Enn – men minns att det kunde vara värre. Min far överlevde tre infarkter och efter de två första åkte han land och rike runt inkl att han åkte till Teneriffa. Själv är jag diabetiker sedan 30 år tillbaka – de senaste 20 åren med insulinsprutor. Och som det inte vore nog, lika länge har jag haft en skadad fot som hindrar mig från att springa och ibland även att promenera. Men jag kämpar på – nu ligger det 11 kubikmeter sågad. klubven och staplad ved i vedbon på landet. Slutligen, Alf Hambe är en av mina favoritsångare ända sedan mina föräldrar bodde i hans närhet i Halland.

Så vi gamla laboremiter ger inte upp så lätt.