Din optiker kan säkert rekommendera en klinik du kan konsultera för att få ett förslag på åtgärder.

Mitt problem med de sommarpratare som kommer ur sportvärlden är att jag aldrig någonsin tar del av nyhetsmaterial om idrott. Aftonbladets sportbilaga slänger jag varje dag bort. Blir det sport i TV, läser jag någon tidning tills det blir något annat i TV eller byter kanal. Jag föraktar för den skull inte andra som är intresserade av det här.

Jag har för övrigt alltid gjort så här, inte bara när det gäller sport.

När jag gick i 1950-talets läroverk fick jag (som själv var betygsmotståndare!) årets bästa studentbetyg i min skola, dock tack vare lysande betyg i ämnen jag var intresserad av, till exempel svensk skrivning och litteratur, filosofi, historia, religion (trots att jag var ateist). Det gick också hyggligt bra i både latin och moderna språk, och eftersom det fordrades, fick jag också ägna en del möda åt reallinjeämnena.

Men märk, detta sagt med adress till Leif Andersson, att detta (inklusive mitt kompletta ointresse för sport redan då – inte har ett skvatt att göra med min egen sociala bakgrund. Jag kommer från en arbetarklassfamilj – varken min pappa eller min mamma hade mer än (estnisk) folkskoleutbildning, och jag är uppvuxen i ett arbetarklassdominerat område utanför Sundsvall. Överklassen på Östermalm – för övrigt inte identisk med tidens kulturelit – hade jag ingen som helst kontakt med. Däremot spred jag redan under pojkåren kultur i form av den tidens Folket i Bild och dess folkböcker. Och så var jag en mycket läshungrig låntagare på bibliotek.

Nu visade det sig vara ett enkelt typo – hon är född 1985, vilket låter mer rimligt.

Det är väl bra med sommarpratare som den stora sportintresserade allmänheten känner till istället för de som bara är kända av den s.k. kultureliten bestående av överklass på Östermalm.