Som tråden nu är slut vill jag bara ge en sista kommentar till meningen ovan. Du måste ha missförstått vad jag ville komma till:

Det var inte din syn på konflikten mellan Israel och PA jag avsåg att diskutera eller ens vilja påverka; det var svenska extremvänsterns öppna stöd till grupper som sysslar med terror. Och detta har jag inte sett att du skrivit något om; jag kan ha missat det.

Ens erfarenheter färgar naturligtvis ens syn till en viss grad. Du är mycket medveten om svenska vänsterns osmakliga band till Sovjet och det med rätta. Jag skulle önska att svenska socialdemokrater inte blundade för annat.

Den här linjen slogs också fast i 1990 års partiprogram; jag återkommer till det i den artikel jag har skrivit för Svenska Dagbladet.

Trots att detta program gällde ända fram till dess att ett nytt partiprogram antogs år 2001, började partiet, som jag ser det, sjunka ner i moraset redan under den perioden. Skulden för detta vill jag lägga på dels SSUs ”förnyarfalang”, dels på krisdrabbade kommunalpolitiker, som i likhet med Anders Bergerus inbillade sig, att man kunde få mer för pengarna genom entreprenader och andra alternativa driftformer, där kommunala uppgifter las på privata utförare.

Inte heller jag tror, att dagens vänsterparti skulle kunna slås ihop med det socialdemokratiska partiet. Vänsterpartiet har nämligen inte lyckats göra upp med sitt kommunistiska arv. De resonemang man kan föra om den här frågan är därför mer hypotetiska: Om vänsterpartiet bleve reformistiskt, varför skulle man då upprätthålla två separata partier?

Sen finns det i dag ibland socialdemokratisk kritik mot vänsterpartiet, som vilar på en, milt talat, missförstådd grund: Det finns de som sorterar in (v)-ståndpunkter, som att viktiga gemensamma verksamheter också ska drivas av det offentliga respektive att välfärdssystem och socialförsäkringar i allt väsentligt ska vara skattefinansierade, under kommunism-etiketten. I själva verket är de gamla socialdemokratiska ståndpunkter.

Jag vågar påstå att många saker som idag sköts av samhället och som ska skötas av samhället, tidigare styrdes av samhället men utfördes av någon privat aktör. Det hade då ingen ideologisk hejjarklack i det borgerliga lägret, inget ”modellnamn”, men lokala sossepolitiker insåg att om alla ska komma i åtnjutande av det gemensamma på ett rättvisst sätt så kan vi inte bygga upp en offentlig tjänst i varje kommundel, för att det skulle bli för dyrt. Och skulle vi det skulle omfattning eller kvallité bli lidande. De hade ett fokus på de politiska målen, inte på de praktiska lösningarna.
Jag tycker inte att man kan hävda att t.ex Sträng var höger eller socialliberal. (och det tror jag inte att du heller gör).

Vidare tror jag inte att du Enn skulle drömma om att föreslå sammanslagning av (v) och (s) under nuvarande omständigheter.
Min poäng är att ränderna inte går ur kommunisterna, men det är säkert känslomässigt betingat sedan min tid i SSU där vi uteslöt trotskisterna och i elektrikerförbundets avdelning 1, där vi kämpade emot både (apk) och (vpk) där jag för övrigt som ganska ung hade god hjälp av en bok/häfte som du hade skrivit (ja, det är länge sedan…).
För mig känns det helt främmande att bara snudda vid tanken.

Jag delar inte uppfattningen att Nygren står för en högeråsikt i partiet. Snarare så försöker han att föra en diskussion om de politiska målen genom att exemplifiera med politiska medel som felaktigt upphöjts till mål.

Det finns anledning att kritisera kundvalsmodellen med skolpeng och allt vad det nu heter eftersom den dels inte belönar kunskap, fostran, kvallité och ekonomi, utan istället premierar beläggning som vilken hotellanläggning som helst och kan fakturera ett fast belopp oavsett om kvalliten bara når upp till någon slags golvnivå. Den lyckas förena det sämsta hos planekonomin med det sämsta hos marknadsekonomin. Dessutom blir resultatet ofta ojämnlikt.

Att däremot lägga ut offentlig verksamhet på entreprenad när det är befogat, för att uppnå ökad produktivitet är väl bara av godo. Och kan innebära att vi uppnår en ökad volym välfärd. Det har socialdemokratin alltid tidigare varit anhängare av.

