Thomas Åkerblad: Din jämförelse blir nog tyvärr obegriplig för oss som inte är tankeläsare. Socialdemokraterna har aldrig varit i den position C och L är nu så hur de alltid har agerat så är svårt att förstå om man ser det objektivt.

Själv tycker jag i den fråga vi här diskuterar att Löfven ibland har varit alltför fixerad vid hoppet om att kunna bilda en blocköverskridande regering. Men i den nu aktuella politiska situationen är det viktigast att mota Jimmie i grind och det kräver att båda de normala blocken ligger lågt med att försöka genomföra nya politiska förslag, som man tvärsäkert vet, att det andra blocket inte kan acceptera. Dem får man spara till dess att Sverigedemokraterna har reducerats till en betydelselös sekt.

Och som ju framgår av min egen text, skulle jag inte sörja Miljöpartiets frånfälle.

Så tro mig: Annie Lööf är en helt annan och faktiskt högerborgerlig centerledare, och när hon ser ut att räcka fram handen för samarbete, får man i realiteten en smäll på käften. Det är därför Stefan Löfven nu har fått en radda ultimativa krav. Priset för att få bli statsminister är att han levererar en rent borgerlig politik.

Men då kan man ju inte från det ena eller det andra blocket lägga ultimativa och förnedrande krav på den andra sidan. Båda berörda sidorna får finna sig i att man under en mandatperiod, då den viktigaste uppgiften är att gemensamt stoppa politisk extremism, inte kan tvinga motstående block att föra ens egen politik. Det är rimligt att det största normala blocket får bilda regering, men regeringen får då till exempel inte lägga fram nya förslag, som är helt oacceptabla för oppositionen.