Kommentarer till Mera Mona

Av: Jaan Ungerson

Jaan Ungerson — Thu, 25 Jan 2007 12:52:16 +0000

Tack Enn
Det käns oerhört bra att läsa det du har skrivit i den här frågan (Mona Sahlin). Det finns all anledning att framföra de synpunkter du fört fram och ställa de frågor du ställt.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 12 Jan 2007 08:59:45 +0000

Till Tord Oscarsson: Hej, förresten! Min leda var inte vänd mot sansade och resonerande inlägg som dina. Men jag har bombarderats med maniska utfall, som har tvingat mig att, gång på gång, upprepa det jag redan har sagt.

Av: Kerstin

Kerstin — Fri, 12 Jan 2007 02:40:04 +0000

Tord Oscarsson:

Tack för svar.

Av: Tord Oscarsson

Tord Oscarsson — Thu, 11 Jan 2007 21:52:46 +0000

Svar till Kerstin om vad jag minns. Jag har varit aktiv länge. Jobbade med Palme m.fl en kort tid på 50-talet i SSU. Var ombud när Olof Palme valdes.Jag läser allt som skrivs här med respekt eftersom ingen kan säga något med fullständig övertygelse Vi talar om något vi inte kan veta – bara anta vem som bäst växer in i rollen. Våra partiledare har alla varit olika. Med starka och svaga sidor.Jag tro att Mona har goda förutsättningar just på grund av hennes erfarenheter.”En lots som vet var det är fritt vatten och hur blindskären undviks.”

Nu ska jag inte tynga Enn Kokks blog mer med åsikter i detta ämne.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 11 Jan 2007 11:13:57 +0000

Till Tord Oscarsson och Mats Erikson: Själv är jag vid det här laget hjärtinnerligt less på debatten om Mona Sahlin, som jag dock ständigt tvingas fortsätta, eftersom min blogg har råkat bli en arena för denna diskussion.

En socialdemokratisk partiledare bör, som jag ser det, vara förmögen att, i klassisk socialdemokratisk stil, göra skarpa intellektuella analyser av samhället och samtiden och utifrån detta dra upp riktlinjer åt partiet för framtiden. Jag vill påminna om att de socialdemokratiska partiordförandena fram till men inte till och med Göran Persson – han hoppade av – vid sidan av uppdraget som partiordförande också har varit ordförande i partiets programkommission. Jag har, som programkommissionens huvudsekreterare, haft förmånen att få skriva partiprogram ihop med både Olof Palme och Ingvar Carlsson och har då upplevt diskussioner med intellektuell spänst och med engagemang ända in i detaljformuleringarna – Olof Palme skrev till och med själv ett stycke klassisk programtext (som tyvärr är struket i det allra senaste partiprogrammet, det som jag inte har varit med om att skriva).

Jag har, om mina kära bloggläsare förlåter mig och inte kallar också detta för ”smutskastning”, med de erfarenheter jag har av Mona Sahlin, svårt att se henne i en sådan ledarroll.

För mig är det här väl så viktigt som de personliga tillkortakommanden debatten har kommit att handla om. Enligt DNs redovisning den 10 januari kämpar Mona, efter återfall 2000 och 2002, nu hårt med att tvätta bort stämpeln av oberäknelig Slarvmaja, och det är ju jättebra. Men oavsett om Gud eller partiet ger henne syndernas förlåtelse, måste man vara politiskt obevandrad och/eller naiv för att tro, att högeralliansen och media skulle slå sig till ro med det.

Av: Mats

Mats — Thu, 11 Jan 2007 09:21:14 +0000

Jag har lite svårt med hätskheten i debatten om Mona, men den är ganska typisk när det gäller hennes namn. Få väcker så starka känslor som hon gör fast jag ibland undrar varför. Hennes privatekonomiska trassel på 90-talet eller myten om hennes ”högeråsikter” räcker inte som förklaring. Däremot tycker jag att debatten måste få föras. Jag håller inte med om att Enn smutskastar henne, hans argument är relevanta om det var så han upplevde henne. Min bild av Mona är dock en annan. Jag har också sett henne på nära håll, både när hon var partisekreterare och när hon var statsråd. Det almanacksslarv hon ibland gjort sig skyldig till väger för mig ganska lätt jämfört med hennes styrkor. Hon är en lysande retoriker och kommunikatör, Reinfeldt skulle få mycket svårt i debatter med henne. Hon är en utpräglad lagspelare och mer erfaren och kunnig idag än hon var på 90-talet. Politiskt ligger hon i partiets mittfåra, hon har förmåga att lyssna och ta till sig nya stämningar och ideer, vilket jag tycker är en klar fördel. Hon har inte haft några problem med LO under sin tid som statsråd efter 98 och är av allt att döma fortfarande populär bland väljare i allmänhet, dock inte lika mycket hos en del partiaktiva. Det som talar emot henne är dessutom barlasten från 90-talet, allt det som hände då kommer naturligtvis att dras upp nu igen – och det handlade sannerligen inte bara om ”Toblerone”. Om hon klarar det, och jag tror att hon har goda möjligheter till det, kan hon bli en av de mest framgångsrika socialdemokratiska partiledare vi haft. Jag tror att vi har goda chanser att vinna valet 2010 med henne som ledare.

Av: Kerstin

Kerstin — Thu, 11 Jan 2007 01:01:45 +0000

Tord Oscarsson:
Var du med vid det förra partiledarvalet, då Göran Persson valdes? Eller tillhör du det yngre gardet som inte minns?

Av: Tord Oscarsson

Tord Oscarsson — Wed, 10 Jan 2007 22:16:59 +0000

Jag har under mina år i partiet träffat många ledare och läst om nästan alla och tycker mig kunna jämföra de som nu är på G med tidigare kamrater. Man behöver inte vara feminist för att tycka att vi ska välja en kvinna. Jag tycker det också är ett lätt val därför att flera som nämnts är väl så meriterade som manliga kandidater. Mona är mest meriterad. Jag upplevde henne som den djärvaste i svåra situationer.Drevet mot henne gav bismak. Kändes som en reaktionär reaktion. Nu lanserar vi henne i vårt parti lokalt och det känns jättebra.

Av: Kerstin

Kerstin — Mon, 08 Jan 2007 02:31:46 +0000

BoWidegren:
För din information: Jag känner inte Enn Kock. Vi har aldrig träffats och vi utgör ingen samlad kampanj eller konspiration mot Mona Sahlin. Vi råkar bara båda ha samma uppfattning vad gäller frågan om hon skulle vara en bra partiledare för socialdemokraterna. Enn Kock är helt oskyldig till mina synpunkter i saken alltså.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sun, 07 Jan 2007 16:18:37 +0000

Till Jonas: Och inte bara om Mona.

Framför allt de som pläderar för att partiledaren à la Danmark ska utses genom medlemsomröstning borde samtidigt kräva utförliga personpresentationer, inte minst åsiktsdeklarationer i viktiga frågor, från kandidaternas sida.

Ska vi ha en offentlig diskussion om kandidaterna, får den inte väja för svåra frågor.