Men slanten har en annan sida. När Finland valde självständighet i december 1917 var det egentligen inte från Ryssland, utan från det bolsjevistiska Ryssland.

Bortglämt är att dina och Tarjas partikamrater redan i juni 1917 förklarat Finland till största delen självständigt. Men borgarna motsatte sig det eftersom det alltid varit så lönande att vara en del av det stora ryska riket.

Nu är Ryssland inte längre bolsjevistiskt, så vi är på sätt och vis idag tillbaka till läget mellan januari och oktober 1917, dvs ett borgerligt Ryssland som det borgerligt tänkande Finland gärna ville tillhöra. . . .

Tack för påpekandet – jag vill ju gärna att allt ska vara rätt.

Jag har av lite olika skäl kommit att lära mig ganska mycket om Finland. En stor del av 1944 – jag fyllde sju den sommaren – bodde vår estniska familj i Finland, och eftersom jag lekte med finska barn, lärde jag mig hjälpligt att förstå och tala finska. Finska och estniska är ju dessutom besläktade språk.

I Sverige kom vi att i vår familjs bekantskapskrets ha finskspråkiga familjer, och två kusiner med finsk mamma – pappan i familjen som var min morbror utlämnades till de krigssegrande ryssarna – kom på sommarbesök och bodde hos oss.

Under min studentförbundstid i början av sextitalet träffade jag då och då representanter för våra nordiska grannförbund, och jag var också själv i Finland på inbjudan av vår finska systerorganisation.

Kontakter med Finland förekom även under min långa tid på partiexpeditionen. Så småningom kom jag att i nio år vara vårt partis nordiske (och baltiske) sekreterare, vilket bland annat innebar att vara gäst vid finska partikongresser, följa delar av valrörelsen och sen vara med vid valvakan samt regelbundet skriva rapporter åt vårt partis VU om finländsk politik.

Som du kan förstå, lärde jag under den perioden personligen känna en rad s-politiker, bland dem Tarja Halonen. Men jag har också haft bra och personlig kontakt med till exempel Paavo Lipponen och Erkki Tuomioja.

Personlig vän blev jag med nordiska SAMAKs sekreterare Tom Saxén, finlandssvensk men också inskspråkig – vi reste ofta tillsammans i våra respektive jobb och umgicks också privat.