Kommentarer till Underbar bok om den svenska vintern

Av: Kalle Lind

Kalle Lind — Sun, 15 Nov 2009 22:56:38 +0000

Mest för debattens skull: jag vidhåller att bilderna är opersonliga. Människorna ser grå och platta ut med stora döda ögon. Naturen är för all del skildrad med ett tydligt intresse, men det smittar inte riktigt av sej på mej. Men jag ska absolut ge Beckman credd för att hon lärde min son att säja ”kamferspindelskivling” vid två års ålder.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 13 Nov 2009 09:07:59 +0000

Till Kalle Lind: Jag tror att få skulle hålla med dig om att Kaj Beckmans teckningar är opersonliga – ett par av dem som kommenterar din bloggtext tycks ju för övrigt själva syssla med bildmakeri. Det du uppfattar som humorlöst kan ha sin förklaring i att Kaj Beckman försöker täcka in alla viktiga inslag i årstiderna, vilket gör att enskildheterna måste bli kortfattade – man hon gör det ju med inlevelse och värme!

Av: Eva

Eva — Fri, 13 Nov 2009 03:54:20 +0000

Min själ gör ett litet glädjeskutt när jag tänker på alla härliga läsestunder med Måns och Mari när barnen var små. Absolut en bok att köpa till blivande barnbarnet!

Av: Kalle Lind

Kalle Lind — Thu, 12 Nov 2009 23:11:28 +0000

F.ö. har jag också bara glada minnen av att som barn ha gått i första maj-tåg. Min poäng är inte att på något vis behåna dem som sådana.

Jag blir lite nojig här för att bli misstolkad känner jag. Min avsikt är alltsomoftast att vara underhållande. Det får ibland bli på bekostnad av nyanseringen. Jag hoppas att de flesta som orkar leta sej till mitt obskyra hörn av bloggosfären är med på det.

Av: Kalle Lind

Kalle Lind — Thu, 12 Nov 2009 23:07:22 +0000

Vill lägga till att jag inte tycker boken på något vis är motbjudande; min avsikt var ju inte att recensera den utan bara peka på det 2009 fascinerande faktumet att en förstamajdemo var ett så självklart vårligt inslag, likt påsk, på sjuttitalet.

Jag har svårt för de kalla opersonliga akvarellteckningarna och går inte heller igång på det lite humorlösa filosofiska i texterna, men det är så klart en väldigt sympatisk bok som vill väl.

Av: Magnus Andersson

Magnus Andersson — Thu, 12 Nov 2009 22:49:55 +0000

Javisst, av dem som har kommenterat Linds bloggpost tycker ju alla utom en om boken.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 12 Nov 2009 20:50:51 +0000

Kalle får ju en hel del mothugg på sin blogg. Själv kan jag, apropå det han mest uppehåller sig vid, tillägga att jag känner barn som med liv och lust deltog i förstamajdemonstrationerna.

Av: Britta Sethson

Britta Sethson — Thu, 12 Nov 2009 20:09:29 +0000

Å vad roligt att den går att köpa igen.

Vi läste sönder vår upplaga. Ungarna älskade den och även jag som läste högt.

När det ena barnet skvallrade på det andra som åt upp sin pepparkaksdeg sa Matti bara: ”Här får du en degklump till.” Så underbart enkelt..

Den ska jag köpa till mina barnbarn

Av: Kalle Lind

Kalle Lind — Thu, 12 Nov 2009 18:34:32 +0000

Som omtalad i ett inlägg här måste jag snabbt skjuta in att det finns en orsak till min eventuella perspektivlöshet: jag är född 1975. Så nej, jag har inte varit med om 1950- och 60-talen. Däremot är jag oerhört nyfiken på vad som skedde då.

Av: Magnus Andersson

Magnus Andersson — Thu, 12 Nov 2009 17:39:50 +0000

Egentligen är det väl elakt att riskera att desavouera ditt boktips genom följande hänvisning, men jag har själv inte läst Måns-och-Mari-böckerna och har ingen egen uppfattning om dem. Den obarmhärtigt elake, rätt skarpsynte och ofta rolige — fast ibland märkligt perspektivlöse (man skulle kunna tro att han inte hade varit med på 1950- och 1960-talet) — bloggaren Kalle Lind har skrivit om böckerna i sin serie ”Proggiga barnböcker” (jag är inte säker på att hans kategorisering är träffande i det här fallet).