Jag har suttit i rättssalen och följt förhandlingarna. Vilket jag också gjort i liknande fall tidigare.

Det var klargörande och jag kan se hur vakterna ljuger och vrider sig för att anpassa sin historia till varandra. Det är i princip omöjligt att få rätt mot vakter. En rättsröta vi måste göra något åt. I detta fall lyckas Sjödins advokat göra det uppenbart att vakterna pratat ihop sig och ljuger. Det räcker ändå inte för att rucka deras trovärdighet.

Jag är ledsen. Jag förstår inte vad det är för omoraliskt du anklagar Sjödin för.

För min del ser jag och känner igen den djupa känslan av kränkning att inte bli trodd.

Håll du på din linje. Men bli inte förvånad om det vid din sida står ett gäng efedrinstinna krogvakter som skriker hora och fitta till en ledare i arbetarrörelsen ackompanjerade av borgerliga ledarskribenter som inte var där men ändå gärna dömer och längtar efter att ge sig på nästa socialdemokrat.

Jag tror du innerst inne känner dig obekväm i detta. Det skulle jag göra.

Kampen går vidare. Detta är en oerhört viktig fråga för många människor. Sjödin är inte ensam.

Min reaktion utgår från bedömningen, att människor som sitter i ledningen för en arbetarrörelseorganisation (det gäller alltså inte bara Anna Sjödin) mer än medborgare i allmänhet alltid måste se till att inte försätta sig i situationer, där deras vandel och moral kan ifrågasättas. Och jag har alltid kritiserat också socialdemokrater, när de inte har hållit måttet. Du kan hitta en rad exempel här på bloggen.

Nu har hon fått erfarenheter som är nyttiga i hur vakter, åklagare och polis håller varandra om ryggen. Det är riktig politik som betyder något för vanligt folk.

Jag hoppas innerligt hon och SSU orkar. Men hon tycks vara en tuff tjej som inte viker.

Jag har uppfattat dig som en klok man som har stark analytisk förmåga. Av ditt svar att döma blir jag helt riktigt besviken.

Mest därför att du dömer henne för att hon satte sig i den situationen. Men har du aldrig funderat över om skeendet verkligen gick till som det beskrevs?

Tänk om Sjödin inte var nämnvärt full. Tänk om hon och hennes sällskap var precis så tråkiga som dom beskriver sig i rätten. Tänk om vaktens brutala hantering av väninnan fick Sjödin att reagera. Tänk vidare om det hon möttes av var omotiverat våld och kränkande ord som hora, fitta etc. Ska hon acceptera det? Ska hon acceptera att hennes sällskap utsätts för våld och stryps?

Tänk om poliserna som kommer till platsen ser hennes rödgråtna ögon och beskriver det som fylla. Och uppmanar henne att inte anmäla vaktens misshandel och kränkande ord? Och att offret vi sett bilderna på blir motanmält av den oskadade vakten som ljuger ihop en berättelse tillsammans med sina vänner.

Kort och gott. Jag förvånas över att du inte kan se detta. Och jag förvånas ärligt än mer för ditt svar som inte innehåller mer än åsikten att man hamnar inte i en sån situation.

Jag hade förväntat mig mer dimensioner i din analys än att troget följa mobbaren när en syster i arbetarrörelsen kränks.

Det där med höger och vänster kan vi lämna utanför. Det är en gammal krigsskada i partiet att alltid dra in den dimensionen.

Nåväl, jag önskade ett djupare reflekterande och ifrågasättande. Och det är kanske det som är svaret på min fråga. Det finns partister som ifrågasätter och stödjer men också de som följer mobben och kastar sten.

Blev återigen uppriktigt förvånad av ditt svar.

I anslutning till vad jag skrev om skandalerna kring den nya högeralliansregeringen skrev Hans O Sjöström en kommentar, där han tog upp frågetecken också kring olika socialdemokraters (Lars Danielsson, Laila Freivalds, Ilmar Reepalu, Anna Sjödin) agerande.