Men samhället får aldrig förlora rådighet, inflytande och huvudmannaskapet, vilket kundvalsmodellen syftar till i dess förlängning.

Om Socialdemokraterna skulle gå samman med (v) så innebär det att svensk politik skulle sakna inte bara ett socialliberalt parti – eftersom (fp) har lämnat det spåret med Major Björklund. Än värre är att den demokratiska socialismen också skulle gå förlorad.

Det skulle innebära att de två idéinriktningar som slagits för allmän rösträtt, alla människors lika värde och den realpolitik som utgår från dessa åsikter skulle vara bortsopade.

Om väljarna har att ställning mellan kommunism, populism, nyliberalism, värdekonservatism och rasism – vilket samhälle skulle vi då överlämna till våra barn?

Detta är naturligtvis inget troligt scenario att Socialdemokratin och dess grundläggande idéer kommer att lämna scenen – men blotta tanken förskräcker.

Därför känns det skönt att Janne Nygren höjer blicken och påbörjar ett resonemang om partiets politiska mål.

***

Påståendet att socialdemokratin alltid (!) skulle ha varit anhängare av att lägga ut offentlig verksamhet på entreprenad tyder tyvärr inte på att Anders Bergerus kan våldsamt mycket om socialdemokratins historia.

Det här resonemanget tyder på att Bergerus blandar samman demokratisk socialism och socialliberalism, en riktning som förvisso i alltför rikligt mått finns representerad också inom socialdemokratin.

Jag återkommer till det här ämnet i en egen artikel i Svenska Dagbladet.

Sen missförstår Bergerus (avsiktligt?) det jag skriver om relationerna mellan (s) och (v). Jag skulle inte drömma om att föra upp frågan om en partisammanslagning på någon dagordning, förrän vänsterpartisterna har sopat bort alla rester av sitt kommunistiska arv och, vilket de ju då måste bli, blivit demokratiska socialister. Hur skulle då den demokratiska socialismen kunna gå förlorad?

Om min s.k. extremism: Du kan ha blivit lurad av de pajaser som anammar andra personers nicks på Esbatis blogg när de blir svarslösa eller för utmanade. Mycket underliga saker har skrivits där i mitt och andras namn. Jag besöker den sällan nu; Ali driver tydligen censur. Om något har skrivits där nyligen i mitt namn är det fejk.

Om aggressivitet: Javisst kan man bli lite stark i tonen när man möter hatpropaganda. Jag tycker inte man ska vika för oresonligt hat, vare sig det kommer från vänster eller höger. Vänstern är som vi vet inte immun mot otrevligheter. Det är knappast troligt att det man skriver gör någon skillnad när fördomarna sitter långt inne; men kanske gör det lite nytta att mn vädrar sin djupa olust?

Enn, hoppas detta inte har lett till en invasion av de ”hopplösa hatarna”. Detta blir mitt sista inlägg i denna tråd. Skrivs något mer i denna blogg under min signatur är det fejk. Brännt barn…Tack för ett civiliserat samtal, Enn!

P.S. Det är fantastiskt att läsa vad du skriver om barnlitteratur och andra kulturskatter. Jag ska just börja läsa högt Ronja Rövardotter i en engelsk översättning som barnbarnet, 8 år, fick från släkten i Sverige. Hoppas det inte är över huvudet på 6-årige lillebror bara. Ska läsa vad du skrev igen.

Mvh,

A-K

Nb, BN, detta är inte insmickrande:

Enn, jag läser in i det jag hittils har läst ur din blogg att du bryr dig om människor, när du t.ex. prisar en fellow estlänning för hans arbete att sprida vad som hände i Estland under kriget eller när du uppmanar vänstern att göra upp med sitt förflutna. Det är därför jag tror du kanske kan förstå mångas olust inför det som händer NU.

Bara så att du förstår: Jag anser nog inte att man behöver ignorera olika partiers utrikespolitik när man diskuterar sin liering med dessa. Ser man att det barkar iväg, skulle det hedra en att man sa ifrån på skarpen när det hände, inte femtio år senare. Jag talar nu om dem som i ord och gärning ställer sig på terroristers sida. Ser man det inte är det en annan sak. Nog sagt!

Men från BN fick du prov på det avskyvärda jag har märkt inom vänstern i Sverige. BN läser in det som inte finns. Snarare är det sina egna demoner BN slåss med.

Mvh,

A-K