Kommentarer till Sundsvall på 1950-talet

Av: Leif Hjärne

Leif Hjärne — Thu, 12 Oct 2017 12:49:57 +0000

Sundsvalls konditoriers historia måste väl skrivas någon gång — över den historien må väl vila ett rosenrött skimmer! Vi minns väl när man byggde det nya huset i hörnet Storgatan-Skolhusallén. Där skulle det ju bli en biograf, men det gick inte för sig så nära kyrkan… I det huset inrymdes nya västra Orient, som därför kom att kallas ”Occident” bland de mer intellektuellt orienterade gymnasisterna.Vi som inte hade råd att fika där så ofta kunde i alla fall dricka choklad med vispgrädde på Norra när vi tog en pus på skidturen. Nog minns vi tant Majas kafé där! Där på väggen fanns en enastående minnesvärd relief i gips av Arne Jones på väggen, föreställande en gammal kvinna som drack kaffe på fat. Dessvärre försvann den senare utan spår vid en renovering av lokalen. Jag försökte få reda på vad som hänt med den, men den lär ha spräckts utan att någon försökt rädda bitarna.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 28 May 2015 14:55:35 +0000

Till Evy Bergqvist: Jag minns dig till både namn – förnamn – och utseende (på den tiden). Väldigt roligt att få höra ifrån dig!

För egen del fortsatte jag att åka till Juniskär så länge min mamma – och därefter även vår hyresvärd – levde, men under senare år har varken varit i Juniskär eller inne i stan, Sundsvall.

Av: Evy Bergqvist

Evy Bergqvist — Thu, 28 May 2015 13:46:52 +0000

Hej Enn!
Jag är förvånad vad mycket du minns från Sundsvall. Jag bor kvar i staden och du och jag gick i samma klass i realskolan på Altinska skolan, eftersom det fattades klassrum i Läroverket. Det jag minns av dig är att du var så duktig i svenska. Vår svensklärare läste upp dina uppsatser för oss andra i klassen. Jag tog realen 1955, medan du gick vidare till gymnasiet. Jag hette Westerlund i efternamn som flicka. Några klasskamrater har jag fortfarande kontakt med.

Av: Ewa

Ewa — Sun, 26 Apr 2015 14:15:01 +0000

Ingen av skribenterna Här som har bilder, tidningsnotiser eller liknande från tiden 1950 och 1960?
Min pappa Rauno Mikander var knutte, och körde en Ariel 500 cc.
Jag har efter honom bl.a två tidningsurklipp om knuttarna i stan, men vill gärna ha fler dokument.
Är osäker på vart jag kan vända mej för att söka bilder från den tiden.
Tar gärna emot råd.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 24 Apr 2015 06:56:38 +0000

Till Hans-Erik Bergman: Jag skriver ju numera inte så mycket med anknytning till Njurunda. Det beror främst på att jag inte längre har någonstans att ta vägen – bo – när jag kommer till Juniskär med omnejd. Eftersom jag inte har bil, kan jag inte heller bo på hotell inne i centrala Sundsvall.

Matti är tyvärr död sen flera år. Han dog oväntat under en vistelse i Härjedalen. Han har grav tillsammans med våra föräldrar på kyrkogården i Mjösund.

Av: Hans-Erik Bergman

Hans-Erik Bergman — Thu, 23 Apr 2015 21:14:57 +0000

Hej Enn!
Det är kul att del av allt du skrivit särskild det med Njurundaanknytning. Bor själv i Njurundabommen. På högstadiet i skolan gick jag tillsammans med din bror Matti. Jag gick i sjuan och Matti n nian men i flera olika ämnen gick vi tillsammans. Jag minns att Matti var en hejare på schack = ett matematiskt snille. Han var en mycket fin kille.
Jag har själv startat en blog där jag koomer att odla mitt stora musikintresse. Spelar bas i tre olika orkestrar och har sedan september 1983 recenserat musik med mera i Sundsvalls Tidning.
Hälsningar från Njurunda
Hans-Erik Bergman

Av: Anette Hydfeldt

Anette Hydfeldt — Tue, 04 Jun 2013 20:02:10 +0000

Min pappa registrerade inte kommunister i Sverige iallafall vad jag vet. Men vad vet jag? Han var nog mest en ganska så obetydlig agent borta i öststaterna, så det vore nog konstigt om du visste vem han var tror jag. IB hade väl ganska så många anställda så vitt jag förstår. Peter Bratt skrev för övrigt i sin bok om IB 1974 att det utgick ersättningar till agenter som förolyckades i tjänsten. Jag kan inte förstå varifrån han fick den uppgiften, för det var nog inte många familjer som kände till vilka slags bisysslor deras fäder (och kanske mödrar) ägnade sig åt ”i tjänsten”.