Jag upprepar inte hela mitt svar, men så här skrev jag om Anna Sjödin:

”Men socialdemokratins största bekymmer i den här genren är utan tvekan Anna Sjödin. Liksom du har jag en gång i världen varit helnykterist, och liksom du är jag det inte längre. Jag är alltså inte principiellt emot, att SSUs ordförande går ut och tar sig ett glas.

Men oavsett vad hon sa till den där vakten, har hon och SSU-gänget som var tillsammans med henne betett sig alldeles oacceptabelt. Ingen med hennes uppdrag får försätta sig i ett sådant tillstånd på offentlig plats: bli redlöst berusad, gorma, hamna i slagsmål (vem det än var som började). Ett sådant beteende är inte rekommendabelt för någon annan heller, men om man är högsta valda representant för en orginisation, drar man skam och vanära inte bara över sig själv utan fläckar också den organisation man har valts att representera.

Jag vet inget om förbundssekreterarens motiv, men jag känner honom – han heter Mattias Vepsä – som en person med radikala och bra åsikter. Kanske styrs han av SSUs nära förflutna, då falang stod mot falang och förbundet hotade att spricka. Mattias Vepsä var vänstersidans främsta namn i kompromissuppgörelsen med högersidan, vars främsta namn var Anna Sjödin. Frågan är om den gamla striden skulle ha flammat upp igen, om Anna Sjödin bums hade tvingats avgå.

Och här finns pudelns kärna: Det är bara SSU som kan avsätta henne. SSUs ordförande har, liksom de övriga sidoorganisationernas ordförande, stadgeenlig närvaro- och yttranderätt (men inte rösträtt) vid partiets VU-sammanträden.

I den situation som nu är kan bara Anna Sjödin själv lösa problemet. Hon kan meddela, att hon avgår. Det vore ett klokt beslut.”

Det jag skriver om Mattias Vepsä syftar på att han försökte vinna tid.

Efter det att jag skrev ovanstående, har ju också Anna Sjödin tagit ett första steg åt det håll jag förordade, tagit time-out i avvaktan på att rättsprocessen har gått vidare.

Här var det dock ett misstag. I mina små kåserier om melodikrysset brukar jag i stället kursivera svaren. Jag blandade alltså ihop två principer.

Uppenbart har hon råkat ut för något som många ungdomar känner igen sig i. Vakter som ljuger ihop en historia för att klara sig undan misshandel och sitt bruk av nedsättande ord mot kvinnor.

Jag har inte träffat en enda människa som tror att hon sagt det vakten påstår. Att hon blivit dömd i första instans är knappast konstigt eftersom ingen får rätt mot krogvakter.

Jag tror ssu för en gångs skull kan bli viktig utifrån att flera ssuare känner denna maktlöshet som inte kan förstås om man inte varit där.

Mängder med människor bär liknande erfarenheter. Vi måste göra något åt rättsrötan Sjödin och andra utätts för.

Men även jag kan läsa .mellan raderna. När jag läser Sjödins starka brev till sina medlemmar anar jag att hon också möter ryggradslöshet och vekhet från tyckare likväl som från äldre partikamrater.

Därav frågan. Vad är det som gör att representanter för ett så starkt parti som säger sig värna den utsatte beter sig illa mot en kvinna och inte oreserverat stöttar henne?

Hon är stark nog att gå sin egen väg och slåss för sin heder. Att hon inte böjer huvud mot partiexpeditionen är utmärkt.

Argumentet att det skadar SSU är inte särskilt relevant efter att generationr av ssuare från vänster och höger gjort allt dom kan för att sarga organisationen i media. Då är detta en västanfläkt i jämförelse och snarare något positivt för alla de som delar hennes erfarenheter.

Jag har också sett åtskilliga åsikter mot Sjödin marinerade i patriarkal moralism.
Det är inte klädsamt när det kommer från sossar.

Så därav frågan. Varför har vissa i partiet så lätt att köra kniven i ryggen på henne och hennes viktiga erfarenheter. Istället för att i enlighet med sina ideologiska ideal stå rygg mot rygg när hon mobbas bla i media?

mvh

Fredrik