Kommentarer till Les jours de gloire sont arrivés

Av: Mikael Schulman

Mikael Schulman — Wed, 04 Nov 2009 06:32:16 +0000

Très intéressant, monsieur! Jag själv fick för ett par veckor sen (tack vare Bokbörsen) Sven Östes reportagebok ”Rebellerna” från 1958 i min ägo. DN-medarbetaren Öste var en av de första utländska journalister som fick möjlighet att rapportera om det algeriska kriget från FLN-sidan. Och han var en Reporter med stort R. Han följde med gerillan på dess vådliga bergsmarscher, han såg hur deras granatkastare i nattmörkret öppnade eld mot fransmännens bas, han fick ta skydd bakom närmaste stenblock när franska granater briserade runt omkring. Han nöjde sig inte med att slöa på presskonferenser och slentrianmässigt återge rebellernas officiella kommunikéer (rysligt lögnaktiga, men säkert inte alls sanningsenligare än den officiella franska information som du undfägnades med under ditt besök …)

Jag har också en del andra böcker om Algerietkriget, mest på franska – jag har skam till sägandes inte läst dem mer än till valda delar. Men jag har också den definitiva engelskspråkiga skildringen, Alistair Hornes fullkomligt lysande ”A Savage War Of Peace” (också det ett nätantikvariatfynd, förresten). Boken utkom första gången 1977, men har sen dess getts ut i flera nya upplagor med nyskrivet för- och efterord. På nätet har jag sett att Hornes bok i synnerhet fascinerar skribenter och strateger som sysslar med kriget i Afghanistan. Det som händer i Afghanistan idag tycks bekräfta en hel del av de lärdomar man BORDE ha fått i Algeriet för ett halvsekel sen!

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 15 Oct 2009 19:13:39 +0000

Till Hans O Sjöström: Ja, du vet väl bättre. Men det finns detaljer i den där ingressen som du åtminstone måste ha förmedlat, till exempel det där med solbrännan: jag såg ut som en blond arab när jag kom hem från Sahara.

Av: Hans O

Hans O — Thu, 15 Oct 2009 18:35:21 +0000

Egentligen var det Bo Kage Carlsson som var redaktör för Polstjärnan och tur var väl det, för jag visste inte mycket om hur man gjorde tidningar och var en rent katastrofal organisatör. Det kan alltså ha varit Kage som skrev ingressen.Vi var båda på den tiden tidiga tiermondister och Kage fullföljde det genom att bli korrespondent både här och där. Polstjärnan hade jag i och för sig varit med och på mitt sätt bidragit till att skapa redan när jag gick på Fjellstedtska skolan men tillbringade större delen av kvällar och nätter på Arken, Nykerhetsvännernas studenthem på Björn Kumms golv.Om Björn studerade något vet jag inte. Vi sysslade med annat, diskuterade litteratur, ältade mer eller mindre misslyckade kärlekshistorier och utfordrades med te och varma mackor av Birgitta Kettner som bodde i samma korridor ett tag. Det finns mycket mer att berätta om den tiden än jag har gjort i Klassens ljus, men vi får väl se om det blir något av med det. På den tiden trodde man att man hade max två år kvar att leva, innan bomben skulle explodera, så det var alltför bråttom och alltför mycket att hinna med för att sova särskilt mycket på nätterna. Men din artikel om Algeriet tillhör det som jag fortfarande är stolt över att ha skaffat fram till Polstjärnan.
Hälsningar!
Hans O

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 10 Oct 2009 16:03:28 +0000

Till Anders Thunberg: Jag skrev två artiklar också för Dagbladet i Sundsvall och har kvar även dem. Det är kanske dem du minns?

Leopardskinnet och elden känner jag dock inte igen.

Av: anders thunberg

anders thunberg — Fri, 09 Oct 2009 21:35:44 +0000

Déjà vu, Enn. Och lite av en minnestest. När jag tar del av skildringen erinrar jag mig att jag läst det tidigare. Inte i Polstjärnan – utan i brev som du skrev efter Algeriet-resan. Har du sparat kopior? Jag har dock ett svagt minne att den blonda kvinnan som du så målande beskriver ( i en scen som kunde varit hämtad ur nya vågen-film) låg utsträckt på ett leopardskinn framför en öppen spis med brinnande eld…Eller har jag blandat ihop den brinnande eld från tillfället då ni bjöds på grillat får ute i öknen? Och Francoise, den oskuldsfulla medresenären, var hon inte dotter till en fransk UD-tjänstemän och insmugglad i gruppen för att ge er positiva vittnesmål?
Anders Thunberg