Också våra barn älskade ”Den underbara pumpan”. Ett säkert tecken på detta var att den fanns bland de barnböcker som man fick godnattläsa för dem om och om igen.

Jag har för övrigt en gång träffat Lennart Hellsing personligen, vilket är min hustrus förtjänst. På den tiden då hon var Riksdagens talman, anordnade hon talmansmiddagar med kulturellt tema, vid ett tillfälle med barnkultur som tema. Hon valde Hellsing som sin bordskavaljer, och jag satt vid samma bord. Den här placeringen av Hellsing innebar förstås också att han skulle tacka för maten – vilket han originellt nog gjorde i anslutning till hennes välkomsttal, alltså innan maten hade serverats. Det blev en minnesvärd kväll.