Kommentarer till En utställning om flykten från Estland

Av: Britta Sethson

Britta Sethson — Fri, 11 Sep 2009 17:06:19 +0000

Jag ska prata med änkan i helgen. Nu har jag bestämt mig. Har inte träffat henne sen i våras när vi var o firade hennes 90 årsdag. Hon vet precis hur det var. Just för att försöka undvika att det händer igen måste sanningen fram. Det ska jag säga till henne.

Men jag tror inte att din syster vet nått om det här Urban. Jag tror att militären tog in honom när han stod och vaktade tysktågen i Mörsil. Och du var från Ådalen.

Men du kan ju kolla.

Själv är jag väldigt illa berörd av allt detta.

Av: Urban Sjölander

Urban Sjölander — Fri, 11 Sep 2009 15:49:58 +0000

Skiter och skiter, men inga finns kvar och jag var inte ens född när det hände och det kusliga är att jag tror att det kommer att hända igen.
Min syster som är född mellan krigen kanske kommer ihåg något,…vill du att jag kollar med henne.
Problemet är att hon inte är direkt nåbar utan mitt engagemang, men jag kan alltid vara en mellanhand.
För som sagt personligen är det bara en story som jag hört men som egentligen när jag tänker efter är en jäkla bra story…. man kanske skulle randa ett synopsis?
För verklighetens historia har mycket i sin kappsäck och det där med kommunist och kommunist under kriget blev till många intjänade slantar i någon sorts revansch mot samhället som skadat…Nja vi får se hur det blir med det??

Av: Britta Sethson

Britta Sethson — Fri, 11 Sep 2009 09:41:19 +0000

Jag vet att det finns en journalist, Nils Lundgren, som har gjort en film om detta.. han ska göra en ny. jag har antytt ungefär samma som här .. och han vill att jag ska berätta.

Nä jag skiter inte i detta. Denna person var en mycket älskad släkting och han for väldigt illa av detta att inte få en upprättelse under sin levnad och en förklaring till vad som hände. Men han bad mig att inte dra vidare med uppgifterna och nu är han borta och jag måste prata med änkan om saken först

Kanske ringer jag till änkan i helgen.

oj då hur kom vi in på detta… bara för att jag tyckte att vi skötte oss i alla fall halvskapligt med flyktingmottagning under kriget när jag inte ens levde jämfört med nu…. jaja så kan det gå när man associerar friskt.

Av: Urban Sjölander

Urban Sjölander — Fri, 11 Sep 2009 09:29:06 +0000

Vi har försökt finna en sorts upprättelse men det är hart när omöjligt att få info i ämnet från myndigheter.
Någon sorts mörkning, tror jag?
Farsan dog 1981 och mina föräldrar var skilda sedan -50 talets början men Morsan vill ändå ha någon upprättelse för att hon fick utstå den förnedring och fattigdom som följde i spåren av interneringen.
Vad jag förstår utdelades inga ”löner” till de internerade.
Därav fattigt och besvärligt i Röda Ådalen under denna tid.
Personligen ”skiter” jag i det hela men det skulle bli en bra story eller hur Hans O?
Kanske lite grävande skulle sätta blåslampa på det hela….vad vet man?

Av: Britta Sethson

Britta Sethson — Thu, 10 Sep 2009 20:44:54 +0000

Det här var ännu värre men jag har belagts med tystnadsplikt från min släkting.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 10 Sep 2009 19:38:21 +0000

Till Brita Sethson: Man kan ju ha synpunkter på själva interneringen under andra världskriget, men det är ju helt uppenbart att de som fattade besluten många gånger inte heller kunde skilja på till exempel radikala SSUare och kommunister. Jag har själv hört talas om ett antal såna fall.

Av: Britta Sethson

Britta Sethson — Thu, 10 Sep 2009 19:23:59 +0000

En av mina släktingar satt också i läger i Norrbotten

Han var socialdemokrat. Försökte ett flertal gånger kontakta partisekreterarna den ena efter den andra för att få upprättelse. Men utan framgång. Han var djupt besviken över detta. .. att han aldrig fick upprättelse under sin levnad.

nja det var nog en del som inte var som det skulle. Vissa saker kunde ha gjorts bättre… Sen måste man komma ihåg att det var en svår tid och att det alltid är lätt att vara efterklok.

Jag tror det var i Gitta Serenis bok Tyskt Trauma som jag läste om de danska judarna och första gången som jag hörde något positivt om svenska insatsen under kriget. Jag kan nog tycka om Raoul Wallenbergs insats också, o vita bussarna. Allt var inte fel. Men jag kanske är naiv. Jag är en sån som söker det positiva..

Av: Hans O

Hans O — Thu, 10 Sep 2009 14:24:00 +0000

Ber om ursäkt, jag hade fel. Miljands bok heter Landstigning och inget annat. Den handlar mest om en barn- och ungdom i Smedjebacken. Enn, du kan få låna boken av mig om du vill.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 10 Sep 2009 13:48:06 +0000

Till Hans O Sjöström: Mats Miljand ”Landkänning” läste jag om när den kom och tänkte skaffa – men tyvärr blev det inte av.

Av: Urban Sjölander

Urban Sjölander — Thu, 10 Sep 2009 12:21:10 +0000

Glöm heller inte hur man behandlade svenska män med vänstersympatier -arbetsläger.
Min far var på ett sådant under en längre tid under kriget och byggde vägar som startade i intet och slutade i intet.
Den politiska ”riktigheten” var väldigt begränsad och vi kan inte slå oss för bröstet för någonting egentligen.
Flatheten var bedrövlig, ett sorts schackspelssyndrom för att inte få hit tysken, förståss!