Försvarsmakten hade ju knappast ringt på dörren efter ett dödsfall under kalla kriget och berättat för familjen att familjemedlemmen t.ex hade blivit förgiftad av ett bulgariskt paraply eller blivit skjuten av en rysk soldat borta i öst under ”täckanställningstjänstgöring” och därefter lämnat ekonomisk ersättning till de efterlevande. Menar jag.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 04 Jun 2013 19:37:10 +0000

Till Anette Hydfeldt: Jo, Wivex minns alla vi med rötter i 1950-talets Sundsvall.

IB har ja skrivit en hel tjock bok, ”Vitbok”, om, men eftersom jag inte vet namnet på din farsa, vet jag inte, om jag i det sammanhanget har stött på hans namn.

Av: Anette Hydfeldt

Anette Hydfeldt — Tue, 04 Jun 2013 17:48:31 +0000

Det var kul att läsa om gamla Sundsvall där också halva min släkt härstammar ifrån. På dansstället Wiwex träffades min mamma och pappa 1955. Pappa var ute och festade med sina fotbollskompisar från giffarna och fick syn på en ärtig partyböna som han hade tänkt flirta med, vilket var min dansglada moster V. Men så pekade istället en av pappas kompisar mot en söt och blyg norrlandsviol som satt i hemstickad kofta och tryckte i ett hörn och tyckte pappa borde dansa med henne istället vilket han gjorde. Detta möte blev upptakten till både äktenskap och barn, av vilket jag är en av de två. Femton år senare blev det skilsmässa, pappa fick äventyrsluft under vingarna och började jobba för Birger Elmérs IB 1969-1970 men det är en helt annan historia och det mesta är höljt i ett kalla kriget-dunkel, så det finns tyvärr inget att berätta om det.

Pappa spelade som sagt fotboll i giffarna då han inte körde buss i stan men han hann också vara någon form av ”ägare” till en orkester som hette ”Ralf Eriks”, för i pappas efterlämnade fotoalbum finns ett svartvitt foto av ”Ralf Eriks orkester” och en bildtext som lyder: ”Orkestern jag sålde.” Inte visste jag att man kunde ”äga” en orkester? Det låter lite ”maffioso” om man säger så.

En gång kom det ett italienskt fotbollslag på högsta nivå på besök till Sundsvall vilket var jättestort på den tiden. De skulle möta Sundsvall GIF i en slags vänskapsmatch. Pappa berättade att han bara stod stum och beundrade de eleganta, fräcka och världsvana italienarna. Han berättade bland annat att en av de italienska spelarna under matchen drog fram en stålkam ur bakfickan och fixade till frisyren direkt efter ett nicktagning. Hur matchen mellan italienarna och giffarna slutade minns jag tyvärr inte men jag är ganska så säker på att pappa, och kanske fler med honom, omedelbart gick ut på stan, köpte stålkammar och stoppade ner dem i fotbollsbyxorna för att likna de betydligt mer världsvana och snajdiga italienarna.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 23 Feb 2013 11:46:57 +0000

Till Linda: Roligt att också du hittade hit. Den text jag skrev om ett äldre Sundsvall har ju blivit lite av en samlingsplats på nätet, där gamla sundsvallsbor delar med sig av minnen från kanske främst 1950-talet.

Jo, visst fanns det varmkorvkiosker på 1950-talet – varmkorvens historia är till och med äldre än så, men på 1950-talet var varm korv den vanligaste snabbmaten. Varm korv såldes både i kiosker och av ambulerande försäljare, som i Owe Thörnqvists ”Varm korv boogie” från 1959 med låda på magen.

Den korvkiosk från 1950-talets Sundsvall som för evigt har fäst sig i mitt minne är den som låg vid busstationen – helt naturligt eftersom jag så ofta gick dit för att ta bussen hem till Juniskär. Och då slog hungern ibland till. Jag minns från den där tiden att alla vi som hade det knapert med pengar kunde snåla genom att köpa en korv utan bröd. I korvkiosken vid busstationen kunde man till och med köpa bara ett bröd med lite senap på, när man inte hade råd med korv.

Det här är ju ett oerhört kul ämne att spinna vidare på. Så välkomna med egna minnen av den tidens korvkiosker, gärna också om de människor som drev dem!