Kommentarer till Ett land, delat av andra viljor än den egna

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 27 Feb 2017 19:49:13 +0000

Till Anders Persson: Det där om Anton Vaino hade jag faktiskt läst redan någonstans.

Av: Anders Persson

Anders Persson — Mon, 27 Feb 2017 18:15:38 +0000

Inte bara ”en del” utan rätt många av dem som fick maktpositioner i Estland efter 1945 kom från Ryssland men hade estniskt påbrå. De kallades ”jester” efter som ”e” i början på ryska ord utalas ”je”. En av de mest berömda var Karl Vaino född i Tomsk 1923 av estniska kommunister som flytt dit 1918. 1949 kom han till Estland där han avancerade till landets ”starke man” under slutet på 70-talet och på 80-talet. Han gick i pension 1990 och bor nu i Moskva.

Vad som motiverar detta långa inlägg är hans son, Anton Vaino, https://et.wikipedia.org/wiki/Anton_Vaino född 1972 som nyligen utnämndes till Vladimir Purins högra hand efter Sergei Ivanov.

Vem vet,kanske sitter det snart en estländare, eller åtminstone ”jestländare” och bestämmer i Kreml?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 27 Feb 2017 14:14:30 +0000

Till Anders Persson:
1. Jag skrev som jag mindes det, men jag kan ju minnas fel.
2. På den punkten är jag lika förbryllad som du, och jag uppfattade inte någon förklaring.
3. Han talade inte estniska med rysk accent. En av de intressanta sakerna med den här filmen är ju också, att varken ryssarna eller tyskarna svartmålas som folk. Mot den bakgrunden är det egendomligt, att den här filmen enligt uppgifter jag har sett på nätet, tycks ha något slags visningsförbud i Ryssland.

Apropå din fråga påminner jag mig, att en del av dem som fick maktpositioner i Sovjetestland kom från Ryssland men hade estniskt påbrå. Det finns en bland ester både i Estland och i Sverige spridd historia om en partikoryfé i Estland som i sitt Första maj-tal utbringade levet ”Elagu üks mai!”, det vill säga ”Leve ett maj!”.

Av: Anders Persson

Anders Persson — Mon, 27 Feb 2017 13:22:16 +0000

1. Vad den tyskvänlige estniske politikern ville ge soldaterna var, om jag såg rätt, inte Järnkorset utan ett litet foto av Adolf Hitler.

2.Den lilla flickan som den unga kvinnan lyfter i skyn i slutet på filmen förbryllade mig en hel del, men det bör vara samma flicka som räddades från att bli beskjuten när flyktingkolonnen anfölls.

3. En fråga till dig som kan estniska: den där estniske politruken som sköts i filmens slut, var han en ”jest”, dvs ryskuppfödd est? Talade han estniska med rysk accent?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 25 Feb 2017 22:39:52 +0000

Till Mats Larsson: Den film jag skriver om är intressant nog inte präglad av vare sig rysshat eller tyskhat – den handlar primärt om ester som tvingas bli lekbollar åt tidens två rivaliserande stormakter. Däremot finns en udd riktad mot medlöpare ur den egna, estniska folkgruppen.

Av: Mats Larsson

Mats Larsson — Sat, 25 Feb 2017 11:59:52 +0000

Min frus pappa, farbror och morfar var
alla soldater i Röda armén under kriget.
Morfar stupade redan i krigets inledning,
pappa kom med i striderna 1943, och farbror
(djadja) Vanja (ja, samma som i Tjechovs bok)
var med från Barbarossa 1941 till
Berlin 1945. 97% av hans årskamrater kom aldrig
tillbaks från kriget. När han efter kriget
satte sig ned och började summera sina meriter,
såg han att det räckte för att bli Sovjetunionens
hjälte, den högsta utmärkelsen i Sovjet.
Men för en vanlig fotsoldat var det mycket papper
som skulle vara korrekta, med stämplar och allt,
och i slutändan fattades något. Han och hans
bror, min frus far, ligger begravda på samma
kyrkogård utanför Kiev, en kyrkogård som jag
själv besökt.