Jag kanske uttryckte mig luddigt när det gäller att anlita en professionell rekryterare. Jag menar inte rekyteraren ska ta över över processen. Mer vara ett ”boll-plank” åt valberedningen hjälpa till att definera en kravprofil, tex förmåga att samarbeta, förmåga att lyssna, förmåga skriva, förmåga att tala, att driva tankeprocesser (se Bengt Göransson/Tiden). Det slarvas oftast med kravprofilen när det gäller att tillsätta högre tjänster.
Jag har själv arbetat som personalman, cirka 7 år där bl a rekrytering har ingått, formulerat jobbannoner, varit med interjuvat sökande tillsammans med arbetsledare, rådgivare, boll-plank. Jag anser mig ha en del kunskaper inom området (Tänk om man kunde få ingå som ledamot i valberedningen, eller vara boll-plank?)

Det finns rekryterare som är certifierade, som har möjlighet att utföra psykologiska rekryterings test. Jag definerar dom s k professionella rekryterare.

Jag tycker inte att partiet ska köpa näringlivets metoder rakt upp och ner. Däremot finns det en hel del att lära både näringslivet och idrotten,tex att sätta upp mål och delmål.

Hälsningar
Rustan Rydman (s)
Stockholm

Sten Anderssons bok har jag förstås läst, och jag delar många av de synpunkter som finns där på vad som bör utmärka en partiledare.

Däremot tror jag inte för ett ögonblick på idén att använda en professionell rekryterare – hur blir man förresten professionell på ett så snävt område – vid valet av ny partiledare. Vi har redan inom socialdemokratin i alltför hög grad börjat tillämpa organisationsidéer hämtade från näringslivet: ledarskapsutbildning, projektgrupper, personlig coaching. En folkrörelse som börjar använda sådant är på väg utför, på väg att bli något annat. Att utse partiledare med hjälp av så kallad professionell rekryterare vore det slutgiltiga steget i den riktningen.

Jag välkomnar en öppen och kritisk eftervals debatt inom partiet. Jan Andersson (s) har ”dragit sitt strå till stacken” (DN 4/10). Göran Persson har skrivit en debatt-artikel i DN idag (5/10). Göran Persson beskriver den svenska ekonominen under senare år, bl a låg inflation, låga räntor, överskott i de offentliga
finanserna, ökad syssesättning. En stark ekonomisk utveckling.

Göran Persson tar upp viktiga områden, tyvärr blir det för mycket av ett macro-perspektiv, det som saknas i Göran Perssons resonomang är ett ”grod-perspektiv”. Hur såg hushålls-ekonominen (runt köksbordet) ut för grupper som hade det svårt: arbetslösa, sjukskivna och förtidspensionerade. Jag tror knappast att dessa grupper hade råd att köpa oxfilé, årgångsviner elle åka bort på semester. Nej det handlade mer om köpa pasta, ketchup och blodpuddning. Vända på slanterna. En svag ekonomi är en stor stress-faktor, gäller framförallt ensamstående med barn och singel-hushåll.

Det skulle behövs tilsättas en ny låginkoms-utredning som bär de framlidna LO-ekonomerna Rudolf Meidner och Per Holmbergs signum.

Enn Kokk har en länk till Dag Larsson blogg. Under rubriken – Vem tar över efter Göran Persson, där skriver jag bl a om Sten Andersson tankar när det gäller krav på en partiledare
inom (s).

Jag skriver också att valberedningen bör anlita en en profesionell rekryterare när det gäller att definera en tydlig krav profil. Var med och göra djup intervjuver av ett antal kandidater, utföra psyklogiska test. Det är praxis när man tillsätter högre tjänster inom näringslivet.
”Man vill ju inte köpa grisen i säcken!”

Hälsningar
Rustan Rydman (s)
Stockholm

Och givetvis handlar det lite om historia också, även om det mer och mer börjar betraktas som förgånget.

Själv har jag, i egenskap då av huvudsekreterare i programkommissionen, förvaltat det här arvet i 1975 års och 1990 års partiprogram.

När det gäller samarbetet mellan (s) och (v) har även vänstersocialdemokrater som jag själv problem ibland. Vad det handlar om tar jag senast upp i det inlägg du kommenterar. Jag har berört ämnet tidigare.

Jag hade för övrigt gärna kunnat ställa mig bakom 1920års socialdemokratiska partiprogram (även 1944års program, men jag föredrar det lite mer tillspetsade språket i 1920)